Till Redaktionen af Aftonbladet!
Sistlidze söndag hade de som bevistade guds-
tjensten eller sockenstämman i Storkyrkan här-
städes tillfälle att bevittna ett af dessa väm-
jeliga skådespel, som för öfrigt nästan hvarje
söndag vppföras i de flesta af hufvudstadens
kyrkor, framme på gången närmast stora in-
gången; men vid detta tillfälle under verkligt
upprörande omständigheter. Det var en för-
lorad stackare, som genom en stöld hade för-
brutit siz mot samhället, och nu genom un-
dergående af uppenbar kyrkoplikt återupptogs
i församlingens gemenskap. Under hela guds-
tjensten såg man denne usling skälfvande af
köld, i en tunn och trasig rock på knä på den
såkallade tjufpallen. De nakna fötterna voro
icke betäckta af annat än ett par tofflor med
afslitna sulor ur hvilka de orena hälarna fram-
lyste. Man föreställe sig med huru mycken
andakt denne förkastade person, som utgjorde
ett föremål för mängdens sidoblickar vid in-
och utgåendet, skulle i känslan af sin öfver-
gifvenhet kunna öfverlemna sig åt ångrens och
andaktens intryck; och med huru mycken upp-
byggelse och föresats till bättring, han sluter
ligen, halfstelnad af köld, skulle emottaga den
aflösning, som presten meddelade. Skall då
icke en gång denna förnedrande andeliga och
i fall, sådane som det nu nämnda, äfven fysi-
ska tortur kunna afskaffas? Insändaren för
sin del tillstår, att han i denna scen fann någon-
ting i hög grad sårande för menniskokärleken,
och gissar att många delat samma intryck,
samt har icke kunnat underlåta att lemna ett
offentligt uttryck af denna känsla.