a - . .
Om Bidhusrättens organisation.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Hr Brinck: Hvad angår den fråga, huruvida sam.
bandet emellan magistraten och borgerskapet ej stö
res genom de illiterate rådmännens försvinnande
vidhåller jag den tanke, jag redan uttalat, att de
illiterate rådmännens närvaro är ett föreningsband
Hr Schartau bar icke velat antaga denna åsigt, utar
han har deremot åberopat borgerskapets valrätt, vic
förslag till rådmanstjensters tillsättning. Man bö:
dock taga i betraktande, att denna valrätt gäller li
ka mycket för literate, som för illiterate rådmän; och
rättigheten kan således icke citeras, endast med af.
seende på illiterate rådmän. Nämnde talare har äf.
ven förment, att jag skulle hafva röjt någon förlä-
genhet vid de till bibehållande föreslagne tvenne råd
männens placering. Jag har dock sökt att tydliger
uttrycka min mening vara den, att den ene skal
vara ledamot af rådstufvurättens första och den an
dra af rådstufvurättens andra afdelning. På hva
och en af dessa tvinne afdelningar komma, efter så
dan ordning, att arbeta en borgmästare, en lagfarer
och en icke lagfaren ledamot, hvarvid jag ingalunde
afsett någon befrielse för de illiterate att vara lott
ning af mål underkastade, helst de mål, som å dess
tvänne afdelningar handläggas, äro af den beskaffen:
het, att de icke böra möta någon svårighet för äf.
ven de illiterate att dem behandla. Derjemte undfå
dessa tvänne ledamöter sina platser, den förre ut
justitiecol!!egio, och den andra uti det sammanslagna
collegio, uti hvilka tvänne afdeimingar af staden:
embetsverk ekonomiska frågor af mångfaldig beskaf.
fenhet förekomma, för hvilkas handläggning de illi
terate rådmännen äro synnerligen passande. Det be
ror för det närvarande af magistraten att placera
fyra medlemmar till ledamöter uti drätselkommissio
nen; och om, i sammanhang med en skeende regle:
ring förutsättes, att de två illiterate böra vara leda:
möter derstädes, hvilket synes billigt, då tvänne ut
ses inom den literata klassen, anvisas ett tjenlig
verksamhetsfält, i denna del af administrationen, fö!
de illiterate rådmännen, hvilka ofelbart vid besigt.
ningar och andra inom drätselkommissionen förefal-
lande bestyr hafva större erfarenhet och vana, än en.
dast juridiskt bildade män. Jag anser det ej elle
vara utur vägen, att borgerskapet söker bibehålls
rättighet för sina medlemmar till tvänne rådmans
beställningar, så länge den politiska rättigheten qvar
står, som är förenad med val af riksdagsmän. Der
tid är ej så aflägsen, då magistratens ledamöter a
den illiterata klassen voro nära lika många med der
af den literata. Derefter reducerades de förres an-
tal till en tredjedel af de sednares, och nu är de!
neågånget till en femtedel. En talare har jemvä
framhållit, det han hoppas, att Kongl. Maj:t, hvac
än borgerskapets äldste opinera, fattar i saken et
beslut, som är med tidens kraf enligt. Att fritt ut
trycka sin mening, är borgerskapets äldste värdigt; oct
om K. M:t ej fäster nådigt afseende på hvad borger
skapets äldste yttra i denna del, derest pluraliteter
blifver för illiterate rådmäns bibehållande, hafva likvä
borgerskapets äldste fullgjort derasskyldighet, att, ihvac
af dem berott, bevara en borgerskapets beståend:
rättighet. Minoriteten, under nyssnämnde förutsätt
nisg, är det obetaget att till Kongl. Maj:t ingå rmec
sin särskilda underdåniga tanka, likasom, i händels
minoriteten bliifver för de illiterate rådmännens bi-
behållande, densamma icke lärer underlåta att til
Kongl. Moj:t frambära i underdånighet sin mening
i motsats med pluralitetens. Jag är böjd att, lika
med herr Schartau, antaga, att rättigheten ej stöd:
jes på privilezior; men jag anser frågan vara a
ekonomisk beskaffenhet, som Regeringen kan efte:
sig företeende omständigheter afgöra; hvarföre jag
finner det vara af angelägenhet, såsom jag redar
yttrat, att borgerskapets äldste öppet uttala sin åsigt
den må, vid sakens slutliga pröfning, gälla hvad der
kan. Hvad jag i öfrigt tillförene gifvit tillkänn:
vara min mening i fråga om expeditionshafvyande
domare- och ledamots-ansvarighet uti alla afdelnin
gar af magistraten och rådstufvurätten, finner jag
mig ingalunda befogad att i någon mån frångå.
En af borgerskapets äldstes ordförande, förre ål-
dermannen uti målareembetet, hr Carl Gustaf Gu
stafsson: Så vidt frågan rörer principen att bibe
hålla illitterata rådmän inom Stockholms magistrat
anser jag mig böra gifva tillkänna, att jag instäm
mer uti hvad herrar Almgren och Westin anfört
men jag vill tillägga, att jag, för denna åsigt, ha
att åberopa en auktoritet, som för mig är af stor
värde och bör ega det för något hvar, jag menar ei
reservation, som. nuvarande justitiestatsministern, h
grefve Sparre, i egenskap af lagberednings ledamot
afgifvit, och uti hvilken han på ett särdeles för
tjenstfullt sätt utvecklat, huruledes illitterate magi
stratspersoner kunna och böra, med fördel, i stä
derna bibehållas, dels enär inga klagomål försport
öfver det förhållande som är, dels på flera andr
skäl, hvilka jag rekommenderar till kännedom fö
en och hvar. Man har, under öfverläggningen, in
blandat åberopade val af borgerskapet, med afseend
på konsiderationer, till nackdel för illitterata råd
män. Jag vill ej bestrida, att sådant förhålland
någon gång inträffat, men jag vill jomväl fästa upp
märksamhet derpå, att en dylik tablå äfven kan fö
den andra sidan uppställas. Man har klagat öfve
val af riksdagsmän inom den illitterata klassens råd
män, men det torde ej slå sig stort bättre ut vi
den litterata sidans magistratsledamöter. Att miss
tag lätt kunna ske och skett, vid riksdagsmannava!
motsäges icke. Man har citerat exemplet från nå
gon riksdag tillbaka, med hänseende till on illittera
magistratsledamot; men om man stadnar. vid e
riksdag, ännu sednare, skall man jemväl träffa et
exempel af en litterat magistratsperson. Mycke
uppiysning skall i detta afseende vinnas, vid genom
gående af protokollen. Dylika förhållanden skol
mihända igenfinnas än här, än der. Slutligen vi
jag, i anledning al magistrat ag em minek
af dess ledamöters antal -
octt JA 7 Alla