infall i våra previnser måste draga Frankrike
till Italien. Om fransmännen i morgon gå öf-
ver Alperna och beträda Lombardiet, skole vi
ej gå dem till mötes. Först bibehålla vi vår
ställning vid Verona och Etsch. Om frans-
männen uppsöka oss der, så draga vi oss un-
dan till öster:ikiska Alperna och Isonzo, men
antaga icke någon drabbning; viskole ej lägga
något hinder i vägen för fransmännens fram-
färd i Italien. De som inkallat dem må för
andra gången lära känna hvad en sådan inter-
vention vill säga. Bakom våra Alper skallin-
gen uppsöka oss; vi förblifva åskådare af stri-
derna i Italien. — Blott med Englands garanti
— tillade det kejserliga sändebudet — kunde
Osterrike nog lita på lombarderna och pie-
monteserne att förena sig med dem emot ett
franskt infall. Men lord Palmerston ansåg då
Österrikes eftergifter icke nog stora och afvi-
sade dess förslag.
JONISKA ÖARNE.
Enligt bref från Corfu af den 5 Sept. har
regeringen på Joniska öarne samtyckt att mot-
taga de venetianska flyktingarne Manin, Tom-
maseo, m. fl., derföre att de kommit till ön på
ett franskt fartyg. Lordguvernören har förklarat
franska konsuln, att joniska regeringen för denna
gång gjorde ett undantag, med vilkor att flyk-
tingarne ej blandade sig i de allmänna ärenderna.
Framdeles skulle likväl ej flera blifva mottagna,
både derför att de Joniska öarnes financiella
tillgångar vore obetydliga och för att icke
samla alltför många revolutionära elementer.
TURKIET.
Furst Schwarzenberg hade skrifvit till tur-
kiska regeringen för alt begära utlevereringen
af de ungerska, italienska och tyska flyktingar,
som hade sökt skydd i Turkiet. Porten sva-
rade, att den skulle vidtaga åtgärder som hin-
drade dessa flyktingar från att oroa Österrike,
men att den icke kunde utleverera dem, enär
de hade ställt sig under sultanens beskydd och
anropat hans mensklighet, hvilken tillit sulta-
nen ej ville svika. Detta svar tillfredsställde
ej Österrike, och baron Stärmer begagnade sitt
privilegium såsom arbassadör att begära en
audiens hos sultanen för att åstadkomma än-
dring i hans beslut. Denna enträgenhet synes
hafva misshagat sultanen, så att han med myc-
ken liflighet svarat hr Stärmer, att hans be-
slut vore taget och att han icke ville beröfva
de olycklige det skydd de hade begärt, samt
att det vore obehagligt för honom att höra
upprepas en begäran, den han redan genom sina
ministrar besvarat.
Kort derefter ankom från Galatz kejsar Ni-
kolai adjutant, furst Radziwill, som det tros
för att reklamera flydda polackar. Han lärer
få samma svar som österrikiska sändebudet er-
hållit. Det tros att alla emigranterna skola
blifva sända till Kandia.
Turkiska regeringen vidtager stora försigtig-
hetsmått, koncentrerar starka truppmassor vid
Donau och iståndsätter alla fästningar.