ganden från det honom derigenom ådömde ansvar
befriad.
Då, beträffande vidare angifvelsen, att flere af
manskapet icke skulle utfått dem tillkommande re-
gementspostordonnansarfvoden, någon anmälan om
klagandens underlåtenhet att dessa medel utdela icke
skett vid de flere generalmönstringar, som, efter det
han år 4833 beloppet utqvitterat, vid regementet
förefallit, och följaktligen någon talan om medlens
utbekommande, emot 13 kap. 8 krigsartiklarne
och kongl. cirkuläret den 20 Juli 4833, numera ej
kan äga rum, samt klaganden, emot hvars bestri-
dande icke visadt är, att beloppet till större eller
mindre del hos honom innestår, vid sådant förhål-
lande ej lågligen kan vidkännas någon bevisnings-
skyldighet om tiden och sättet då medlen blifvit till
manskapet utbetalde, pröfvar Kongl. Maj:t rättvist,
med ändring af öfverklagade utslaget, klaganden från
ansvar jemväl i denna del af målet frikänna; och
enär, hvad angår påståendet, att klaganden skulle
hafva emot förbindelse att ansvara för en munde-
ringsfrack, som vid inventering saknats. förmått den
underofficerare, som verkställt inventeringen, att å
förseglingsförslag upptaga fracken såsom uti roteki-
stan befintlig, outredt är, huruvida berörde till ro-
ten JM 69 hörande frack må hafva, på sätt klagan-
den uppgifvit, vid visitationstillfället varit i hans en-
skilda förvar eller ej, samt i allt fall anledning icke
förekommer, det klagandens befallning om frackens
upptagande på förseglingsförslaget skett till annans
förfång, egen vinning eller i annan oloflig afsigt,
men klaganden derigenom föranledt en emot verk-
liga förhållandet stridande uppgift i nämnde förslag,
Kongl. Maj:t, med undanrödjande af krigshofrättens
beslut, hvarigenom klaganden, för hvad honom här-
utinnan till last ligger, ansetts skyldig till ansvar
enligt 2 kap. 33 och grunderne i 29 samma kap.
krigsartiklarne, finner klaganden, för detta sitt för-
seende, icke böra svårare anses, än att han, jemlikt
2 kap. 43 krigsartiklarne, derför skall undergå
extrajudiciel bestraffning, som regementsbefälhafva-
ren äger att bestämma.
I följd af den utgång målet således vid pröfning
af de särskilda anklagelsepunkterne erhållit, kommer
krigshofrättens förklarande, att majoren Möllersvärd
för hvad i öfverklagade utslaget blifvit honom till
last fördt, skall i-en bot mista sin innehafvande ka-
pitensbeställning vid första lifgrenadierregementet och
vara ovärdig att vidare någon Kongl. Maj:ts och
kronans tjenst bekläda, att till alla delar förfalla;
och anser Kongl. Maj:t klaganden icke kunna åläg-
gas någon vidare ersättningsskyldighet, än att han
skall godtgöra de af honom åberopade vittnen, kor-
poralerne Löf, Elg och Rehn för deras inställelse d.
3 Dec. 14845, med 3 rdr 44 sk. till Löf samt 4 rdr
32 sk. till E!g och lika mycket till Rehn, samt till
grenadiererne Rolf och Björk 7 rdr 35 sk. 3 rst.
hvardera.
I fråga om klaganden ådömde böter för det han
vid krigshofrätten nyttjat ett mot krigsfiskalen Ben-
nich missfirmligt skrifsätt, finner Kongl. Maj:t skäl
ej vara anfördt, som kan verka ändring i öfverkla-
gade utslaget; men, med ogillande af krigshofrättens
yttrande, det auditören Salanders af klaganden an-
märkta förfarande att,.under ett krigsrättens sam-
manträde, med handen vidröra klaganden och såme-
delst afhålla honom från att nalkas dombordet, icke
vore af beskaffenhet att någon ansvarspåföljd föran-
leda, förordnar Kongl. Maj:t att, i anseende till hvad
sålunda blifvit anmärkt, handlingarne skola till ju-
stitiekanslerens kännedom öfverlemnas. Det veder-
börande etc.
U. E. M. S.
