nerade öfra vestibulen inträder i den stora festivitets-
eller danssalen, blir ögat nästan bländadt af den prakt
och elegans, som der öfverallt uppenbarar sig. Af-
ven denna sal, som upptager byggnadens hela bredd
och 40 fot af dess längd, är ordnad i arkadformer,
mellan hvilka å långsidorna äro anbragta pilastrar
Vid salens begge ändar höjer sig på sina piedestaler
en rad af pelare i korinthisk stil. Väggar, pilastrar
och kolonner äro i denna sal af spegelblank, hvit
gipsmarmor. Piedestalerne äro af samma materia,
men i röda och gula färger. Dörrkarmarne äro a!
spegelblank, mångfärgad gipsmarmor, med utkelnin-
gar i de yttre kanterna. OÖOfverst kring hela salen
löper ett entablement, som slutar med en genom-
bruten bekröning i palmettformer. Taket är inde-
ladt i kassetter; å det, liksom å väggarne, äro an-
bragta lätta ornamenter af gips, ömsom helt och
hållet, ömsom blott delvis förgyllda. Hela saten kan
sägas vara i hvitt och gult. ena långväggen, un-
gefär 44 fot från golfvet, är uppförd en musikläktare,
som hvilar på vid väggen anbragta. något utsprin
gande, pilastrar och konsoler samt är försedd med
en lätt och prydlig balustrad. Öfver dörrarne till
festivitetslokalen äro anbragte basreliefer, föreställande
de fyra årstiderna, efter Thorvaldsens modeller, och
på de fyra pyramidformiga kakelugnerne af hvit!
porcellän befinnas antika statyer, föreställande Clio,
Melpomene, Euterpe och en symbol af Sanningen.
Mellan kolonnerna, vid hvardera ändan afsalen, äro
arkader, i hvilka, till de-as hela storlek, äro anbragta
speglar af 46 fots höjd, utan några märkbara ramar.
Genom spegling och återspegling åstadkomma dessa
en på en gång imposant och förvillande effekt: då
man kastar blicken i dem ser det nemligen ut som
om man åt intetdera hållet kunde upptäcka salens
gräns. Vid baler och andra dylika tillfällen kommer
denna festsal att upplysas af sju, ifrån taket nedhän-
gande, stora, rikt ornerade ljuskronor af brons, som
blifvit förfärdigade i Paris, och erhållit sina platser
midt för de kolossala speglarne. Golfvet, förfärdigadt
i Mänchen, är i mosaik sammansatt af flere ädlare
trädslag, i olika färger och fasoneringar. Totalin-
trycket af den prakt. som råder i denna sal, låter
sig väl känna, men svårligen med ord uttrycka. Också
skall H. M. konungen sjelf, när han under sitt sed-
naste vistande i Götheborg besökte den nya börs-
byggnaden, vid inträdet i denna sal hafva blifvit helt
öfverraskad af den der herrskande elegans, smak och
lyx, samt helt öppet tillstått, att det var det mest
praktfulla rum, han ännu någonsin hade skådat —
ett loford, hvauti äfven H. K. H kronprinsen instämde.
Ifrån denna sal har man ingång till trenne andra
praktrum, af hvilka det närmast densamma belägna
är måladt i pompejansk stil och kommer att i sam-
ma antika smak möbleras. Sedan man passerat
detta rum, som ger åskådaren begrepp om de gamle
Romarnes smak och lyx, inkommer man i ett annat,
hvars väggar äro utförda i blå, hvit och röd gips-
marmor, med hvita och förgylda ornamenter samt
basreliefer. Det stuckaturarbete, som blifvit ned
lagdt på prydandet af festivitetssalen och detta rum,
saknar ännu sitt motstycke här i norden, och gör,
liksom allt annat i ssmma väg inom denna bygg-
nad, såväl byggmästaren, hr arkitekten Ekman, som
stuckatören, hr Detoma, utmärkt heder. — I det
tredje rummet i ordningen äro väggarne öfverallt
beklädda med rödt, fasoneradt sidendamast, infattadt
inom förgyllda lister. Benämningarne på dessa trenne
praktrum känna vi ej, men förmoda, det de komma
att blifva: pompejanska rummet, blå rummet
och röda rummet, såsom uttryckande dels hufvud-
karakteren i det ena och dels de förherrskande fär-
gerna i de begge andra.
Vi komma nu till det rum i samma våning, hvil-
ket egentligen är ämnadt till matsal, ehuru det äf-
ven såsom konsertsal torde kunna hänföras till de
elegantaste i Norden. Detta är icke fullt så stort
som sollennitetssalen, men dock mycket rymligt. Det
är af architekten beräknadt för målning, hvilken ock
å väggar och tak blifvit utförd i flera olika färger
och nyanser. Gipsornamenter omvexla i denna sal
med figurer, prydnader och ornamenter i färger, på
ömsom blå, ömsom hvit, ömsom gul och ömsom
förgylld botten. Vid hvardera ändan af salen ärc
anbragta gallerier för musik och åskådare. De i
taket anbragta målningarne och ornamenterna äro
så väl utförda, att det för det obeväpnade ögat är
nästan omöjligt att skilja dem från upphöjdt arbete.
Målningarne såväl i detta som de öfriga rummen
äro utförde af dekorationsmålaren hr Hagedorn. Sa-
len upplyses om aftnarne af fem från taket nedhän-
gande kristallkronor. Till denna sal stöta fyra an
dra större rum, som innehafvas af restauratören
men som af honom vid större tillställningar skola
upplåtas, så att man obehindradt kan promenera
rundt omkring hela våningen.
Se der den korta och ofullständiga skildring a
Götheborgs nya börsbyggnad, hvilken vi för närva
rande äro i stånd att gifva! Vi torde framdele:
blifva satte i stånd att lemna en fullständigare och
bättre. Riktigast och bäst handlar dock den, som
sjelf tager denna storartade byggnad med alla des:
praktfulla, om rikedom och smak vittnande, salal
och rum i åskådande. Såsom ensam i sitt slag
norra Europa förtjenar den en så beskaffad upp
märksamhet. Men man bör då se den en afton,
det bländande skenet af hundradetals vaxljus, i de
brokiga hvimlet af elegant klädda damer och herrar
under de raska och lifvande tonerna af en fullstäm
mig orkester. Då kan man i inbillningen tro sij
förflyttad i något fåpalats i Tusen och en natt
glömma tidens stormiga och blodiga uppträden
glömma Damoklessvärdet, som sväfvar öfver så mån
get hufvud, glömma den solfatarsgrund, på hvilke
så många krönte, högt uppsatte, rike och mäktig
stå — med ett ord: för en stund förgäta, att någo!
nöd, något förtryck, någon olycka, något elände fin
nes till i verlden. Vill man sedermera, när dett
njutningens hadschisch-rus är öfver, anställa jemfö
relser mellan detta Armidas-palats och dess tempo
rära, lyckliga, glada befolkning samt kojorna i vår
förstäder, der fattigdomens och nödens barn slagi
upp sina bopålar; så skall den skärande kontraste
mellan begge dessa samhällets poler blifva lärorik
kanske äfven gagnande och välsignelsebringande.
—-
Svar tiil herr Jacob Cederström.
Redaktionen har af författaren till arbetet