ligen styrkt, och icke eller, älven om detta varit
händelsen, bort, emot stadgandet i 47 kap. 20 S
rättegångsbalken, betaga den part, som när varit,
rättigheten att låta afhöra sina vittnen; och klagan-
den dessutom lemnats jäfsrätten öppen, så att ho-
nom varit obetaget att sin rätt i detta bänseende
sedermera iakttaga; hvarförutan ofvanberörde af kla-
ganden emot auditören anmärkta förfarande vid en
protokollsjustering, sådant det funnes i krigsrättens
protokoll upptaget, icke vore af beskaffenhet att till
någon ansvarspåföljd föranleda; ty fann krigshofrät-
ten skäligt lemna klagandens ifrågavarande anmärk-
ning utan vidare afseende; — att, beträffande kla-
gandens fortsatta begäran, att få åtskilliga uppgifne
personer såsom vittnen i vissa omständigheter hörde,
så enär, om än de af klaganden uppgifae omstän-
digheter skulle genom ofvanbemälde personers hö-
rande kunna ådagaläggas, utredandet deraf icke med-
förde något inflytande på målets bedömande, fann
krigshofrätten icke skäl att klagandens ifrågavarande
begäran bifalla; att klagandens anmärkning, det krigs-
fiskalsembetet ej skulle vara behörigt att såsom i
detta mål skett, föra talan emot klaganden för åt
skillige såsom tjenstefel ansedde åtgärder, de der,
ehuru ej före målets förvisning till undersökning hos
krigsrätten angifne, likväl i sammanhang med un-
dersökningen angående de emot klaganden i målet
gjorde angifvelser förekommit; hvadan ock klagan-
den bestridt allt afseende å krigsfiskalsembetets åtal
derutinnan, blef, enär enligt 14 kap. 54 8 krigsar-
tiklarne krigsfiskalsembetet ålåge tillse, det hvar och
en i krigsmakten utan missbruk och försummelse
förrältar den honom anförtrodde tjenst, och att den
som i en eller annan måtto sig deremot förbryter,
eller sina embetsskyldigheter eftersätter, till laga an-
svar och straff befordras, samt krigsfiskalen således
vore icke allenast behörig utan äfven pligtig att be-
ifra hvarie till hans kunskap kommen, af embets-
man tillhörande krigsmakten, i tjensten begången
förbrytelse, ehvad densamma efter särskild angifvelse
eller eljest blifvit ådagalagd, af krigshofrätten, utan
vidare afseende lemnad.,
Öfver de i det föregående citerade krigsrättens
preliminära beslut, anförde majoren missnöje, - och
krigsrätten meddelade hänvisning för majoren att i
sammanhang med hufvudsaken deröfver anföra be-
svär; men afkunnade likväl vid undersökningens af-
slutande, utslag, hvarigenom majoren ålades att inom
tjugofem dagar derefter fullfölja sin under ransak-
ningen anförde klagan öfver omnämnde krigsrättens
beslut. Krigshofrätten, som i sitt d. 9 Mars 4847
afgifna utslag i hufvudsaken äfven yttrade sig öfver
denna preliminärfråga, stadfästade äfven krigsrättens
sistnämde utslag. I December månad samma år
upphäfde deremot Kongl. Maj:t detta krigshofrättens
utslag till alla delar, och ålades bemälte rätt att fö-
retaga målet till ny pröfning och att dervid lagen-
ligen förfara. — Efter förnyad skriftvexling parterne
emellan, handlades målet för andra gången i krigs-
hofrätten, som först i December månad sistlidet år
utfärdade sitt förnyade utslag, hvari major M. blef
dömd att, i en bot, mista sin innehafvande kaptens-
beställning vid första lifgrenadierregementet och vara
ovärdig att vidare någon Kongl. Maj:ts och kronans
tjenst bekläda. samt dessutom med utsatta belopp
ersätta de i målet hörde vittnen för deras inställelse
vid krigsrätten.
Högsta domstolens, den 16 Augusti afkun-
nade dom, den vi enligt löfte nu in extenso
meddela, lyder som följer:
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas of-
vanberörde underdåniga besvär; och hvad först an-
går majoren Möllersvärds klagan öfver de af krigs-
hofrätten i rättegångsfrågorna meddelade beslut, fin-
ner Kongl. Maj:t skäl ej vara anfördt, som kan
verka ändring i krigshofrättens utslag.
