är mera inskränkande i regeringens förslag än
i kommitteens, är väl förgäfves att neka.
VIGTIG FRÅGA OM RÖSTRÄTTIGHETEN INOM
HUFVUDSTADENS FÖRSAMLINGAR.
Det har redan en gång varit nämndt i för-
bigående, att då frågan om gaslysnings infö-
rande i Stockholm förekom i hufvudstadens
territorialförsamlingar, uppstod i Clara försam-
ling en skiljaktighet i meningarna angående
rättigheten till röstberäkning, hvilket gjort up-
pehåll i hufvudsakens afgörande, medan tvisten
derom dragits under högre instans. Sakens
innehåll är i korthet, att trenne icke hus-
egande ledamöter i församlingen, som rösta
på grund af den bevillning de erlägga för em-
bete eller rörelse, påstodo att husegande leda-
möter erlägga samma slags bevillning utom det
de äro husegare, likväl endast böra få rösta i
den sednare egenskapen, och då detta, såsom
oss synes, obilliga anspråk afslogs af församlin-
gen, hafva anfört besvär hos öfverståthållare-
embetet, som i egenskap af konungens befall-
ningshafvande, enigt författningen, utgör när-
maste forum för sådana frågors slitande. En
hvar inser lätt, att detta är en maktpåliggande
principfråga, hvars: bestämmande är nödvän-
digt för alla: omröstningar, der skiljaktiga me-
ningar mellan: församlingarnas ledamöter kom-
ma i fråga, och som derföre eger ett stort in-
tresse för hela kommunen. ÅA ena sidan kan
det vid första påseende synas äfventyrligt, om
husegarne genom en dubbel voteringsrätt möj-
ligen skola kunna påtvinga icke husegare af-
gifter mot de sednares vilja, eller en ojemn
fördelning af sådana; men å den andraär fråga
om, huruvida: det ieke blir mera orättvist,
så länge rösterna räknas efter debetsedlarnes
belopp, och afgifterna till kommunen ulgå i
proportion uf samma belopp, alt någon skall
kunna beröfvas sin omröstningsrätt på grund
af beskattning för rörelse, blott derföre att han
tillika är husegare.
Redaktionen har af denna anledning trott
det vara skäl att meddela såväl besvären som
den derå afgifna förklaringen i det omförmälda
målet, hvilka här följa. Vi skola framdeles
underrätta om sakens utgång.
Stormäktigste allernådigste Konung!
Inför Eders Kongl. Maj:t tillåta sig undertecknade
ledamöter af S:t Clare församling i Stockholm un-
derdånigst anföra besvär öfver öfverståthållareembe-
tets utslag den 31 sistlidne Augusti, i fråga om en
förändrad gatubelysning i staden, och få enligt hän-
visningen, bifoga bevis, tecknadt å utslaget om tiden,
då detsamma i Clara kyrka publicerades.
För att undvika upprepande varder härhos bilagd
och i underdånighet åberopad den i ämnet till öfver-
ståthållareembetet afgifna förklaring, deruti fullstän-
digt upptages det faktiska förhållande, somdigger till
grund för ärendets behöriga bedömande, så ock tyd-
ningen af den lag, vi anse böra till detta förhållande
lämpas; hvarjemte, till ytterligare lättnad för upp-
fattningen af tvisteämnet, förklaringen innehåller de
frågor, som påkalla pröfning. å
Efter denna sanningsenliga, af socknestämmans
protokoll vitsordade framställning och utredning,
synes vårt på en laga rättegångsordning grundade
anspråk, att få tvistefrågan bedömd från sin verk-
liga ståndpunkt, hafva förtjent mera. uppmärksamhet,
än deråt i öfverklagade utslaget blifvit gifven: Den
bevisning från hvilken öfverståthållareembetet ledt
sig till ogillande af socknestämmans beslut, rörer icke
i någon måtto tvistefrågan, utan förutsätter såsom
ostridigt just det, hvarom tvistas. Vi hafva i för-
klaringen yttrat och upprepa härmed; awvt vår mot.
