midt i landet, utomlands lydiga verktyg för den republikanska uppfattningen? Den styrde först genom ett verkställande utskott: två romare, Armellini och Montecchi, samt en neapolitan, Saliceti; sedan af triumviratet, hvars beståndsdelar hade samma proportion. Men allt nedanom högsta makten, allt som verkställer och sprider dess tankar, alla vid förvaltningen eller de verkställande myndigheterna anställda män voro romare. Presidenten i verkställande utskottets råd, Muzzarelli; justitieministern Lazzarini; utrikesministern Rusconi; inrikesministrarne Saffi och! Mayr; finansministrarne Guiccioli och Manzoni; de för allmänna arbetena, Sterbini och Montecchi; de för krigsärender, Campello och Calandrelli, tillhörde allesamman romerska sta-l terna. Polismakten (sicurezza publica) innehades efter hvartannat af Mariani, Meucci, Meloni, Galvagni, allesåmmans infödingar. Åt en romare, Sturbinetti, som sedermera blef! chef för nationalgardet, anförtroddes allmänna undervisningsärenderna; åt romare uppdrogs förvaltningen af statsskulden, de statistiska arbetena, ordförandeskapet i högsta domstolen, sekreterarebefattningen hos regeringen, styrelsen öfver hospitalerna och myntet. Högsta granskningen af alla inkommande ansökningar om tjenster öfverlemnades åt en kommission af sju ledamöter: Sturbinetti, Piacentini, Salvati, Meucci, AHocatelli, Spada och Castellani, alla romare. Det fanns ingen president eller tjensteman i provinserna som icke var född romersk undersåte. Bland alla de högre efhbetsmännen, som tjenade från republikens första till dess sista dag, finner jag ej mer än två män, födda utom staten: krigsministern Avezzana och Brambilla, ledamot af finanskommissionen; den sednares begge kolleger Valentini och Costabili voro infödingar. Och armeen? Den lilla republikanska armeen, sammandragen i Rom sedan dess: belägrihg inträdde, bestod af 1:sta linieregimentet (öfverste Pasqualis), 2:dra liniereg. (öfverste Gaucci-Molara); 3:dje liniereg. (öfverste Marchetti), allesammans, både officerare och soldater, inföddaromare. Vidare två lätta regimenter, det 1:sta kommenderadt af Masi, detsamma som M. de Corcelles i sin depesch af den 12 Juni ville låta gälla för utländskt, men som var helt och hållet romerskt, — det 2:dra kommenderadt af Pasi, sammalunda. Slutligen den romerska legionen kommenderad af Galetti; tiraljörerna, kommenderade af Mellara, som dött af sina blessyrer — alla romare; Reducis lilla kår, .romersk; bataljonen Bignani, romersk; unionsregimentet, romerskt; karabinierkåren under general Galetti, romerskt; dragonerna, romerska; ingeniörkåren, romersk; artilleriet, romerskt. Alla dessa, alla de uppräknade cheferna, öfverstarne Prima, Amedei, Berti, Pichot, general en-chefen Roselli, öfverintendenterna Gaggiotti och Salvati, de förnämsta embetsmännen i krigsministeren, voro alla i landet födda och representerade det inhemska elementet. Hvar voro då fremlingarne? Garibaldi och hans legion, 800 man; Arcioni och hans -emigrantlegion, 300 man; Manara, fallen för friheten, och hans lombardiska tiraljörer, 500 man; 200 polackar; Fremlingslegionen, 100 man. Den handfull tappre, som under Medicis befäl försvarade Vascello; Sju eller åtta generalstabsofficerare. Detta var allt: på sin höjd två tusen män; ja mindre, ty Arcionis kår bestod åtminstone till en tredjedel af-soldater från romerskt område; kärnan af kavalleriet i Garibaldis legion, anförd af Bolognesaren Masina, som föll i striden, bestod nästan helt och hållet af infödingar, äfvensom mer än hälften af Garibaldis infanteri. 1400 eller 1500 man var således hela antalet af de främlingar, som deltogo i Roms försvar; 1400—1500 man i den nybildade armå af 14,000 man, som utan erfarenhet, utan häfd, improviserad under fiendens eld, höll Frankrikes 30,000 soldater i schack i två månader. J känden allt detta eller kunden åtminstone känna det, M. H., och således borde det varit er bekant. Det oaktadt hafven j oförsynt uppgifvit för församlingen talet 20,000 fremlingar till bevis att den af eder för ganska kort tid i blod qväfda iden icke var Roms ide. På dessa ord, dessa diktade tal stödjer sig hälften af er argumentation! Fremlingar! Jag ber mitt fädernesland om förlåtelse för att hafva, under det jag följt er i spåren, satt på dessa blad detta afskydda ord. Lombarder, Toscaner, i Italien födda män skulle vara fremlingar i Rom! Och j, fransmän, framkasten en sådan anklagelse mot oss; j som för att återupprätta påfliga tronen stödjen er på österrikiska och spanska bajonetter! K Ett år förut hade ungdomen i våra provinser liksom till ett hedersmöte skickat sina utlvalda till Lombardiets fält; men så vidt jag lvet har aldrig Radetzky i sina proklamationer Jkallat dem fremlingar. Att ovilkorligt förneka Iden itaienska nationaliteten var förbehållet Ibrorsonen till den man, som yttrade på S:t IHelena: Genom enhet i litteratur, seder och språk är Italien bestämdt att bilda en enda nation. se I. Stadens försvar är en högtidlig vederläggIning af den mot republikanska regeringen utNECEAESESEAERANEN NSESINENRA ES NNAAET EIRE ESIENS KAPNSKAE ORSN