pert, märkeligt för sin kärlek för ordningen och
sin från förfäderna ärfda disciplinsanda. För att
vinna edra syftemål hafven j, som ären män
med studier och filosofiskt lugn, på talaresto-
len upprepat de der allmänna fraserna: anar-
ki, faktion, fremlingar, skräck, som tidnings-
skrifvare — legda för att bereda vägen till en
orättvis expedition — systematiskt kastat till
föda åt allmänheten i tre månaders tid. Kall-
blodigt, med ironiskt löje på läpparne, hafven
j kastat reaktionens smuts på dem som dött
för det nylifvade fäderneslandet. För menni-
skoslägtets ära måste någon protestera.
Icke för er skull, ej för en parlamentarisk
majoritet, hos Hvilken egenhyttan och fruktan
synas hafva förjagat all moralisk känsla — utan
för deras skull som lida hos er, liksom vi li
da, af sin frihets förlust — för det framtida
Frankrikes skull höjer en hederlig man sin
röst och ropar till er, M. H.: ,er vältalighet
är list, er neder förställning; uti alla edra på-
ståenden hafven j ljugit för Frankrike och
Europa; om det finnes någon nedrigare än bö-
deln, så är det den som skymfar den döda
kroppen: det liknar kindpusten som Charlotte
Cordays tjenare gaf hennes bleknaäde anlete.
Jag protesterar således i Roms namn. Jag
känner män, som för Frankrikes ära borde
göra hvad jag nu gör; det är tjenstemännen
vid er legation i Rom, hvilka inför mig rod-
nade för sin regerings uppförande och tackade
mig för våra skyddande omsorger och för ro-
merska folkets beundransvärda uppförande;
men de frukta att förlora sina sysslor. Jag
känner äfven andra — de äro italienare —
som skulle i sjelfva Rom, trotsande den pre-
sterliga hämnden, protestera mot edra smädel-
ser; men er försigtiga styrelse har genom un-
dertryckandet af alla andra tidningar än eder
egen, stängt för dem alla vägar till offent-
lighet.
Det fanns ingen regent i Rom. Påfven hade
flytt och var i Gatta, omgifven af de häftiga-
ste reaktionäre. Man hade vägrat erkänna en
af honom utnämnd regeringskommission. Pius
IX hade afvisat tvenne deputationer, som ef-
ter hvarandra afgått från Rom för att bedja
honom återkomma. Det måste göras slut på
en ställning, som ledde rakt till upplösning och
inbördes krig.
Den 9 Februari kl. 1 på morgonen förkun-
nades verldsliga maktens upphörande, och der-
med romerska republiken. Af hvem? Jo, af
romerska staternas grundlagstiftande försam-
ling. Huru var denna församling vald? Jo,
genom allmänna val. Hade, jag vill ic-
ke säga någon skräck, men någon bear-
betning, något olagligt inflytande blifvit an-
vända vid valen? Nej, allt tillgick lugnt,
fredligt, utan mutor eller hotelser. Var mi-
noriteten vördnadsbjudande? Nej, af hundra-
fyratiofyra närvarande ledamöter, förklarade sig
blott elfva emot republikens utropande, derför
att de icke ansågo tillfället lämpligt, och fem
förklarade sig emot verldsliga maktens afskaf-
fande. Huru många bland dem som j nu med
förakt benämnen fremlingar, huru många utom
romerska staterna födde italienare hade säte
i församlingen? Två, kanske: Garibaldi och
general Ferrari; jag misstar mig, Garibaldi
hade rest till Rieti. Vi, Saliceti, Cernuschi,
Dall-Ongaro, Cannonieri och jag blefvo ej förrän
sednare valda.
Hur mottog nu folket det dubbla förkun-
nandet? Gjordes inom romerska staternas hela
område något enda försök till motstånd, gafs
något enda tecken till olika tanke, framlades
någon enda protest till den afsatta maktens
förmån? Nej, icke en enda. Några vid nea-
politanska gränsen posterade karabinierer rym
de: måhända trodde de sig, fastän utan skäl,
komprometterade genom de arresteringar de
hade måst verkställa under Gregorii tid. Det
var alltsammans. Städer och byar helsade med
gemensamt glädjeskri republiken. De gamla
municipaliteterna, valda under påfliga styrel-
sen, inskickade förklaringar att de anslöte sig,
och de nya som genom allmänna val tillsattes
den 11 Mars förenade sig med de gamla. Pius
IX hade ännu några personliga vänner: påfliga
regeringen ej en enda.
Efter den 30, då republikanska regeringen
hade, vid den öfverhängande fyrfaldiga inva-
sionen, sammandragit i Rom alla disponibla
trupper och icke egde något annat än ett blott
och bart moraliskt inflytande på provinserna,
— under penningekrisens bryderi och några
retrogradas bemödanden, förnyade det kon-
serverande elementet i staten sin anslutning
till den republikanska styrelsen. Bologna, An:
cona, Perugia, Civita- Vecchia, Ferrara, Ascoli,
Cesena, Fano-Faenza, Forili, Foligno, Macerata,
Narni, Pesaro, Orvieto, Ravenna, Rieti, Vi-
terbo, Spoleto, Urbino, Terni, 273 municipali-
teter skickade till Rom adresser, i hvilka de
förklarade, i sina menigheters namn, att verlds-
liga maktens afskaffande och republikens upp-
rättande vore tvänne oundgängliga vilkor för
statens bestånd.
Grundlagstiftande församlingen — bestående
af 150 ledamöter, urvalet af landets inbyggare
i anseende till hjertats egenskaper om icke till
hufvudets, och af hvilka blott sex ej tillhörde
romerska staterna — höll oafbrutna.samman-
komster ända tills den råa styrka upplöste den,
kränkande Frankrikes pligter och löften. Denna
församling befallde eller stadfästade allt hvad
som gjordes från den 9 Febr. till den 2 Juli.
Och hvarigenom styrde den? Sökte den, till
fer FR AA 0 LÄlbarnr hacunnarlig icnlarino