sta utanför regeringens palats, för att anvånda
dem der de behöfdes. Folkets kärlek var vårt
skydd: hvarken då eller någonsin annars, oak-
tadt de materiella umbäranden, som voro oskilj-
aktiga från den halfva blockad, edra trupper
hade bildat omkring oss, oaktadt bombregnet
och den korrupterande inflytelse, edra och
Gaötas agenter sökte vinna, — gjordes intet
enda försök till uppresning af dem, som hr
Drouyn de Lhuys fräckt kallar de hederliga;
icke en enda röst höjdes bland folket för att
säga Oss: Stigen ned! Faktion! Skräck! Ohl
om i edert samvete, j Frankrikes ministrar,
ännu funnits skuggan af blygsel, skullen j, vid
en blick omkring er och vid tankan på den
skräck och de våldsgerningår, medelst hvilka.
j bibehållen er i Paris, hafva omsorgsfullt und
vikit att använda dessa ord, af fruktan att an-
dra skulle i dem läsa domen öfver eder sjelfva.
Om den församling, inför hvilken j hafven
talat, icke varit ohjelpligt förderfvad och otill-
gänglig för all sanningskärlek; om de ledamö-
ter som genom sina rö.ter upprätthålla er ut-
rikes politik, hade, i stället för att blindt
följa hvad makt som helst i spåren, haft ett
system i hufvudet, en öfvertygelse i hjertat
— vore den äfven motsatt vår — skulle hun-
dra röster hafva höjts med häftighet vid edra
ord och ropat: Tigen! vanhedren icke edra
syften genom en påtaglig lögn! Den första
förordning, j utfärdaden i Rom, införer ju
ståndrätter för politiska brott, upplöser Klub-
barne, regeringen och församlingen! Den 5
Juli förbjuden j alla sammankomster, äfven om
de äro fredliga; j stadgen exemplariska straff
för att skydda personer som hafva vänliga
förbindelser med edra trupper. Den 6 upplö-
sen j nationalgardet! Den 7 anbefallen j att
invånarne skola fullkomligt afväpnas. Den 14
förbjuden j alla tidningar. Den 18 utfärden j
hotelser mot alla samlingar af mer än fem
personer. Alla era handlingar mot ett folk,
som j försäkren vara gynnsamt -stämdt för er,
dessa handlingar som er tidning officieilt med-
delar oss, äro precis desamma som vi, på
grund af edra ord, trodde hafva spridt skräck
i Rom under den republikanska regeringen, och:
af hvilka vi ej finne ett spår i dennas förord-
ningar. Det oaktadt fortfaren.j oförsigtigt att
mot den framkasta en anklagelse, som återfal-
ler på er, och att skryta med att vara frihe-
tens, fredens och ordningens återställare. Dessa
bestämmelser qvarstå ännu, två månader efter
er seger. Fängelserna äro fulla af män, som
till största delen ej gjort sig skyldige till an--
nat brott än att hafva lydt sina styresmän
som icke hafva annat fel, än att af några
spioner hafva blifvit utpekade åt den prester-
liga hämndlystnaden. Öfver femtio prester äro
inspärrade på S:t Angelo, derför att de biträdt
vid de republikanska lasaretterna. I Rom dö-
mas fegt underordnade polistjenstemän till ar-
betsfängelse för lifstid. I Bologna, Ancona
och Rimini arkebuseras unga män för innehaf-
vande af vapen. I denna stund finns det kan-
ske icke i romerska staterna en familj af fem,
som icke har någon af sina medlemmar i
landsflykt eller fängelse. Männen af det sig
så kallande moderata partiet, de män till Hvil-
ka j försäkraden att j haden vändt er vid in-
tåget i Rom, äro af er drifna i landsflykt. —
Mamiani, Galetti; pater Ventura äro lands-
flyktige. Ert verk är ett förstörelsens verk;
det liknar monarkiens verk i Spanien 1823.
Om j åtminstone haden haft momarkiens råa
mod; men såsom falska representanter af en
id som jicke hysen, i ert innersta hjerta fi-
endtliga mot den fana j öppet hafven svurit tro,
snarare konspiratörer än ministrar, ären j
dömda att uppsåtligt och skrymtaktigt dölja
er genom lögnen. (Slutet följer.)