och gifvit dess noter lika värde som specie-
mynt, oaktadt den ofördelaktiga kursen, som
enligt edert påstående skulle åstadkomma ett
alldeles motsatt resultat; de hafva grundat dis-
kontkontor, skaffat export åt våra fabrikanter,
som hade alla magasiner fulla, stiftat och i
verkställighet satt en utmärkt lag beträffande
de s. k. prudhommes, lyftat det municipala
elementets värdighet och visat att den all-
männa direkta rösträtten alldeles icke är någon
atopisk id, endast egnad att åvägabringa blo-
lig förbistring. Tilläggom, att de i Juni 1848
idagalagt sin förmå.a att undertrycka ett upp-
ror, som ingen monarki skulle kunnat motstå.
De som åstadkommit ordningens seger och
det allmänna välståndets förnyande, de som
efter striden infört ett normalt regeringssätt,
— skulle de verkligen sakna duglighet att
fortsätta sitt verk ?... Om ämnet vore mindre
allvarsamt, skulle man tro alt fråga vore om
ett vad angående förmågan att längst hålla ut
med att raljera. Frågan är dock endast en
vansinnig egenkärlek hos f. d. statsmän, som,
sedan de störtat de föregående styrelserna, icke
vilja att republiken utan deras biträde skall
vinna någon fasthet. De sätta sin fåfänga öf-
ver både landet och partiet; hvad de söka, är
icke allmän tillfredsställelse, utan personlig
illfredsställelse.
De skola dock icke nå sitt mål! Allmän-
hetens förnuft upplyses, sederna böja sig efter
deerna, d. v. s. blifva republikan ka. Akti-
erna skola åter höja sig och genom ett af dessa
sublima språng, hvarpå Frankrike gifvit verl-
len mer än ett exempel, skall det öfvergifva
len gamla slentrianen, låtande de gamla parti-
rna och de föråldrade äregirighetsplanerna
vista och smutska ta hvarandra på den gamla
irenan.