oOSMÅSAKER AF N. Xx. EN ARFTAGERSKA. Det var en lugn och klar Junimorgon. Solen blickade glad och morgnad öfver grantop parne på en halfcirkel af höga berg ned i djupet al en liten förtjusande dal, der daggen ännu låg qvar och glittrade på gräs och blommor. Vägen som ledde dit ned slingrade sig i otaliga bugter på bergssluttningen, än döljande sig bland träden än åter framsmygande i ljuset. På en af dessa öppna fläckar syntes tvenne personer till häst, hvilkas sakta framskridande och vårdslösa ställning utvisade att de sysselsatte sig mera med hvarandra och de omgifvande föremålen, än med sjelfva färden och målet derför. Den ena var en äldre karl af hög och spenslig kroppsbyggnad, klädd i en enkel mörkbrun rock, tillknäppt ända upp till halsen, ljusa, randiga damasker och en låg hatt a grå filt med breda brätten. Hans ansigte var nera intressant och ovanligt, än intagande och ansenämt. Några tunna lockar af ett kort och gråsprängdt hår bildade sig i godtyckliga grupper kring hans höga och smala panna. Ett par små skarpa ögon lågo djupt gömda under de utskjutande ögonbrynen och tätt bopträngda ifver en lång, smal näsa, ett par tunna läppar och en utskjutande haka. Det tycktes som lenna figur föga passade ti!l omgifningen och not dem gjorde ett obehagligt afbrott; men lå man något vant sig vid detta ansigte, fann man allt flera tilldragande egenskaper deri. En stilla tankfullhet — något lärdt och be. srundande, tillsammans med en djup och liltig ippfattning af all: — något som jag vill kalla nille -— en lugn och öfverlägsen kratt i sjäen, på en gång hvila och verksamhet, Medl