ganden från det honom derigenom ådömde ansvar befriad. Då, beträffande vidare angifvelsen, att flere af manskapet icke skulle utfått dem tillkommande regementspostordonnansarfvoden, någon anmälan om klagandens underlåtenhet att dessa medel utdela icke skett vid de flere generalmönstringar, som, efter det han år 4833 beloppet utqvitterat, vid regementet förefallit, och följaktligen någon talan om medlens utbekommande, emot 13 kap. 8 krigsartiklarne och kongl. cirkuläret den 20 Juli 4833, numera ej kan äga rum, samt klaganden, emot hvars bestridande icke visadt är, att beloppet till större eller mindre del hos honom innestår, vid sådant förhållande ej lågligen kan vidkännas någon bevisningsskyldighet om tiden och sättet då medlen blifvit till manskapet utbetalde, pröfvar Kongl. Maj:t rättvist, med ändring af öfverklagade utslaget, klaganden från ansvar jemväl i denna del af målet frikänna; och enär, hvad angår påståendet, att klaganden skulle hafva emot förbindelse att ansvara för en munderingsfrack, som vid inventering saknats. förmått den underofficerare, som verkställt inventeringen, att å förseglingsförslag upptaga fracken såsom uti rotekistan befintlig, outredt är, huruvida berörde till roten JM 69 hörande frack må hafva, på sätt klaganden uppgifvit, vid visitationstillfället varit i hans enskilda förvar eller ej, samt i allt fall anledning icke förekommer, det klagandens befallning om frackens upptagande på förseglingsförslaget skett till annans förfång, egen vinning eller i annan oloflig afsigt, men klaganden derigenom föranledt en emot verkliga förhållandet stridande uppgift i nämnde förslag, Kongl. Maj:t, med undanrödjande af krigshofrättens beslut, hvarigenom klaganden, för hvad honom härutinnan till last ligger, ansetts skyldig till ansvar enligt 2 kap. 33 och grunderne i 29 samma kap. krigsartiklarne, finner klaganden, för detta sitt förseende, icke böra svårare anses, än att han, jemlikt 2 kap. 43 krigsartiklarne, derför skall undergå extrajudiciel bestraffning, som regementsbefälhafvaren äger att bestämma. I följd af den utgång målet således vid pröfning af de särskilda anklagelsepunkterne erhållit, kommer krigshofrättens förklarande, att majoren Möllersvärd för hvad i öfverklagade utslaget blifvit honom till last fördt, skall i-en bot mista sin innehafvande kapitensbeställning vid första lifgrenadierregementet och vara ovärdig att vidare någon Kongl. Maj:ts och kronans tjenst bekläda, att till alla delar förfalla; och anser Kongl. Maj:t klaganden icke kunna åläggas någon vidare ersättningsskyldighet, än att han skall godtgöra de af honom åberopade vittnen, korporalerne Löf, Elg och Rehn för deras inställelse d. 3 Dec. 14845, med 3 rdr 44 sk. till Löf samt 4 rdr 32 sk. till E!g och lika mycket till Rehn, samt till grenadiererne Rolf och Björk 7 rdr 35 sk. 3 rst. hvardera. I fråga om klaganden ådömde böter för det han vid krigshofrätten nyttjat ett mot krigsfiskalen Bennich missfirmligt skrifsätt, finner Kongl. Maj:t skäl ej vara anfördt, som kan verka ändring i öfverklagade utslaget; men, med ogillande af krigshofrättens yttrande, det auditören Salanders af klaganden anmärkta förfarande att,.under ett krigsrättens sammanträde, med handen vidröra klaganden och såmedelst afhålla honom från att nalkas dombordet, icke vore af beskaffenhet att någon ansvarspåföljd föranleda, förordnar Kongl. Maj:t att, i anseende till hvad sålunda blifvit anmärkt, handlingarne skola till justitiekanslerens kännedom öfverlemnas. Det vederbörande etc. U. E. M. S.