fortfor la Monicaud. Låt så vara! Om det är illa gjordt så låt då er nya gunstling stärka och. stryka om det åt er. Se der, se der, se der! Tänk hvilken ståtlig kund jag förlorar! Min Gud! Det fattas nu bara att jag anlägger sorg och sätter mig med händerna i kors och betraktar tidens förgänglighet., Allt under det hon talade tilltuskade hon det ena plagget efter det andra af det rena linne hon hade medfört; kramande och gnuggande det mellan sina händer, kastade hon det sedermera våldsamt huller om buller i en hög in i Lucies korg. Derefter syntes hon hastigt lugna sig just som af ett trollslag. Hör på, Thimothe! Hvar och en är en fri menniska, det säga oss våra privilegier; men, om jag någonsin mer i tiden skall tala er till, förr skall Napoleon från sin kolonn omfamna Henrik IV på Pont Neuf, hvilket ej så snart torde gå för sig, om icke genom en jordbäfning. Farvälln Efter att hafva hållit detta magnifika tal gick hon sin väg, likväl ej utan att till ett slutligt farväl ännu en gång kasta sina svarta, ljungande ögon på Thimoth och. hans nya tvätterska. Grefvinnan, helt bäfvande, hade åter nedsjunkit på den stol hon var färdig att lemna. Helt och hållet ovan vid sådana scener, som den föregående, var hon nära att falla i vanmakt. ! Då Thimothe såg henne på detta sätt skälfvande och likblek, blef han högst orolig; han hade olyckligtvis hvarken något slags luktsalt eller några droppar hemma hos sig. Hvad var att göra? Utan tvifvel påkallade behofvet först och främst, att Lucies klädning skulle snöras upp, för att lätta andedrägten ; men vördnadsfullare mot henne än han någonsin varit motnåzon annan, vågade han ej befatta sig med en dylik tjenst. Han tick fram och tillbaka, han