nen. Jag kan likväl lugna dig med att jag verkligen är af kött och blod,som du, och har, i stället att ligga på hafsbotten, iett par veckor legat sjuk i en fiskarstuga. Jag finner att man tagit mig för död och utan dröjsmål rangerat sig derefter,, slöt han, alltjemt smekande den af glädje förstummade Cecilia. Jag, började lagmannen högtidligt, för första gången i sin lefnad ohjelpligt bringad ur fattningen. Jag.:. Det behöfs inga förklaringar, afbröt professorn gladt, i det han satte sig ned vid Cecilias sida och lade sin arm omkring henne. Man har helt enkelt uppgjort räkningen utan värden, och med ett fryntligt leende räckte han handen åt de båda gamla som gråtande kysste den, och helsade dem med några hjertliga ord, som med ens försatte Sara i sitt gamla lycne. Jag hade en drömp, återtog Walfrid, dei gör mig ondt att jag skall behöfva kalla den så: en dröm, som jag ville förverkliga. Hur mången gång har jag hört predikas samma gamla trada, som du helt nyss uppläste för min fosterdotter, och funnit den dum och enfaldig, ja rent af orimlig! Jag kände för många kloka och förståndiga qvinnor med bildning och omdöme, med lika ljusa och rediga hufvuden som både du och jag, min kära Portsten; qvinnor, som i all tysthet styrt ganska klokt både för sig sjelfva och sina män. Jag kände för många enfaldiga och tafatta karlar, utan både klokhet och förstånd, utan både själsbildning och rediga begrepp; karlar, som i hela verlden dugde till platt ingenting och endast voro envisa och egenkära. Jag fann deraf att i detta fall, som i alla, det är dumt att döma någon hel kast, ett helt kön — mer än hälften af verldens befolkning — efter ett och samma mått. Öfverallt finnas undantag, och här finnas de i mängd, och göra dina resonnemanger ensidiga och löjliga, utan att någon vidare strid behöfs för en så klar sak. Jag ville bevisa detta med ett exempel,, återtog Walfrid, tryckande Cecilias hand, xmen jag Jyekades ej; jag hade missräknat mig.