de tre husägarna skiljaktiga åsigt icke består deri,!.
huru skall skatten utgöras. eller afgiftens bestäm-
mande till beloppet och fördelningen deraf, utan:
deruti, om icke husägare skola åtaga sig någon skatt
i ofvannämnde hänseende, det är äafgiftens sjelfval!
uppkomst och tillvaro, samt icke husägares rätt att.
härom besluta utam medverkan af husägare. Att.
sednare frågan bör afgöras innan den förra kommer
under behandling, torde ej fordra annat bevis, än att
en sådan ordning Kgger i sakens natur. Det är en
gammal regel, att, då grunden upphör, förfaller äfven
den .byggnad man derå uppfört. När nu öfverståt-4
hållareembetet gått alldeles förbi den fråga, hvarom
vi med de tre husägarna tvista och ställt sig fram-
om densomma, så vill det synas, som öfverståthål-
lareembetet icke handlat i öfverensstämmelse med
25 kap. 21 råttegångsbalken af hvilket stadgande
skäligen slutas må, att domaren skall pröfva och
gifva sitt utslag öfver det, hvarom tvist är och ej
något annat.
På grund häraf yrka vi i underdånighet, det Edert
Kongl. Maj:t i nåder täcktes, med undanrödjande af;
öfverklagade utslaget, visa ärendet åter till öfver-
ståthållareembetet, som torde förständigas att iakttaga
Töreskriften i 24 kap. 3 rättegångsbalken och att
i öfrigt med ärendet lagligen förfara. ;
Skulle Eders Kongl. Maj:t i nåder finna detta,
efter vårt förmenande, af öfverståthållareembetet be-!
gångna rättegångsfel icke föranleda hinder i frågans
slutliga afgörande, åberopa vi underdånigst innehål-
let af ofvannämnde förklaring, dertill vi erdast finnal.
nödigt att tillägga följande såsom stöd för vårt i
urderdånighet framställda påstående om ogillande!
af öfverklagade utslaget.
Bet ligger icke inom området för öfversåthållare-
embetets befogenhet, att, på sätt som skett i dess
skrifvelse den der föranledt ifrågavarande sockne-
stämma, genom på förhand gifna föreskrifter be-
stämma öfver det sätt, på hvilket icke husägare må
utöfva rättigheten att sig sjelfva beskatta, och be-
mödandet i utslaget att försvara den åsigt, hverom
församlingen sålunda opåkalladt och i orätt tid blif- i
vit urderrättad, kan ej kallas lyckadt. Regerings-
formens 23 förbehåller svenska folket rätt att sig
beskatta, -hvilken rätt utöfvas af Rikets Ständer all-
ena vid allmän riksdag. I strid mot denna grund-
lag, såsom den högsta, må ej spec ella lagar tydas.
Att nu ifrågaställde afgift har egenskap af skatt,
torde desto heldre kunna antagas som frågan. afser
icke allenast personligt deltagande i afgiften, utan
ock ett åliggande för Stockholms icke husägare, att
nu och i all framtid densamma erlägga. Oss veter-
ligen finnes ej någon lag, som ålägger icke husägare
härstädes att deltaga i kostnaden för gatulyshållnin-
gen. Denna kostnad är deremot genom uttrycklig
lag påbördad stadens husägare. Den är, hvåd dem
beträffar, ett fastställdt gammalt onus, men skulle
för icke-husägare blifva ett nytt, hvars påläggande
man synes vilja bereda genom beslut i secknestämma
och husägares deltagande i omröstningen, då utgån-
gen förmodas blifva viss i anseende dertill, att desse
dervid i röstantal alltid hafva öfvervigten, derest
icke, som fallet varit vid ifrågavarande socknestämma,
rättskänslan hos de flesta husägare manat dem att
försäkra icke husägare deras lagliga rätt att sjelfva
bestämma heatlntet. såsom dem ensamt rörande Huc
dn - An Me
Fa
mt. oo - ALAA AA - rr