QVINNANS FÖRVANDLING
ELLER
ERÖFRINGEN AF EN VINDSKAMMARE?),
AF
SAINTINE.
Lucie tänkte i början att den svarta hin en-
dast var ett af den unge bildhuggaren nyss
påbörjadt verk på hvilket han i hemlighet arbe-
tade; men deruti låg väl ej för honom ett så
bindande skäl att vara så djupt fästad vid sin
vindskammare. Hon begrep ej det minsta deraf.
Hvad deremot den lilla kopparkanonen beträf-
fade, gick hennes supposition vida längre och
var af en allvarsammare art. Hon hade hört
omtalas dessa massor af mordvapen, tillverkade
af någre konspiratörer vid ett folkupplopp. Skulle
Timothe möjligtvis vara medlem i något hem-
ligt samfund? Hvarföre icke? Denna tanke kom
henne att bäfva. Hon vidhöll ännu kraftigare
det oåterkalleligt fattade beslutet att icke mer
återse Timothe, att uppgifva alla tankar på
vindsrummets ernående, att låta klokheten vin-
na en dyrköpt seger öfver hjertats varmaste
önskningar, med ett ord, att afbryta för alltid
denna intrig, som utsatte henne för vådan att
förlöjligas. — Ja! som kunde till och med,
skada hennes rykte. Tvenne dagar förflöto på
hvilka Timothe hade upphört att vara till för
henne; men på den tredje framstod åter lilligt
för hennes minne det rendez-vous han så ömt
och vänligt hade begärt; — hon kunde nu ej
sysselsätta sin tanke med någonting annat.
Den förmodan, att den stackars ynglingen
med den knappt läkta blessyren skulle hvarje
afton fåfängt väntat på henne vid hörnet afga-
tan Måenilmontant upprörde hennes veka och
känslofulla sjal.
På fjerde dagen kom jag till henne glad och
uppryndi hjerta och blickar; mer än någonsin
uppfyld af mina förhoppningars ljusa framtids-
bilder; ty, fästmannen var försvunnen, man viste
ej hvart han tagit vägen.
) Se A. B JM 223, 226—2928, 230, 939033,