Gud vet det, skrattade löjtnanten under
det han tog en cigarr ur fodralet, som fadren
lemnat qvar i gräset, och trillade den emellan
fingrarna. Mitt förslag är att. vi resa ännu
denna qväll, således ber jag dig skynda med
frieriet.
Fadern svarade blott med en nick och af-
lägsnade sig. Under det han vandrade framåt
började det förslag, han så hastigt framkastat,
att framttå i en mera bestämd dager.
Hvad skulle det egentligen vara för tokigt
deri, sade : han inom sig, om jag friade till
henne. Mången som varit mycket äldre och
vida sämre till utseendet har fått ja. Om man
varnat henne för Thure, såsom en rumlare och
hon misstror honom, bör hon ej kunna ha sam-
ma skäl att afvisa mig.,
Hur baron vände saken, återstod dock all-
tid förtreten att lemna detta ställe med oför-
rättadt ärende, der han hyst så säkra förbopp-
ningar, och innan ban wisste ordet af stod han
framför Cecilia, som ännu satt qvar på samma
ställe och läste.
Detta är bestämdt en vink af ödet, tänkte
han då han såg upp; men vid nästa blick drog
han sig tillbaka, ty från det andra hållet fram-
trädde assessorskan, som lagt :sin hand på Ce:
cilias. Baron drog sig förtretad bakom en häck
och vände om.
Blott den som sjelf är mor,, sade frun i
rörd ton, såsom fortsättning af ett förut bör-
jadt samtal, kan förstå de qval man känner
af att se ett älskadt och godt barn förtäras af
sådana själslidanden. Min stackars gosse skall
dö om man fråntager honom hans hopp, och
ändå måste jag ju det.n
Min goda tant misstager sig,, svarade Ce-
cilia, trött vid assessorskans jemmer. Wil-
helm skall ganska säkert icke dö deraf. För
det första är det ganska sällsynt att man dör
af dylika missräkningar, och för det andra har
jag sjeif hört honom tala derom, på ett sätt,
sow bevisar alt hans hjerta ej här har någon
förlust att älfventyra.n