fortfor la Monicaud. Låt så vara! - Om det
är illa gjordt så låt då er nya gunstling stärka
och. stryka om det åt er. Se der, se der, se
der! Tänk hvilken ståtlig kund jag förlorar!
Min Gud! Det fattas nu bara att jag anlägger
sorg och sätter mig med händerna i kors och
betraktar tidens förgänglighet.,
Allt under det hon talade tilltuskade hon
det ena plagget efter det andra af det rena
linne hon hade medfört; kramande och gnug-
gande det mellan sina händer, kastade hon det
sedermera våldsamt huller om buller i en hög
in i Lucies korg. Derefter syntes hon hastigt
lugna sig just som af ett trollslag.
Hör på, Thimothe! Hvar och en är en
fri menniska, det säga oss våra privilegier;
men, om jag någonsin mer i tiden skall tala
er till, förr skall Napoleon från sin kolonn
omfamna Henrik IV på Pont Neuf, hvilket ej
så snart torde gå för sig, om icke genom en
jordbäfning. Farvälln
Efter att hafva hållit detta magnifika tal
gick hon sin väg, likväl ej utan att till ett
slutligt farväl ännu en gång kasta sina svarta,
ljungande ögon på Thimoth och. hans nya
tvätterska.
Grefvinnan, helt bäfvande, hade åter ned-
sjunkit på den stol hon var färdig att lemna.
Helt och hållet ovan vid sådana scener, som
den föregående, var hon nära att falla i van-
makt. !
Då Thimothe såg henne på detta sätt skälf-
vande och likblek, blef han högst orolig; han
hade olyckligtvis hvarken något slags luktsalt
eller några droppar hemma hos sig. Hvad var
att göra? Utan tvifvel påkallade behofvet först
och främst, att Lucies klädning skulle snöras
upp, för att lätta andedrägten ; men vördnadsful-
lare mot henne än han någonsin varit motnå-
zon annan, vågade han ej befatta sig med en
dylik tjenst. Han tick fram och tillbaka, han