Br RR Sn nn
plåder och bifallsrop.
REVY AF TIDNINGARNE.
Vår goda kollega Posttidningen har i går
slagit på stort med något som den kallar po-
litiska anekdoter efter Times,. Dessa anekdo-
ter innefatta några utdrag ur den engelska tid-
ningen the Times, som lära fallit Posttidningen
synnerligen på läppen, emedan man der trak-
teras med åtskilligt i den riktigt högkonserva-
tiva smaken. Så t. ex. får man först till lifs
en heidundrande puff för fältmarskalken Ra-
detzky jemte en berättelse om en rörande scen
emellan den åldrige krigaren och den unge
kejsaren, samt beskrifning på den sednares
varma tacksamhet för de stora tjenster, som
den gamle gjort kejsarehuset och fosterlandetp.
Helt ömt anföres härvid huru Radetzky, när
kejsaren tackat honom, svarat att hans tid nu
avore förbi och således icke kunde motsvara
ögonblickets och framtidens kraf, men att det
hade föga att betyda. Ty kejsaren hade bland
sina tiligifne en man med den upphöjdaste
och ädlaste karakter, som fältmarskalken nå-
gonsin träffat under sin åttioåriga lefnods-
bana; och om monarken ville lyssna till hans
råd, så skulle säkert dess regering blifva lyc-
kosam. Denne man var Jellachichy 0. s. v.
Vidare heter det: -
Banen inkom i detsamma och kejsaren upprepade
för honom fältmarskalkens ord, och uppmanade ho-
nom att uttala sina åsigter. I ett lika öppet, som
kraftigt och vältaligt språk, förordade Jellachich den
konstitutionella friheten och uppmanade kejsaren att
bokstafligen hålla hvarje till dess undersåtare gifvet
löfte, — på ett sätt som intog alla närvarande. I
mycket passande ordalag tackade kejsaren för de
lemnade råden, och det var omisskänneligt att ba-
nens ord fullbordade hvad marskalkens rekommen-
dation begynt.
Är icke detta bra vackert synnerligen bred-
vid underrättelserna om anstalterna för grefve
Ludvig Batthyanyis och andra ungerska ädlin-
gars upphängande? Ett rykte vill veta, att
berättelsen under det den öfversattes väckt
ett så djupt intryck, ända till tårar, att våta
fläckar ännu efteråt här och der synts i Post-
tidningsbyrån. Huru härmed förbåller sig
känna vi ej närmare; men det vissa är, att
Posttidningen försäkrar oss på Times trovär:
dighet, att det emottagande som Radetzky
rönt af Wiens invånare, öfvergick allt hvad
Skorrespondenten sett i något land vederfaras
någon annan; och, för att gifva denna för-
säkran en ytterligare klämm hos sitt svenska
Posttidningspublikum, bedyrar Posttidningen
tillika, att Times ,eljest visst icke är partisk
för österrikarne och deras generaler; nej gud-
bevars!
Så skrifver Posttidningen historien, och detta
lilla postskriptum till dess relationer om un-
gerska kriget har synts oss väl förtjent att om-
nämnas. För alla, som under det förflutna och
innevarande året följt the Times och dess po-
litiska artiklar, är det eljest ingalunda obekant
att den tidningen under hela ifrågavarande tid
serdeles utmärkt sig för en häftigt reaktionär
ton, för oupphörliga utfall emot frihetens sak,
vare sig i Frankrike, Italien, Tyskland eller
Ungern; att den specielt ansetts hafva stått i
de närmaste förbindelser med furst Metternich
allt sedan hans ankomst till England och hafva
varit sufflerad af honom och Guizot ömsom,
samt att Times öfverhufvud varit en organ för
hela det aristokratiska motståndet emot refor-
mer både i politik och finanser, äfven hvad
sjelfva England beträffar. Men det är billigt,
att sådana egenskaper skulle destomera rekom-
mendera ett sådant blad hos vår Posttidning
och af den sednare anses innebära de mest ly-
sande prof på opartiskhetn.
Vill man se ett annat litet exempel på en
gång af ädel oväld och af liberalitet, så be-
höfver man blott titta några rader längre
ned i Posttidningen på en annan godbit ur
Times, förmodligen framplockad ur något an-
nit nummer, och hvaruti det engelska dunder-
bladet gör följande eleganta beskrifning på en
af Englands utmärktaste talare och parlaments-
ledamöter, men som har det missödet att till-
höra de liberala och på köpet varit med i freds-
kongressen, nemligen hr Bright: Hr Brights
hållning och röst liknar fullkomligt en båt-
karls, som manar ut en prisbelönt boxare, el-
ler en jernvägsarbetare;, som bjuder ut en po-
lisbetjent. Han qvittrar lika vackert rörande
freden, som ett lejon ryter om kärlekenn, 0. s.
v. Är det icke elegant? I parenthes torde hr
Theorell hafva godheten insamla detta ibland
bevisen för sitt häromdagen gjorda påstående
att personer aldrig nämnas eller angripas i en-
gelska och fransyska tidningar.