oOSMÅSAKER
AF N.
Xx.
EN ARFTAGERSKA.
Det var en lugn och klar Junimorgon. So-
len blickade glad och morgnad öfver grantop
parne på en halfcirkel af höga berg ned i dju-
pet al en liten förtjusande dal, der daggen ännu
låg qvar och glittrade på gräs och blommor.
Vägen som ledde dit ned slingrade sig i ota-
liga bugter på bergssluttningen, än döljande
sig bland träden än åter framsmygande i ljuset.
På en af dessa öppna fläckar syntes tvenne
personer till häst, hvilkas sakta framskridande
och vårdslösa ställning utvisade att de syssel-
satte sig mera med hvarandra och de omgif-
vande föremålen, än med sjelfva färden och
målet derför.
Den ena var en äldre karl af hög och spens-
lig kroppsbyggnad, klädd i en enkel mörkbrun
rock, tillknäppt ända upp till halsen, ljusa,
randiga damasker och en låg hatt a grå filt
med breda brätten. Hans ansigte var nera
intressant och ovanligt, än intagande och an-
senämt. Några tunna lockar af ett kort och
gråsprängdt hår bildade sig i godtyckliga grup-
per kring hans höga och smala panna. Ett
par små skarpa ögon lågo djupt gömda under
de utskjutande ögonbrynen och tätt bopträngda
ifver en lång, smal näsa, ett par tunna läppar
och en utskjutande haka. Det tycktes som
lenna figur föga passade ti!l omgifningen och
not dem gjorde ett obehagligt afbrott; men
lå man något vant sig vid detta ansigte, fann
man allt flera tilldragande egenskaper deri.
En stilla tankfullhet — något lärdt och be.
srundande, tillsammans med en djup och liltig
ippfattning af all: — något som jag vill kalla
nille -— en lugn och öfverlägsen kratt i sjä-
en, på en gång hvila och verksamhet, Medl