infall i våra previnser måste draga Frankrike till Italien. Om fransmännen i morgon gå öfver Alperna och beträda Lombardiet, skole vi ej gå dem till mötes. Först bibehålla vi vår ställning vid Verona och Etsch. Om fransmännen uppsöka oss der, så draga vi oss undan till öster:ikiska Alperna och Isonzo, men antaga icke någon drabbning; viskole ej lägga något hinder i vägen för fransmännens framfärd i Italien. De som inkallat dem må för andra gången lära känna hvad en sådan intervention vill säga. Bakom våra Alper skallingen uppsöka oss; vi förblifva åskådare af striderna i Italien. — Blott med Englands garanti — tillade det kejserliga sändebudet — kunde Osterrike nog lita på lombarderna och piemonteserne att förena sig med dem emot ett franskt infall. Men lord Palmerston ansåg då Österrikes eftergifter icke nog stora och afvisade dess förslag. JONISKA ÖARNE. Enligt bref från Corfu af den 5 Sept. har regeringen på Joniska öarne samtyckt att mottaga de venetianska flyktingarne Manin, Tommaseo, m. fl., derföre att de kommit till ön på ett franskt fartyg. Lordguvernören har förklarat franska konsuln, att joniska regeringen för denna gång gjorde ett undantag, med vilkor att flyktingarne ej blandade sig i de allmänna ärenderna. Framdeles skulle likväl ej flera blifva mottagna, både derför att de Joniska öarnes financiella tillgångar vore obetydliga och för att icke samla alltför många revolutionära elementer. TURKIET. Furst Schwarzenberg hade skrifvit till turkiska regeringen för alt begära utlevereringen af de ungerska, italienska och tyska flyktingar, som hade sökt skydd i Turkiet. Porten svarade, att den skulle vidtaga åtgärder som hindrade dessa flyktingar från att oroa Österrike, men att den icke kunde utleverera dem, enär de hade ställt sig under sultanens beskydd och anropat hans mensklighet, hvilken tillit sultanen ej ville svika. Detta svar tillfredsställde ej Österrike, och baron Stärmer begagnade sitt privilegium såsom arbassadör att begära en audiens hos sultanen för att åstadkomma ändring i hans beslut. Denna enträgenhet synes hafva misshagat sultanen, så att han med mycken liflighet svarat hr Stärmer, att hans beslut vore taget och att han icke ville beröfva de olycklige det skydd de hade begärt, samt att det vore obehagligt för honom att höra upprepas en begäran, den han redan genom sina ministrar besvarat. Kort derefter ankom från Galatz kejsar Nikolai adjutant, furst Radziwill, som det tros för att reklamera flydda polackar. Han lärer få samma svar som österrikiska sändebudet erhållit. Det tros att alla emigranterna skola blifva sända till Kandia. Turkiska regeringen vidtager stora försigtighetsmått, koncentrerar starka truppmassor vid Donau och iståndsätter alla fästningar.