sig långsamt, synbarligen likaså döf för det öfverjordiska bullret omkring honom, som för sferernas musik. En apelsin hvilken ämnades honom af någon bland de mera häftiga parterrherrarne, hamnade på den röda kinden af en korpulent gentleman, som med stor liflighet röstat emot honom, för det förakt han visat majoritetens röst. Den tjocka mannen vände sig åt det håll hvarifrån kastvapnet kom, och då jag sist såg till honom, skakade han sina knytnäfvar, och var just sysselsatt att reta upp sig sjelf till en grad som skulle göra honom till ett det mest lofvande subjekt för: slagattack. Hvad som blef af honom erfor j aldrig, fastän jag omsorgsfullt genomläste Po: lisrapporterna för flera dagar efteråt. Då jag gick ut från teatern fann jag att vädret var regnigt och som jag icke hade någon paraply med mig, ropade jag an en hyrkusk. ,Vagnen är tagen, sir,, svarade mannen, men kanhända att gentlemannen tillåter mig att lemna er en plats. Nej, ni låter bli det, kusk! ropade en röst inifrån. Krångla inte med passagerarne om ni behägar,. . Det är ingenting angeläget, sade jag, jag får snart en annan vagny. . Men det är angeläget,, utropade vagnens innehafvare i en förändrad ton, Öppna dörren kusk. Hvarför låter ni gentlemannen stå och vänta i regnet? Ni är mycket välkommen, sir Jag far inte längre än till the Globep. Just der jag bor, svarade jag. Det är en lyckträff. Jag steg upp i vagnen, och vid skenet af en