— Revisorernas berättelse öfver verkställd granskning af fattigvårdsförvaltningen för Stockbolms stad år 1848 har nu blifvit tryckt och oflentliggjord. Den är alltför vidlyftig för att kunna i sin helhet meddelas; det vigtigaste deraf synes oss vara följande yttranden: Revisorerne hafva icke kunnat undgå att fästa uppmärksamhet dervid, att, oaktadt vissa bestämda föreskrifter af stadsnämnden lemnats i fråga om fattigoch försörjningshjonens vård och underhåll, dessa föreskrifter likväl icke inom alla församlingar blifvit behörigen iakttagne. Då, vid jemförelse af de i kongl. fattigvårdsstadgan intagne bestämmelser, det synes vara uppenbart, att ett bland hufvudsyftemålen med den genom högstberörde nådiga stadga förordnade fattigvård just varit att söka tillvägabringa en i möjligaste måtto fullständig enhet och likstämmighet i fattigvårdsförvaltningen, så att med de fattiges understödjande komme att förhållas på enahanda sätt inom samtliga församlingarne, lärer ock inses huru angeläget det är, att de föreskrifter, stadsnämnden, såsom öfverstyrelse för hufvudstadens fattigvård, till vinnände af detta önskvärda mål meddelat, varda, under iakttagande af sorgfällig pröfning af de hjelpsökandes behof, inom församlingarne noggrannt tillämpade; och revisorerne tveka icke att uppmana församlingarnes fattigvårdsstyrelser att gå så väl stadsnämndens, som föregående årens revisoters önskningar i detta afseende till mötes. Fattigbaracken har i allmänhet begagbats af någet mindre antal personer än de föregående åren; men revisorerna anmärka, att kostnaden för kosten derstädes är större än vid andra barmhertighetsinrättningar, och att sjukvård är på stället, då provisoriska sjukhuset likväl är inrättadt för samma ändamål. Särskildt hafva revisorerne fästat uppmärksamhet derå, att kostnaden för fattigbaracken år ifrån år oafbrutet tillvext och för nästlidet år uppgick till ganska betydligt belopp, under det att antalet af derstädes herbergerade och vårdade personer, efter hvad nyss är nämndt, successive minskats; hvilket förhållande, ehuru den ökade kostnaden till någon del föranledts deraf, att hyra för den nu begagnade lokalen erlägges, då deremot lägenheter i f. d. södra frivilliga ärbetshuset förut varit till fattigbarack kostnadsfritt upplåtne, likväl, enligt revisorernes tanke, lärer påkalla satt en noggrannare tillsyn och kontroll lemnas berörde anstalt, än som hittills blifvit åt densamma egnad. Jemväl torde vid utdelande af nödtorftiga klädespersedlar till arbetsvillige barackhjon största sparsamhet böra iakttagas, så att fattigvården endast i ytterst behjertansvärda fall må få vidkännas utgifter för omförmälda ändamål. Angående den s. k. Liggaren, omfattande anteckning öfver de från hufvudstadens välgörenhetsanstalter meddelade understöd, hafva revisorerne funnit nödigt fästa uppmärksamhet å det förhållande, att från flere så väl offentliga, som enskilda välgörenhetsanstalter inga uppgifter, rörande utdelade understödsmedel, till stadsnämnden aflemnats. Det med Ligcaren afsedda hufvudändamål är tvifvelsutan, att, med lea-ing af en, så vidt möjligt, fullständig statistik öfver uNderstödsväsendet, kunna riktigt pröfva och rättvist beav.ma hjelpsökandes behof och rela tiva anspråk. Men s. länge Liggaren, genom uteblifna uppgifter, har den 9fullständighet, att så betydliga understödsfonder, som årmeens pensionskassa, civilstatens pensionsinrättning, Allmänna enkeoch