inträda, och gör handelns nedläggande för sin man till ett vilkor för sitt samtycke, så ligser deruti något så rått och stötande för en af våra nyttigaste och aktningsvärdaste samhällsklasser, att vi vore böjde att inlägga vår allvarliga protest mot ett sådant förvarande viste vi icke att många af våra yngre industrielia män blott alltför mycket dela Blendas isigter. Det ligger något motbjudande och farligt i denna åsigt af de praktiska yrkena såsom ett blott och bart nödvändigt ondt, hvarigenom man måste samla medel till en sorglös och overksam njutning af lifvet, och utan tvifvel är det en dylik sorglig åsigt, som förorsakar ett hos dessa klasser så ofta inträffande ekonomiskt obestånd. Vi se uti fru C:s författarskap just en sådan stämning uttala sig Det är godt och väl, att hon försvarar äktenskapet och ifrar för dess renhet; men hennes hustrur blifva ej betydligt mera än en angenäm och älskvärd lyx, en vacker förskönint af ett komfortabelt och något flärdfullt huslig lif. Till den högre åsigten af qvinnan såsom sin mans moraliskt jemnbördiga bundsförvand för lifvet, såsom en fullvuxen vän, som begriper, delar och främjar hans praktiska verksamhet, med ett ord, såsom en fullt friboren va: relse: till en sådan åsigt har fru C. ännu e mägtat höja sig, eller åtminstone har hon ej sina litterära produkter visat det. Och likvä äro vi fullt öfvertygade, att det är på qvin nan som vår socialla pånyttfödelse hufvudsakligen hvilar. Vi hafva hittills ansett henne alltför mycket såsom en vacker lyx, en älskvärd leksak, och hela hennes uppfostran, upp: trädande i livet och egna åskådningssätt af sir bestämmelse har till en del gifvit oss rätt. De! är en lemning af medeltid i våra sociella förhållanden liksom så mycket annat. Det är på qvinnans högre betydelse som de fria samhällenas större moraliska kraft beror, och då man prisar den engelska nationalkarakterens gedigna allvar, prisar man dermed den engelska qvinnan. Men vi glömma för ett älsklingsthema, att vi här blott recensera en novell, För att sammanfatta vårt omdöme om fru C:s sednaste litterära produkt, anse vi, att den rätt nätta och lyckligt tänkta mystifikation, som utgör berättelsens hufvudinnehåll, skulle hafva tagit sig rätt väl ut såsom en liten novell af tre eller fyra häften. Nu är den utspunnen dubbelt så långt. Så mycket om formen: om tendens och innehåll hafva vi i det föregående yttrat oss tillräckligt. C.