RRRttttt est tssssste se —————— RREEREEENE——— sm —————
fadren återtog: jag kom i afsigt att besöka er
lungdomsvän, professor L. och ...n
Han är för närvarande borta, svarade Ce
ci!ia; men som jag är värdinna i hans hem
så ber jag herrarna vara välkomna, tillade
hon med en artig och otvungen helsning, ännu
en mån knappare än löjtnantens.
Det skulle då vara ..., stammade baron, lika
förbluffad som sonen vid den oförmodade för-
vandling som arftagerskan undergått.
Hans fosterdotter, ifyllde Cecilia vårdslöst,
och detta är min syster och svåger ryttmä-
stare M.n
Så ledsamt som det var att ej träffa min
goda vän L. så angenämt var det att få göra
en så intressant bekantskap, parlerade baro-
nen i det han emellanåt sneglade på svågern,
som hade slagit sig ned i en stol och gaf sig
den trygga vigten af bror och hemmastadd.
Löjtnanten intog åtskilliga imposanta ställ-
ningar med förnäma och förledande ansigtsvrid-
ningar, under det ban strödde en och annan
qvick anmärkning omkring sig med en vårds-
löshet, som bevisade att han ej behöfde spara
derpå.
Fadern, som genom fönstret blef varse den
samla vännen, hvars snus ännu satt qvar i hans
näsa, afbröt helt hastigt samtalet, i det han
reste sig upp och såg uppåt vägen. Se der
en bekant, som jag råkade på vägen hit. En
ganska kär gäst förmodar jag, sade han, vänd
till Cecilia, min niådigas slägting, som Jag tror.
Ja, en mycket nära slägting, svarade Ce-
cilia efter ett ögonkast på den ensamma gamla
herrn i vagnen, under det hon långsamt gick
emot dörrn.
Hon ämnade just öppna den då den vek un-
lan och ögonblicket derefter hvilade hon i den
samla herrns armar, hvilka likt tvenne gigan-
iska fläskkorfvar omslöto henne. -
God dag, god dag, min lilla flicka! Nå så