Jaf hr Rabe begagnade öfverskriften Historia
Iromana, mera skulle tillfredsställa puristerna,
Jom den hetat res romanaw, eller. historia
Irerum romanaruion På detta område är slikt!
icke en småsak. Åfven önskar hr B., att Rud-
dimanns ännu af ingen öfverträffade samlingar,
som i vårt land synas vara föga kända, måtte,
för den etymo!ogiska delen, rådfrågas af hvarjel
llatinsk grammatikförfattare hos oss. — Vid hr!
Callerholms bearbetning af den på sednare tidl
i svenska skolorna så bekanta Kähnerska språk-
läran, har hr B. sina små item. Boken synes
i visst fall utarbetad efter en åsigt, rakt mot-
satt den, som hr Rabe följt i afseende på la-
ltinska formlärans inskärpande. Hr B. har i
praktiken funnit sig befogad att något inskränka
användandet af hr C:s exempel, och önskar äf-
ven, att vid en kommande ny upplaga mera
konseqvens måtte iakttagas vid exemplens för-
Isvenskning (så att t. ex. regimini icke på ena
stället måtte öfversättas med J styrens, på
det andra med J blifven besegradep).
Ofversättningen af den danske författaren S.
L. Rohmanns Skildringar ur den nyaste ti-
dens Historia från julirevolutionen 1830 till
närvarande tid anmäles af br S—s. Ref. sä-
ger med skäl: någorstädes måste historieskrif-
varen börja, då han ej kan genomgå hela verlds-
historien; och vi kunna då ej klandra den för-
fattare, som börjar den nyaste tiden me! ju
lirevolutionenv. Rohbmann får af hr S—s emel-
lertid icke bevis för någon utmärkt djupsinnig-
het, ej heller för någon ovanligt praktfull fram-
ställning,. — — Dock vitsordas, att ban hö-
rer till den klass af författare, som gifva 211-
mänheten en lätt och underhållande läsning,.
— — Kritiken måste erkänna värdet af det
som en författare gjort, om den också skulle
anse hans arbete ännu bättre, om han gjort
ännu mera,. — — Hvad särskildt beträffar
det kapitel, som handlar om Sverige, så kunde
visserligen mycket vara att tillägga... men
några gröfre fel, i afseende på det som omta-
las, kunna vi (S—s) ej heller anmärkax. Sat
sapientibus.
Litteraturöversigten meddelar sist en kritisk
anmälan af Clara Winqvist, social roman af
C. W. Bergman. Såsom denna bok nyss ut-
kommit, måste den hafva väckt en icke ringa
uppmärksamhet, då den redan i Frey, som icke
alltid gjort sig känd för att skynda, befinnes
omtalad (af hr M. S.) och det på nära 8 sidor.
Det incendiära, eller om man hellre kanske
bör säga underliga elementet i denna skrift
skulle man föranledas att tro icke vara obe-
tydligt, då utom den visade ovanliga snabb-
heten i Frey, nästan alla pressens organer i
Stockholm, och flere i landsorten, likaledes ta-
git den om händer. En god portion tadel har
följt härmed; men förf. tör icke destomindre
betrakta saken som en lycklig händelse för sig.
Hr M. S. börjar sin rec:n genom anförande af
följande ur hr B:s slutord: detta var således,
min bok: en ohörd klagan i en opp-och-ned- 4
vänd verld; några varma suckar från en men- s
niskovänlig yngling i en känslolös tid,. Så —
fortfar hr M. S. — karakteriserar förf. sjelf!
sitt arbete, och det var i sanning väl att så I
skett; ty ref. medger gerna, att han ej vet att :
ange dess speciella, genomgående karakter. Hr
M. S. gör emellertid en framställning af Clara!,
Winqvist — hvars benämning roman är usur-s
perad — och vidrör med detsamma också hr
B:s öfriga skrifter. g
Såsom förf., jemte berättelsen, här och der :
tillika kastat blickarne på litteraturen, synner-q
n
f
Aa TZ I tor MX HM Mm nm
th Uh Ch - OM J— fs —- mn — FR BY DR Jr KE 1 RR RA
ligen den svenska, för att se till hvad densam-
ma utgjort och utgör till reparerande af nu-f
tidens sociala byggnad, och bland annat isina I
revyer på flera ställen talat mycket om hr a
Almqvist, citerar hr M. S. äfven detta, och ri
gör dervid den anmärkning (förmodligen mo-
tiverad från åtskilligt, som stått i ett parY
Stockholmstidningar i detta ämne), att mån-;
gen velat i C. W. Bergman se en närmare iden-!y
titet (med hr ÅA.) än blott en trogen imitators; f
och man vet ejo — fortfar han — om man s
skall anse en dylik insinvation bekräftad eller I
s
fi
motsagd, nemligen då man läser hvad i hrjf
B:s bok står om hr A. Detta vore — tilläg-
ger hr M. S. med stort skäl — i ett fall det
oförsyntaste, i ett annat det mest devuerade i
litteraturen man kan påträffan. Oförsyntast af
allt är det emellertid, att utan all faktisk grund s
hafva framkommit med sjelfva insinuationen is
om denna närmare identitet. Också har man 5
sett Posttidningen, der den först stod, genast
återtaga den, och beriktiga sin framställning.
Hr M. S:s totalomdöme om hr B:s bok tyckes ligga
i följande ord: att förf. af Clara Winqvist är
en af våra ifrigaste Neuererp . .. taga vi för
afgjordt; det visar sig ej allenast af de förslag
ptill förbättring af samhällsmedlemmarnes ställ-
ning, som han i sitt arbete framlägger, utan
äfven i hans djupa missnöje med hbittillsvaran-
,de förhållanden. Hr B.är i sanning inte god,
då han talar om sina samtida. Förf. är äfven
pganska dyster, och, vi tillägga det med nöje,
ganska lycklig, då han beskrifver något miss-
pförhållande, något förvändt eller olyckligt inom
psamhället. Hr M. S. anför derpå, för att be-
visa sitt fällda omdöme, en skildring (ur 2:dra 0
delen) af en fattig arrendator, hvars tillstånd C
och hemlif här skildras. hå
Frey slutar denna gång med Notiser om sk
len Arktiska expeditionen. Ett bref anföresso
rån J. Richardson, hvilket lemnar några upp-d
ysningar om den försvunne sir John Franklin
och hans följeslagares öde. Notisen är hemtad åt
ir Athengum, som för den 14 Juli meddelar si
lenna till engelska amiralitetet ingångna skrif- ty
velse, från befälhafvaren för den expedition,vi
vilken blifvit af regeringen utskickad för attta
itforska hvart Franklin och hans folk tagitfö
vägen. Äfven förekommer en liten underrät-
else om lady Franklins ansökning hos Ameri-!a
PRE-0-
FÖ Me rn öFmrmfAS
kanska regeringen. nä
Arbetets Fordringar, ett Utkast om våra plig-sti
ter mol underordnade; efter Engelskan. 50
- (Slut från Je 240.) hy
Välvilians sfora Och mäktiga nens Loo me