Vidkommande sjelfva målet, så alldenstund, hvad
först angår åtalet i och för förvaltningen af Östan-
stångs kompanikassa och det i sammanhang dermed
väckta påstående om ansvar för orderbrott, det utaf
öfverstelöjtnanten Kalmberg i lifstiden rörande nämnde
kassa upprättade förordnande eller så kallade regle-
mente, enligt hvilket klaganden innehaft förvaltnin-
gen af kassans medel, icke i sådan ordning blifvit
gilladt och fastställdt, att iakttagandet af dess inne-
håll klaganden såsom tjenstepligt ålegat; vid hvilket
förhållande och ehuru klaganden, på hvars godtfin-
nande det alltså ankommit att undandraga sig kassa-
vården, deremot ett sådant uppdrag sig åtagit och
såmedelst iklädt sig den redovisningsskyldighet, som
å förvaltningen af annans tillhörighet följa bör; ge-
neraladjutanten von Post, i egenskap af regements-
chef, likväl sakvat behörighet att, på sätt som skett,
genom order anbefalla klaganden att till revisorers
granskning aflemna kassans tillhörande handlingar,
och klaganden följaktligen icke varit förbunden att
dessa order efterkomma; fördenskull och då icke
ifrågasatt är, att, genom någon klagandens underlå-
tenhet i afseende å medlens vård, förlust för kassan
inträffat, så att han derigenom skulle hafva brustit
i den tillsyn å manskapets fördelar, honom, enligt
tjenstgöringsreglementet, tillkommit att iakttaga, fin-
ner Kongl. Maj:t, med undanrödjande af krigshof-
rättens utslag härutinnan, skäligt klaganden från an-
svar i dessa delar af målet frikänna.
Enär, hvad angår krigsfiskalen Bennichs emot kla-
ganden förda talan, för det grenadierer af Östan-
stångs kompani, hvilka deltagit i 4840 års kommen-
dering till Malmö, skola under marschen, i saknad
af lifmunderingsskor, måst begagna äldre skor, hvaraf
några skola varit mycket slitna och andra för små,
aflevereringsrullan, som åtföljt manskapet till rege-
mentssamlingsplatsen Häster, blifvit af vederbörande
befälbafvare utan anmärkning qvitterad och häraf
måste antagas följa, att deruti upptagne skopersed-
lar då befunnits i tillbörligt skick, hvarförutan vitt-
nen intygat, att en hvar af manskapet V.rit försedd
med två par brukbara skor och de fleste jemväl haft
stöflar, samt någon underlåtenhet af den tillsyn här-
utinnan, klaganden såsom kompanichef ålegat, såle-
des icke kommer honom till last, blifva krigshofrät-
tens derom meddelade yttrande cch beslut af Kongl.
Maj:t undanröjde. sa
I fråga om ansvarspåståendet för det klaganden
längre, än som vederbort, skall hafva fördröjt betal-
ning för de år 1840 åt manskapet vid hans kom-
pani förfärdigade skor, finner Kongl. Maj:t den så-
lunda uppgifne omständigheten destomindre hafva
utgjort föremål för talan å klagandens förhållande
i tjensten, som, såvidt handlingarne föranleda, afta-
len och liqviderne emellan honom och handtverkar-
ne, hvilka skoarbetet verkställt, varit af alldeles en-
skild beskaffenhet och dessutom någon klagan öfver
uteblifven eller fördröjd betalning af dessa sednare
icke är vorden förd; i följd hvaraf, med upphäfvande
af krigshofrättens utslag äfven i denna del, berörde
påstående af Kongl. Maj:t ogillas,
Beträffande åtalet för det klaganden, med vetskap
om oriktigheten af de i sergeanten Stålhammars rap-
port af den 46 September 1840 förekommande upp-
gifter, till tjenstgörande majoren, öfverstelöjtnanten
von Yhlen insändt samma rapport och, med åbero-
pande deraf, sökt styrka åtskilliga uti en den 410:de
derpåföljde November till majorsexpeditionen aflåten
skrifvelse, uppgifne förhållanden, som förmenas vara
emot sanningen stridande; så emedan berörde rap-
port icke innehåller, att Stålhammar tillstädesvarit
vid någon besigtning eller kassering af de skoper-
sadlar sam nämnde år vid komnaniet blifvit tillsatte
— oh Å —- —- CA PA RA - KK
Mm
———
—
