hafven j bedragit den kommitte, som blel
nedsati! för att höra er; soldaterna, dem j uti
Tou!on intalat, att j förden dem emot Öster-
rikarnc; invånarne i Civita Vecchia, till hvilka
i idstigningen hafven utfärdat tvenne
;tioner, som upphäfde hvarandra. Slut-
händelserna den 30 April hade upp:
allmän harm, hafven j ånyo bedragit
gen, då j skickat hr de Lesseps att
la beslutet af den 7 Maj, medan j
dag skrefven till general Oudinot, att
skulle hålla sig, tills förstärkningar an-
komtr J hafven bedragit sjelfva eder en-
voyå, da j gåfven honom instruktioner, som
;ndigade honom att handla i enlighet med
försaralingens 2fsigt, men det oaktadt befallden
honom att handla i öfverensstämmelse med hi
de E:xneval, som hade rakt motsatta instruk-
tioner: j hafven till och med bedragit oss;
med ct ord, j hafven bedragit hela verlden;
kansie bedragen j nu påfven sjelf, åt hvilken
oj hafsen lofvat att återgifva makten utan vil-
kor, iwen som j nu, i förlägenheten att få
Frani ses förlåtelse för det att j vanhedrat
det, en gifva rollen af en konstitutionell
prokencul, beroende af er politik. J hafven
likväl icke kunnat uppföra er lögnbyggnad
bätre, än att edra ord gifva oss en evig rätt
till uppsesning och att af dem kan härledas
en fullständig fördömelse af allt hvad j haf-
t eller ännu kunnen göra, utan att på
ätt rådfråga det af er förtryckta fol-
a.
Förov. det till er konstitution, 3:e artikeln,
säger ciler: oFrankrike respekterar fremmande
nationaliteter ... Det vänder icke sin makt
mot nisot folks frihbet. — Och under tvån-
get al Cenna artikel, som j villen, men ännu
ej vågen utstryka — ty j hafven hvarken kän-
slan a! iygdens styrka, eller stora brottslingars
kraft : viljan — bafven j framstammat ord,
dem Ecropa uppfångat och som nu utgöra er
tortyr.
Hr Cdilon-Barrot, som den 31 Januari 4848
proklamerade hvarje italiensk stats ovilkorliga
rättighet till frihet och oafhängighet), förkla
rade i April 1849 för församlingens kommitt,
att de: icke var regeringens mening att låta
Frank:ise medverka till romerska republikens
förstöring — och att det handlade ufan att
dela ansvaret med de andra makternan. Nå-
got länyre fram, när kommittens referent med-
delade törsamlingen dessa förklaringar, uppsteg
mMministerpresidenten på talarestolen och förnya-
de sina bedyranden: Jag förnekar icke ett
ord af bvad jag sagt inför kommitten och som
blifvit församlingen medde!adt. Han tillade:
Vi tåga cj till Italien för att påtvinga något
slags styrelse, hvarken en republikansk eller nå-
gon annan. Vi vilja ej använda Frankrikes
makt för att hindra Rom från att antaga den
ena eller andra styrelseformen. Nej, vårt syf-
temål är blott att vara närvarande vid inträf-
fande höndelser, för att bevaka vårt inflytande
och friheten, hvilka begge kunde löpa fara.
I franska expeditionskårens förklaring till
prefekten i Civita-Vecchia, af den 24 April,
heite det: Att Frankrike ville respektera ma-
joritetens af romerska folket önskan och ej
skulle påtvinga detta f Ik någon styrelseform,
som det icke sjelf valt.
Den 26 upprepade general Oudinot, att hans
ändarnål icke vore att utöfva en förtryckande
inflyteise, ej heller att påtvinga romarne en
mot deras önskningar stridande styrelseform.
Den 7 Maj förklarade konseljpresidenten för
församlingen, att dessa proklamationer, utar-
pbetade af utrikes rinistern, uttryckte expedi-
tionens anda i dess helhet.
Vi böre icke marchera på Romp, sade kom-
mittens referent, annat än för att beskydda
det mot en utländsk intervention och mot en
kontrarevolutions ytlterligheter — såsom be-
skyddare eller, — och han anförde det af
konseljpresidenten inför kommitten använda
uttryck — såsom tillkallade skiljedomare.n
Församlingen vill icke, upprepade samma
dag hr Odilon-Barrot, att det kontrarevolu-
tionära inflytandet bemäktigar sig Rom, under
den omedelbara påtryckningen af Österrike.
Och utrikesministern tillade: Andamålet
med expeditionen var att gifva en borgen åt
romerska staternas befo!kning för vilkoren af
en god styrelse och en god frihet, hvilka skulle
phafva lidit af reaktionen eller af utländskt in-
flytande,. Och han förnekade att general Ou-
dinot fått order att anfalla romerska republi-
ken; han förnekade att generalen hade upp-
manat romerska regeringen att öfvergifva sin
makt.
Då kom församlingens högtidliga votum:
Nationalförsamlingen uppmanar regeringen att
utan uppskof-vidtaga nödiga åtgärder, så att
italienska expeditionen icke längre afvändes
från sitt anvisade mål.
Sedan dess, j Frankrikes ministrar, har er
regering hvar stund, under eder innersta tan-
kes hela slingriga gång, i instruktionerna åt ert
sändebud, hvars val skulle för församlingen
bevisa era frisinnade afsigter, vid alla de kon-
ferenser som edra ombud haft med oss, i de
utförliga förslager som uppgjorts med hr de
Lesseps och general Oudinot samt gillats af hr
) Efter alla italienska staters oinskränkta rättighet
att med fullkomligt oberoende välja hvad statsform
de anse mest passande, och efter Frankrikes form-
liga förklaring att det vill upprätthålla detta obe-