kastade anklagelsen för våld, för systematiskt skräckvälde. Man kan icke genom skräck sätta entusiasm i ett helt folk under vapen ), och j M. H. hafvande alternativerna, att antingen skymfa de franska soldaternas tapperhet eller att vederlägga er sjelfva, att förklara det någrel partimän, tvungna att hålla i tygel en befolkning af 160,000 personer, hafva varit tillräckliga att i två månader bekämpa och ofta be-l segra er armå, eller ock, för att rädda dennal. från förebråelsen för oförstånd och feghet, att. medgifva det regeringen, folket, nationalgardet! och armeen i Rom hyste blott en enda tanka,! som var frihet och krig mot republikens fien-l: der. Det är likväl nödvändigt att tala oml denna anklagelse, åtminstone så mycket att jl: ej skolen kunna upprepa denna dumma smä-l. delse utan att andra kunna säga er: j ljugen med uppsåt. Lemnen åsido det så många gånger skrymtaktigt framdragna mordet å. Rossi. Republi-l ken, som utropades den 9 Febr. 1849 bör ickel försvara sig mot beskyllningen för en händelse som inträffade den 16 Nov. 1848, då furstar-: nes parti, det moderata partiet, Carl Alberts anhängare, innehade makten och landsförvistel eller dömde till fullständig tystnad alla republikanskt sinnade män. Ingen menniska i Italien vågar beskylla edra revolutioner för att härleda sig från mord, derför att hertiginnan af Berry föll för dolken, eller derför att fem eller sex mordförsök mot konungen hade inträffat i Paris under loppet af två år. Hållen er till de allmänna kännemärken, som i allal tider och på alla orter karakteriserat systemer som stödja sig på våldet. Kunnen j, M. H., under de fem månader den republikanska styrelsen varade, uppgifva en enda dödsdom för politiskt brott? en enda särskild domstol som nedsattes i Rom för att döma politiska förbrytare? en enda förordning emot pressens frihet, före belägringen? Uppgifven dem då; uppgifven de lagar som organiserat skräckväldet; uppgifven de blodtörstiga hoparne ; uppgifven offren eller finnen eder i att evigt bära namnet lögnare. Den republikanska fanan, uppsatt i Rom af folkets representanter,, sade vi i en af våra förklaringar, försinnligar ej en del medborgares seger öfver en annan del, utan en gemensam triumf, en seger vunnen af en mängd medborgare, gillad af den ofantliga majoriteten, vunnen af det godas princip öfver det ondas, af folkets rätt öfver några personers godtycke, af den heliga jemnlikheten, som Gud stadgat för alla menniskor, öfver privilegierna och despotismen. Vi kunna icke vara republikaner utan att vara och visa oss bättre än de störtade myndigheterna... Vi äro icke ett partis regering, utan nationens... Hvarken ofördragsamhet eller svaghet: republiken är beslutsam och försonlig. Republikens regering är stark; således byser den ingen fruktan., Dessa rader innefattade republikens program. De män, som styrt hos oss, hafva aldrig brutit deremot, såsom j, Frankrikes ministrar, hafven våldfört er republiks program. Vi voro starka genom de hederliga männens tillgifvenhet — och andra äro sällsynta hos oss — starka genom våra medborgares anslutning till oss. Annorlunda är det med er, M. H. Vi behöfde icke, för att upprätthålla oss, förklara hufvudstaden i belägringstillstånd, upplösa nationalgardet, fylla fängelserna, ditkasta folkrepresentanterne ihop med andra fångar, döma hundratals arbetare till deportation, samt omgifva oss med kanoner och soldater, för att hålla återstoden af befolkningen i tygel. I trots af de uppoffringars tyngd, dem alla statshvälfningar pålägga, var vår hufvudstad, i min tanka, nöjd och lugn. Hade missnöjda funnits i Rom, skulle eder armås ankomst dit hafva framkallat en coup-de-main af dessa missnöjde; men der funnos inga. Vårt nationalgarde bestod af sju tusen man, aktift tjenstgörande i staden och på vallarne. Våra fängelser voro nästan fria från politiska förbrytare. När hr de Corcelles lät visitera fängelserna, voro ej mer än två eller tre personer, med fullt skäl misstänkta att hafva underhållit förbindelser med edert läger, två eller tre kardinaler, gripna på bar gerning för sammansvärjning, och en officer, Zamboni, som rymt; under ransakning. Fem eller sex fångar; Freddi, Alai och andra dylika, som hr de Corcelles fann i S:t Angelo, sutto der på Pius IX:s befallning, för konspiration mot hans regering. De mest fiendtlige mot republiken, en Mamiani, en Pantaleoni gingo fritt omkring på Roms gator. -Vi erinrade folket, som misstänkte dem, att republiken, derutinnan bättre än monarkien, ansåge tänkesätten oantastlige när de icke öfverginge tillskadliga handlingar; och folket, ädelmodigt både af naturen och genom medvetandet af sin styrka, lyssnade till wåra ord och respekterade de ifrågavarande personerna. Fårorna för några af dessa män började icke förr än vi ej längre kunde lägga våra ord emellan, och då åsynen af ert råa våld retade massan samt dref den till reaktion. I anseende till omöjligheten att bevaka kanonerna på stadens hela försvarslinie, stodo flera af dem stundom att taga för den förstkommande, obevakade af någon soldat. En dag, den 16 Maj, då våra trupper tågade åt Velletri, mot neapolitanska armåeen, var staden till och med från kl. 5 till midnatt utan all milis och anförtrodd ensamt åt folket. De franska trupperna lågo nära våra murar. Vi hade borttagit de få poster, som plägade po