midt i landet, utomlands lydiga verktyg för
den republikanska uppfattningen?
Den styrde först genom ett verkställande
utskott: två romare, Armellini och Montecchi,
samt en neapolitan, Saliceti; sedan af trium-
viratet, hvars beståndsdelar hade samma pro-
portion. Men allt nedanom högsta makten, allt
som verkställer och sprider dess tankar, alla
vid förvaltningen eller de verkställande myn-
digheterna anställda män voro romare. Pre-
sidenten i verkställande utskottets råd, Muz-
zarelli; justitieministern Lazzarini; utrikesmi-
nistern Rusconi; inrikesministrarne Saffi och!
Mayr; finansministrarne Guiccioli och Manzoni;
de för allmänna arbetena, Sterbini och Mon-
tecchi; de för krigsärender, Campello och Ca-
landrelli, tillhörde allesamman romerska sta-l
terna. Polismakten (sicurezza publica) inne-
hades efter hvartannat af Mariani, Meucci,
Meloni, Galvagni, allesåmmans infödingar. Åt
en romare, Sturbinetti, som sedermera blef!
chef för nationalgardet, anförtroddes allmänna
undervisningsärenderna; åt romare uppdrogs
förvaltningen af statsskulden, de statistiska ar-
betena, ordförandeskapet i högsta domstolen,
sekreterarebefattningen hos regeringen, styrel-
sen öfver hospitalerna och myntet. Högsta
granskningen af alla inkommande ansökningar
om tjenster öfverlemnades åt en kommission
af sju ledamöter: Sturbinetti, Piacentini, Sal-
vati, Meucci, AHocatelli, Spada och Castellani,
alla romare. Det fanns ingen president eller
tjensteman i provinserna som icke var född
romersk undersåte. Bland alla de högre efh-
betsmännen, som tjenade från republikens för-
sta till dess sista dag, finner jag ej mer än två
män, födda utom staten: krigsministern Avez-
zana och Brambilla, ledamot af finanskommis-
sionen; den sednares begge kolleger Valentini
och Costabili voro infödingar.
Och armeen?
Den lilla republikanska armeen, sammandra-
gen i Rom sedan dess: belägrihg inträdde, be-
stod af 1:sta linieregimentet (öfverste Pasqua-
lis), 2:dra liniereg. (öfverste Gaucci-Molara);
3:dje liniereg. (öfverste Marchetti), allesam-
mans, både officerare och soldater, inföddaro-
mare. Vidare två lätta regimenter, det 1:sta
kommenderadt af Masi, detsamma som M. de
Corcelles i sin depesch af den 12 Juni ville
låta gälla för utländskt, men som var helt och
hållet romerskt, — det 2:dra kommenderadt
af Pasi, sammalunda. Slutligen den romer-
ska legionen kommenderad af Galetti; ti-
raljörerna, kommenderade af Mellara, som dött
af sina blessyrer — alla romare; Reducis lilla
kår, .romersk; bataljonen Bignani, romersk;
unionsregimentet, romerskt; karabinierkåren
under general Galetti, romerskt; dragonerna,
romerska; ingeniörkåren, romersk; artilleriet,
romerskt.
Alla dessa, alla de uppräknade cheferna, öf-
verstarne Prima, Amedei, Berti, Pichot, gene-
ral en-chefen Roselli, öfverintendenterna Gag-
giotti och Salvati, de förnämsta embetsmännen
i krigsministeren, voro alla i landet födda och
representerade det inhemska elementet.
Hvar voro då fremlingarne?
Garibaldi och hans legion, 800 man;
Arcioni och hans -emigrantlegion, 300 man;
Manara, fallen för friheten, och hans lom-
bardiska tiraljörer, 500 man;
200 polackar;
Fremlingslegionen, 100 man.
Den handfull tappre, som under Medicis be-
fäl försvarade Vascello;
Sju eller åtta generalstabsofficerare.
Detta var allt: på sin höjd två tusen män;
ja mindre, ty Arcionis kår bestod åtminstone
till en tredjedel af-soldater från romerskt om-
råde; kärnan af kavalleriet i Garibaldis legion,
anförd af Bolognesaren Masina, som föll i
striden, bestod nästan helt och hållet af infö-
dingar, äfvensom mer än hälften af Garibaldis
infanteri.
1400 eller 1500 man var således hela anta-
let af de främlingar, som deltogo i Roms för-
svar; 1400—1500 man i den nybildade armå
af 14,000 man, som utan erfarenhet, utan häfd,
improviserad under fiendens eld, höll Frank-
rikes 30,000 soldater i schack i två månader.
J känden allt detta eller kunden åtminstone
känna det, M. H., och således borde det varit er
bekant. Det oaktadt hafven j oförsynt upp-
gifvit för församlingen talet 20,000 fremlingar
till bevis att den af eder för ganska kort tid
i blod qväfda iden icke var Roms ide. På
dessa ord, dessa diktade tal stödjer sig hälften
af er argumentation! Fremlingar! Jag ber
mitt fädernesland om förlåtelse för att hafva,
under det jag följt er i spåren, satt på dessa
blad detta afskydda ord. Lombarder, Tosca-
ner, i Italien födda män skulle vara fremlingar
i Rom! Och j, fransmän, framkasten en sådan
anklagelse mot oss; j som för att återupprätta
påfliga tronen stödjen er på österrikiska och
spanska bajonetter! K
Ett år förut hade ungdomen i våra provin-
ser liksom till ett hedersmöte skickat sina ut-
lvalda till Lombardiets fält; men så vidt jag
lvet har aldrig Radetzky i sina proklamationer
Jkallat dem fremlingar. Att ovilkorligt förneka
Iden itaienska nationaliteten var förbehållet
Ibrorsonen till den man, som yttrade på S:t
IHelena: Genom enhet i litteratur, seder och
språk är Italien bestämdt att bilda en enda
nation.
se I.
Stadens försvar är en högtidlig vederlägg-
Ining af den mot republikanska regeringen ut-
NECEAESESEAERANEN NSESINENRA ES NNAAET EIRE ESIENS KAPNSKAE ORSN
