Han är en menniska, som jag alltför litet känner att kunna bedöma; men de drag, jag amlat af honom, skall jag meddela dig. Då din mor var nära döden, kallade hon sin bror, den enda anhörige hon ägde, till sig och bad honom taga vård om dig, emedan din fars sinnelag och äfven hans affärer ingåfvo henne farbågor och bekymmer för din framtid. Om han lofvade det, vet jag ej; men att han aldrig uppfyllde det, det vet jag tillräckligt. Sedan har jag flere gånger anträffat exempel, som bevisa att han har ett förslaget hufvud, men intet hjerta. Som ban alltid haft ganska dåliga affirer, så väntade jag mig just att finna honom främst på din visitlista. — Nu till hans bref., Mitt goda barn! Du torde knappt veta, att du har en morbror och dertill en morbror som håller bjertligt af dig. Min tystnad och frånvaro ursäktar dig tillräckligt i detta fall. Men du bar lefvat hos en god och förträfflig fosterfar, som varit dig allt hvad du behöft som stöd och beskydd, och jag uppsöker aldrig andra än dem jag kan vara nyttig. . Ofverallt der jag anser mig ötverflödig, drar jag mig tillbaka Nu först då du möjligen — i en ställning som för en ung qvinna är brydsam och farlig — kan behöfva ett godt råd, nu vill jag sjelfmant uppsöka dig, för att med detsamma jag upp: fyller min egen önskan att gagna, äfven uppfylla ett löfte, som jag gaf din döende mor. Således, mitt goda barn, är jag hos dig helt snart. Anton Portsten. Cecilia suckade blott och lade arbetet ifrån sig. Jag måste väl rådgöra med Sara om rum åt alla mina gäst ster, sade hon nedslaget, i det hon reste sig upp. OCeh jag skall äfven tala med Sara om min fesad