emligen stormiga.
Dehatt i franska nationalförsam-
lingen den 8 och 9 dennes
angående Pelletiers motion om nödens
utrotande och proletariatets afskaffander.
(Slut från föreg. nr.)
Följande dagen, den 9 dennes, fortsattes dis-
kussionen i ämnet. Utskottsreferenten Charles
Dupin uppsteg då i talarestolen för att svara
på Pelletiers ord; ty de hotelser, som dennes
tal innehöll, ansåg han icke böra förbigås utan
anmärkningar. Ch. Dupin yttrade bufvudsak-
ligen:
Pelletier har betecknat oss såsom ovärdiga
våra medborgares förtroende, i fall vi icke inom 2
och ett halft är utrotat nöden och eländet i hela
Frankrike, hos ett folk af 36 millioner; och dock
hafva alla föregående regeringar, hvilkas goda vilja
jag låter full rättvisa vederfäras, förgäfves sträfvat
efter samma mål.
Hr Pelletier vill ha krediten befästad, arbetet or-
ganiseradt och proletariatet afskaffadt; — och om vi
icke gjort detta inom tvenne år, så hotar han oss
med folkets ovilja och bämnd. Men jag skall bevi-
sa, att de medel som han föreslår, allenast skulle
förstöra krediten, desorganisera arbetet, icke förmil-
dra nöden och ej heller åstadkomma den minsta för-
ändring med det s. k. proletariatet.
Talaren går derefter in på en ofta ironiskt-sarka-
stisk kritik af detaljerna i Pelletiers förslag och fort
tter sedan:
Man har förebrått socialisterna, sades det, att de
icke voro ense med hvarandra; jag för min del må-
ste erkänna, att alla socialistiska systemer hafva en
gemensam grundtanke; till grund för alla ligger rof-
fande af egendomar, och då det ifrågavarande syste-
met eller förslaget har rönt vensterns nästan odela:
de bifall, så härleder detta sig sannolikt deraf, att
detta förslag innefattar alla möjliga slag af rofferi:
plundring af kommuner, plundring af sparkassor,
plundring af välgörenhetsanstalter 0. s. V., O. S. V.
I jemnförelse med detta- system var Proudhons
förslag förlidet år förnuftigt och moderat, — Proud-
hons, hvilkens snille och kunskaper man i öfrigt
måste låta rättvisa vederfaras och hvilken har gifvit
socialismen hugg, efter hvilka den aldrig kan resa
sig. Och denna socialism — jag har sjelf erfaren-
het deraf — utsprides allt mer och mer bland land-
folket och städernas arbetare, och åstadkommer en
gäsning, som måhända slutar med blodiga katastro-
fer. Denna socialism, som vid ömröstningen förlidet
år öfver Proudbons förslag i nationalförsamlingen
endast fick 2 röster, har äfven här vunnit flera an-
hängare. Landet skall döma!
- Då talaren nedsteg från tribunen, gingo flere med-
lemmar af högra sidan fram för att tacka och lyck-
önska honom för hans tal. Efter en halftimmas af-
brott började diskussionen ånyo.
Savoye uppträdde till försvar af Pelletiers motion.
Hans tal, flera gånger afbrutet, var hufvudsakligen
af följande innebåll:
Han förebrår högra sidan, att den ansåg billigt
och sig värdigt att framkasta alla möjliga insinua-
tioner och beskyllningar mot Berget och socialisterna.
Han anspelar på ett tal af Montalembert, hvari de
liknas vid vilda djur, som man måste inspärra, och
uppläser ett ställe af en landsortstidning, LOrdrev,
hvari Montagnarderna förekomma och kallas ruine-
rade personer, vampyrer, som törsta efter blod och
penningar, 0. 8. Vv. Han förebrår nationalförsam-
lingen för overksamhet och ett slags skygghet för
allt, som har utseende af framskridand-:. Han an-
för härvid bland annat, att man i Preussen infört
den progressiva inkomstbeskattningen, hvilket system
af franska nationalförsamlingen blifvit förkastadt som
ett kätteri.
Ja, än mer! Frankrike stod äfven i intellektuelt
hänseende efter andra länder. Af 6 millioner barn
var det endast 3 millioner, som kunde läsa och
skrifva. Allt hvad man gjort, var guillotinens åter-
uppresande, var att fängsla, decimera, proskribera
en minoritet.
Dessa och dylika yttranden väckte häftigt larm på
högra sidan, som ropade: till ordningen! till ördnin-
en! m. m. Flera interpellerande röster läto höra sig.
Inrikesministern Dufaure, som nu. hade ordet,
uppträdde slutligen med svar. Hans ord voro huf-
vudsakligen följande:
Hafva vi åter upprest guillotinen? Hvad vill det
säga? Att vi låtit general Breas mördare undergå
ett rättvist straff, i vederbörlig ordning ådömdt af
domaremakten? Hafva vi decimerat och proskribe-
rat våra kolleger, då vi icke gjort annat än lemnat
fritt lopp åt rättvisan och upphäft okränkbarhetens
företrädesrätt, sedan vi från denna tribun hört rop:
till vapen?
J sägen: Vi hafva folket bakom oss. Nå, hvem
är det då som hitsändt oss? De som städse tala
om den allmänna rösträtten, bevisa sig vara dess
största föraktare, då de icke vilja erkänna att äfven
vi blifvit valde af folket. (Rörelse och starkt bifall
från högra sidan.)
Sedan Savoye och Bourzat ytträt några ord, och
man från högra sidan redan börjat yrka på omröst-
ning, uppträdde Pierre Leroux, lofvande att icke
tala mer än en halftimma, emedan han icke var
någon vän af långa tal. (Allmän munterhet.)
från högra sidan: Omröstning, omröstning!