ten igenfinna vi en viss smak för det gräsliga,
som dock lyckligtvis varit inskränkt inom be-
höriga gränsor. En beskrifning, som likaledes
genom sin vidlyftighet väcker en viss leda, är
den af Grandalens samlingsrum, med alla sina
smådjur, hvarpå luftens renhet icke särdeles
bör vinna; och den stora noggrannhet, hvar-
med farbror Jannes hela toilett är beskrifven,
såsom inventariet öfver hans vestar och deras
fickor, skada i vårt tycke totalintrycket af
denna eljest så mästerligt tecknade personlig-
het. På andra ställen leder oss författarinnan
genom alla köksväsendets detaljer, och en gång
dröjer hon med nog mycket minutiös sanning
vid beskrifningen af Lilla Jannes sätt att spilla
välling på bordet. Genom detta hopande af
underordnade detaljer skadas i hög grad hvad
vi kallat det poetiska perspektivet.
Vi boppas nu hafva tillräckligt motiverat
vårt omdöme i början af denna artikel. Vi
vilja dermed för ingen del minska fru C:s stora
öfriga förtjenster. Om vi ej kunna gilla Hel-
mer såsom personlighet, så äro vi så mycket
mera böjde att erkänna sanningen af de mora-
liska maximer,, som författarinnan genom hans
mun uttalar, och det finnes dessutom karak-
terer, som äro förträffligt hållna. Deribland
synes oss Octavie stå främst; förträffligt har
förf. i denna person kontrasterat de häftigaste
passioner, svartsjuka, kärlek och hat. Afven
kusin Abbå är bättre än man vill erkänna, och
gömmer under larfven af en fade och simpel
rolighetsmakare både förslagenhet, konseqvens
och energi till allt hvad ondt är. Fru Aurora
von Steånfeldt sjelf är en ståtlig karakter, allt-
igenom väl och konseqvent hållen, och farbror
Janne vore alldeles förträfflig, om författarin-
nan hade varit mindre angelägen att utrusta
honom med alla de der s. k. intressanta egen-
saaperna. Denna utrustning gör, att han med
sin trupp stöter litet på ett vandrande kuriosi-
tetsreagasin, oaktadt den höga och intagande
andliga friskhet, som författarinnan väl förstått
att gjuta öfver hans väsende. Emellertid vi-
sar sig här författarinnans förtjenst så mycket
större, att Farbror Janne,, oaktadt alla de
många besynnerligheterna, icke i minsta mån
blir karikatur, utan tvertom klart och väl
individualiserad i en rätt älskvärd skepnad
framstår för läsaren. Vi anmärkte, med afse-
ende på ett annat arbete inom sköna littera-
turen, att man stundom finner författare göra
sig qvicka på sina personers bekostnad. Det
är glädjande att se huru lyckligt fru C. vid
skildringen af Farbror Jannes, personlighet
undvikit denna frestelse, som föröfrigt en an-
nan gång utöfvat mera makt öfver henne, då
hon inför mamsell Berndtson. Den komiska
effekt fru Carlen åsyftat med denna figur och
hennes evinnerliga nästäppa, går alldeles för-
lorad, och vi tycka oss med ovilja varseblifva
ett begär hos förf. att förlöjliga en varelse,
som just råkar att stå på lägsta trappsteget af
fru C:s societe. I allmänhet kunna vi säga,
att fru C. bar en stor förkärlek för personer
med sidenklädningar och grand airn; — men
honny soit qui mal y pense.
För dem, som med oss tyckt att fru C:s ro-
maner äro nog långa, var det en stor glädje
att en gång se henne skrifva en novell. Vi
tänkte på fullt allvar, att författarinnan leds-
nat vid sin omständlighet, och de två eller tre
första häftena af Romanhjeltinnan underhöllo
oss i denna glada förhoppning, som dock fort-
sättningan till en viss grad jäfvade. Sällan har
fru C. skrifvit något mera älskvärdt än början
af denna novell. Planen synes så enkel, de
båda qvinnokaraktererna äro så naivt tänkta
och utförda, deras humor så riktigt fattad, så
nätt skildrad, att man blir ordentligen lätt om
hjertat. Men om dessa två personers första
uppträdande värmer och roar på samma gång,
har författarinnan genom deras äfventyr på re-
san och den sliskiga kurtis, som hon med så
mycken förkärlek dukar upp för oss, sörjt för
att få oss fullkomligt afkylda, och intresset
skulle alldeles gå under, om det ej väcktes
genom en ny bekantskap, Regina, en af de vac-
kraste karakterer författarinnan någonsin teck-
nat. Men hon försvinner alltför hastigt ur be-
rättelsen, och efter detta moment vexer åter
framställningen ut till en förfärlig bredd. Det
kan vara intressant nog för symamseller och
modehandlerskor att få göra bekantskap med
de minsta detaljer af hjeltinnans garderob, men
andra läsare skulle vi tro förblifva ganska lik-
giltiga för allt detta, till och med för Blendas
förtjusande peignoir med alla dess underbara
volangern.
Arbetets hjelte hör fullständigt till den ka-
tegori af personligheter, om hvilka vi i det fö-
regående talat. Han är galanterihandlare — vi
nästan vore böjde att säga i mer än en mening
— han är rik, vacker som Apollo, har irre-
procbabelt aristokratiska fasoner, och saknar
icke heller de erforderliga grefliga brorskaperna.
För öfrigt är han, såsom alla fru C:s bhjeltar,
förälskad öfver öronen, i annat fall torde han
hafva haft svårt att icke draga sig tillbaka för
all den flärd, som är hans älskarinnas hufvud-
svaghet. Han är för öfrigt föga individualise-
rad och följaktligen ej särdeles intressant; han
är liksom Helmer en abstraktion af fullkom-
ligheter. De qvinliga karaktererna hafva dere-
mot mycken individualisering , kanske ändå
mest tant Emerentia, äfvensom hennes person
har den gedignaste moraliska halten. Hennes
fåfänga är ointresserad och hennes uppfattning
af lifvet intressant genom sin naiva befängd-
het. Dottrens romantiska galenskap är af en
mera egoistisk natur, och intresserar oss der-
före vida mindre. Vi kunna väl tänka oss, att
en ung, i sig sjelf förträfflig flickas inbillning
lätt berusas af rangens och rikedomens glans;
och att hon i sina drömmar gerna föreställer
sig såsom rik och förnäm fru; men står hon
en gång under inflytelsen af en djup och mäk-
tig känsla, skulle vi tro, att hon med samma
öfverspändhet kastar sig på den motsatta yt-
terligheten och vill uppoffra allt hvad man el-
- - Vt jär JA AR RN p mn - MR Be OR Mm I VA
DD rn mt ms sa LK RA LA KR KR OR AR NA RA
-— mm AD AN -
AA - -
ja - OD AA - - UA RO UR
-—
-— AA DD
— —
pa
Uhr VA MM Å Må pp AV pp FA BK — AA
— mm vv CR UN SA kn - AV AS
AA mA 2 po