och gifvit dess noter lika värde som speciemynt, oaktadt den ofördelaktiga kursen, som enligt edert påstående skulle åstadkomma ett alldeles motsatt resultat; de hafva grundat diskontkontor, skaffat export åt våra fabrikanter, som hade alla magasiner fulla, stiftat och i verkställighet satt en utmärkt lag beträffande de s. k. prudhommes, lyftat det municipala elementets värdighet och visat att den allmänna direkta rösträtten alldeles icke är någon atopisk id, endast egnad att åvägabringa blolig förbistring. Tilläggom, att de i Juni 1848 idagalagt sin förmå.a att undertrycka ett uppror, som ingen monarki skulle kunnat motstå. De som åstadkommit ordningens seger och det allmänna välståndets förnyande, de som efter striden infört ett normalt regeringssätt, — skulle de verkligen sakna duglighet att fortsätta sitt verk ?... Om ämnet vore mindre allvarsamt, skulle man tro alt fråga vore om ett vad angående förmågan att längst hålla ut med att raljera. Frågan är dock endast en vansinnig egenkärlek hos f. d. statsmän, som, sedan de störtat de föregående styrelserna, icke vilja att republiken utan deras biträde skall vinna någon fasthet. De sätta sin fåfänga öfver både landet och partiet; hvad de söka, är icke allmän tillfredsställelse, utan personlig illfredsställelse. De skola dock icke nå sitt mål! Allmänhetens förnuft upplyses, sederna böja sig efter deerna, d. v. s. blifva republikan ka. Aktierna skola åter höja sig och genom ett af dessa sublima språng, hvarpå Frankrike gifvit verllen mer än ett exempel, skall det öfvergifva len gamla slentrianen, låtande de gamla partirna och de föråldrade äregirighetsplanerna vista och smutska ta hvarandra på den gamla irenan.