kastade anklagelsen för våld, för systematiskt
skräckvälde. Man kan icke genom skräck sätta
entusiasm i ett helt folk under vapen ), och
j M. H. hafvande alternativerna, att antingen
skymfa de franska soldaternas tapperhet eller
att vederlägga er sjelfva, att förklara det någrel
partimän, tvungna att hålla i tygel en befolk-
ning af 160,000 personer, hafva varit tillräck-
liga att i två månader bekämpa och ofta be-l
segra er armå, eller ock, för att rädda dennal.
från förebråelsen för oförstånd och feghet, att.
medgifva det regeringen, folket, nationalgardet!
och armeen i Rom hyste blott en enda tanka,!
som var frihet och krig mot republikens fien-l:
der. Det är likväl nödvändigt att tala oml
denna anklagelse, åtminstone så mycket att jl:
ej skolen kunna upprepa denna dumma smä-l.
delse utan att andra kunna säga er: j ljugen
med uppsåt.
Lemnen åsido det så många gånger skrymt-
aktigt framdragna mordet å. Rossi. Republi-l
ken, som utropades den 9 Febr. 1849 bör ickel
försvara sig mot beskyllningen för en händelse
som inträffade den 16 Nov. 1848, då furstar-:
nes parti, det moderata partiet, Carl Alberts
anhängare, innehade makten och landsförvistel
eller dömde till fullständig tystnad alla repu-
blikanskt sinnade män. Ingen menniska i Ita-
lien vågar beskylla edra revolutioner för att
härleda sig från mord, derför att hertiginnan
af Berry föll för dolken, eller derför att fem
eller sex mordförsök mot konungen hade in-
träffat i Paris under loppet af två år. Hållen
er till de allmänna kännemärken, som i allal
tider och på alla orter karakteriserat systemer
som stödja sig på våldet. Kunnen j, M. H.,
under de fem månader den republikanska sty-
relsen varade, uppgifva en enda dödsdom för
politiskt brott? en enda särskild domstol som
nedsattes i Rom för att döma politiska förbry-
tare? en enda förordning emot pressens frihet,
före belägringen? Uppgifven dem då; uppgif-
ven de lagar som organiserat skräckväldet; upp-
gifven de blodtörstiga hoparne ; uppgifven off-
ren eller finnen eder i att evigt bära namnet
lögnare.
Den republikanska fanan, uppsatt i Rom af
folkets representanter,, sade vi i en af våra
förklaringar, försinnligar ej en del medbor-
gares seger öfver en annan del, utan en ge-
mensam triumf, en seger vunnen af en mängd
medborgare, gillad af den ofantliga majoriteten,
vunnen af det godas princip öfver det ondas, af
folkets rätt öfver några personers godtycke, af
den heliga jemnlikheten, som Gud stadgat för
alla menniskor, öfver privilegierna och despo-
tismen. Vi kunna icke vara republikaner utan
att vara och visa oss bättre än de störtade
myndigheterna... Vi äro icke ett partis re-
gering, utan nationens... Hvarken ofördrag-
samhet eller svaghet: republiken är beslutsam
och försonlig. Republikens regering är stark;
således byser den ingen fruktan.,
Dessa rader innefattade republikens program.
De män, som styrt hos oss, hafva aldrig bru-
tit deremot, såsom j, Frankrikes ministrar,
hafven våldfört er republiks program.
Vi voro starka genom de hederliga männens
tillgifvenhet — och andra äro sällsynta hos
oss — starka genom våra medborgares anslut-
ning till oss. Annorlunda är det med er, M.
H. Vi behöfde icke, för att upprätthålla oss,
förklara hufvudstaden i belägringstillstånd, upp-
lösa nationalgardet, fylla fängelserna, ditkasta
folkrepresentanterne ihop med andra fångar,
döma hundratals arbetare till deportation, samt
omgifva oss med kanoner och soldater, för att
hålla återstoden af befolkningen i tygel. I
trots af de uppoffringars tyngd, dem alla stats-
hvälfningar pålägga, var vår hufvudstad, i min
tanka, nöjd och lugn. Hade missnöjda funnits
i Rom, skulle eder armås ankomst dit hafva
framkallat en coup-de-main af dessa missnöjde;
men der funnos inga.
Vårt nationalgarde bestod af sju tusen man,
aktift tjenstgörande i staden och på vallarne.
Våra fängelser voro nästan fria från politiska
förbrytare. När hr de Corcelles lät visitera
fängelserna, voro ej mer än två eller tre per-
soner, med fullt skäl misstänkta att hafva un-
derhållit förbindelser med edert läger, två
eller tre kardinaler, gripna på bar gerning för
sammansvärjning, och en officer, Zamboni, som
rymt; under ransakning. Fem eller sex fångar;
Freddi, Alai och andra dylika, som hr de Cor-
celles fann i S:t Angelo, sutto der på Pius
IX:s befallning, för konspiration mot hans re-
gering. De mest fiendtlige mot republiken, en
Mamiani, en Pantaleoni gingo fritt omkring på
Roms gator. -Vi erinrade folket, som miss-
tänkte dem, att republiken, derutinnan bättre
än monarkien, ansåge tänkesätten oantastlige
när de icke öfverginge tillskadliga handlingar;
och folket, ädelmodigt både af naturen och
genom medvetandet af sin styrka, lyssnade
till wåra ord och respekterade de ifrågavarande
personerna. Fårorna för några af dessa män
började icke förr än vi ej längre kunde lägga
våra ord emellan, och då åsynen af ert råa
våld retade massan samt dref den till reaktion.
I anseende till omöjligheten att bevaka ka-
nonerna på stadens hela försvarslinie, stodo
flera af dem - stundom att taga för den först-
kommande, obevakade af någon soldat. En
dag, den 16 Maj, då våra trupper tågade åt
Velletri, mot neapolitanska armåeen, var staden
till och med från kl. 5 till midnatt utan all
milis och anförtrodd ensamt åt folket. De
franska trupperna lågo nära våra murar. Vi
hade borttagit de få poster, som plägade po-