VIDARE UM
DE SVENSKE OCH NORSKE FRIVILLIGE
I DANSKA TJENSTEN.
Då vi meddelat våra läsäre underrättelse om
den klagan danska tidningen Fädrelandet fört
deröfver att de Svenske och Norske frivillige
så plötsligt afskedades och tillika på ett min-
dre artigt sätt: underrättades derom, anse vi
oss böra nämna, att danska krigsministeren i
Berlingske Tidningen för den 18 och 19 Sept.,
uti en halfofficiel artikel försvarat sig för dessa
tillvitelser. I detta försvar, som är så vidlyf-
tigt, att vi icke kunna lemna rum för det-
samma i sin helhet, ådagalägges visserligen, att
de vilkor som medgåfvos de fremmande fri-
villige i afseende på aflöning och hemfärd, voro
icke endast lika, utan högre, än hvad som de
inländske frivillige erhöllo, äfvensom att ingen-
ting blifvit dem förut lofvadt, som icke upp-
fyllts. Vi kunne ock yttra, att i dessa afse-
enden, om ock en och annan kunnat finna sig
missbelåten, förklaringen är så tillfredsställan-
de, att vi tro de flesta frivillige godkänna den-
samma, hvilket ock synes deraf att ingen all-
männare klagan försports. Men vi torde böra
i några delar bekantgöra hvad Fädrelandet
andragit, såsom skäl för sin klagan, och som
torde tåla vid att taga i betraktande.
Fädrelandet, anmärker först — i anledning
af den Berlingske artikelns yttrande, att man
borde göra en skillnad mellan de frivillige, som
infunnit sig på ministerens inbjudning och emot
bestämda vilkor, samt de, som kommit utan
en sådan inbjudning och utan löften — att denna
skillnad icke kan erkännas, emedan ministeren
icke kunnat sjelf förneka, att önskningar yt-
trats om frivilliges inträdande i dansk tjenst
och att på ministerns i Stockholm förfrågan,
ministeren svarat, att i synnerhet unge offi-
cerare af artilleriet, infanteriet och jägarne,
såväl som dugtige och väl rekommenderade un-
derofficerare af dessa vapen kunde erhålla an-
ställning,, äfvensom att man sedan uttalat sig
för svenska kavalleriofficerares och skarpskyt-
tars antagande. Det anses billigt att äfven de
sednare boördt räknas till samma klass som de,
hvilka på inbjudning ankommit, och som fått
bättre vilkor vid afskedandet.
Vidare vidhålles, att tiden för uppsägelsen
varit alltför kort, då generalbefälet icke så ti-
digt antydt de frivillige om afskedandet, att
de kunnat hinna hemifrån förse sig med sina
behof för hemresan; samt att de som önskat
qvarblifva, gerna kunnat få det, då man nu
bibehåller de s. k. ;September-utskrifne Dan-
skar, af hvilka många icke önska högre än att
få gå hem.
Slutligen anses det ej nog förklaradt, hvar-
före ej ministeren låtit tacka de frivillige ge-
nast, genom en generalorder, utan lemnat det
att ske genom svenske ministern, baron La-
gerheim, som dertill icke egde annan väg, än
genom svenska och norska embetsmän, samt
tidningarne.
På en insändares begäran, som sjelf öfver-
lemnat 100 Rbd, föreslår ;Feedrelandet,, att
en medalj må slås, för att utdela exemplar
deraf till de svenska och norska frivillige, så-
som en erinran af deras fälttåg. Redaktionen
af Fedrelandet erbjuder sig att emottaga med-
len och hoppas, att ansedda medborgare ställa
sig i spetsen för saken.