Istor-och-vacker-du-har-blifvit:- Det var rätt
skönt, skall jag säga dig, att komma i ett tref-
ligt hem, vädret är riktigt obehagligt och du-
skigt, sade den gamla herrn helt ogeneradt i
det han drog af sig handskarna och ännu en
gång tog Cecilia i-farin. ÅD, en ganska tref-
lig samling af idel bekanta, god dag, god dag,
mina vänner! Hvår har ni vår hederliga L...
bortrest, ja så, nå, när jag har dig ändå, så är
det väsendtliga qvar, smålog Portsten, hjertligt
tryckande den motsträfviga Cecilias hand emel-
lan sina fingrar, der den låg så godt som in-
bäddad å en omelett, och nu mitt sötå barn,
skall jag bereda dig på att vi bli ännu flere
här, ty min kusin och din tant fru assessor-
skan Linden är mig i hamn och- hälv, tillade
den gamla herin sträckande sig i en ländstol.
Min onkel hade bref derom innan han fory,
svarade hon helt matt af alla dessa mottagnin-
gar och detta prål.
Det kunde jag ge mig fan pås, hviskade
ryttmästaren sin fru i örat, att lagmannen
skulle komma hit; det var underbart att han
ej haft väder af detta långt förr.
Det må du väl säga, svarade frun förtre-
tad; jag undrar på en slump hur många vi
bli här till slut, jag hör wisst tant Amalias
vagn redan, om jag ej bedrar mig.n
Se der ha vi den omtaladen, sade lagman
Portsten fryntligt, eller är det ej hennes röst
jag hör utanför dörren, jo ganska riktigt,, och
med ett välkomnande leende som hade han va-
rit värd, reste sig lagmannen och sjönk i de
utbredda armar som sträcktes emot honom af
en stor tjock fru insvept i tvenne shawlar och
med plymacherad hatt.
vAck, min bästa kusin,, ropade frun med
hög och glad röst, jag ... men min Gudp, af-
bröt hon sig, på en gång förtretad och förvå-
nad, det är ju Portsten och icke min goda I.
Hvar har jag honom då ?