sig långsamt, synbarligen likaså döf för det öf-
verjordiska bullret omkring honom, som för
sferernas musik. En apelsin hvilken ämna-
des honom af någon bland de mera häftiga
parterrherrarne, hamnade på den röda kinden
af en korpulent gentleman, som med stor lif-
lighet röstat emot honom, för det förakt han
visat majoritetens röst. Den tjocka mannen
vände sig åt det håll hvarifrån kastvapnet kom,
och då jag sist såg till honom, skakade han
sina knytnäfvar, och var just sysselsatt att reta
upp sig sjelf till en grad som skulle göra ho-
nom till ett det mest lofvande subjekt för:
slagattack. Hvad som blef af honom erfor j
aldrig, fastän jag omsorgsfullt genomläste Po:
lisrapporterna för flera dagar efteråt.
Då jag gick ut från teatern fann jag att vä-
dret var regnigt och som jag icke hade någon
paraply med mig, ropade jag an en hyrkusk.
,Vagnen är tagen, sir,, svarade mannen, men
kanhända att gentlemannen tillåter mig att
lemna er en plats.
Nej, ni låter bli det, kusk! ropade en röst
inifrån. Krångla inte med passagerarne om
ni behägar,. .
Det är ingenting angeläget, sade jag, jag
får snart en annan vagny. .
Men det är angeläget,, utropade vagnens in-
nehafvare i en förändrad ton, Öppna dörren
kusk. Hvarför låter ni gentlemannen stå och
vänta i regnet? Ni är mycket välkommen, sir
Jag far inte längre än till the Globep.
Just der jag bor, svarade jag. Det är en
lyckträff.
Jag steg upp i vagnen, och vid skenet af en