pert, märkeligt för sin kärlek för ordningen och sin från förfäderna ärfda disciplinsanda. För att vinna edra syftemål hafven j, som ären män med studier och filosofiskt lugn, på talarestolen upprepat de der allmänna fraserna: anarki, faktion, fremlingar, skräck, som tidningsskrifvare — legda för att bereda vägen till en orättvis expedition — systematiskt kastat till föda åt allmänheten i tre månaders tid. Kallblodigt, med ironiskt löje på läpparne, hafven j kastat reaktionens smuts på dem som dött för det nylifvade fäderneslandet. För menniskoslägtets ära måste någon protestera. Icke för er skull, ej för en parlamentarisk majoritet, hos Hvilken egenhyttan och fruktan synas hafva förjagat all moralisk känsla — utan för deras skull som lida hos er, liksom vi li da, af sin frihets förlust — för det framtida Frankrikes skull höjer en hederlig man sin röst och ropar till er, M. H.: ,er vältalighet är list, er neder förställning; uti alla edra påståenden hafven j ljugit för Frankrike och Europa; om det finnes någon nedrigare än bödeln, så är det den som skymfar den döda kroppen: det liknar kindpusten som Charlotte Cordays tjenare gaf hennes bleknaäde anlete. Jag protesterar således i Roms namn. Jag känner män, som för Frankrikes ära borde göra hvad jag nu gör; det är tjenstemännen vid er legation i Rom, hvilka inför mig rodnade för sin regerings uppförande och tackade mig för våra skyddande omsorger och för romerska folkets beundransvärda uppförande; men de frukta att förlora sina sysslor. Jag känner äfven andra — de äro italienare — som skulle i sjelfva Rom, trotsande den presterliga hämnden, protestera mot edra smädelser; men er försigtiga styrelse har genom undertryckandet af alla andra tidningar än eder egen, stängt för dem alla vägar till offentlighet. Det fanns ingen regent i Rom. Påfven hade flytt och var i Gatta, omgifven af de häftigaste reaktionäre. Man hade vägrat erkänna en af honom utnämnd regeringskommission. Pius IX hade afvisat tvenne deputationer, som efter hvarandra afgått från Rom för att bedja honom återkomma. Det måste göras slut på en ställning, som ledde rakt till upplösning och inbördes krig. Den 9 Februari kl. 1 på morgonen förkunnades verldsliga maktens upphörande, och dermed romerska republiken. Af hvem? Jo, af romerska staternas grundlagstiftande församling. Huru var denna församling vald? Jo, genom allmänna val. Hade, jag vill icke säga någon skräck, men någon bearbetning, något olagligt inflytande blifvit använda vid valen? Nej, allt tillgick lugnt, fredligt, utan mutor eller hotelser. Var minoriteten vördnadsbjudande? Nej, af hundrafyratiofyra närvarande ledamöter, förklarade sig blott elfva emot republikens utropande, derför att de icke ansågo tillfället lämpligt, och fem förklarade sig emot verldsliga maktens afskaffande. Huru många bland dem som j nu med förakt benämnen fremlingar, huru många utom romerska staterna födde italienare hade säte i församlingen? Två, kanske: Garibaldi och general Ferrari; jag misstar mig, Garibaldi hade rest till Rieti. Vi, Saliceti, Cernuschi, Dall-Ongaro, Cannonieri och jag blefvo ej förrän sednare valda. Hur mottog nu folket det dubbla förkunnandet? Gjordes inom romerska staternas hela område något enda försök till motstånd, gafs något enda tecken till olika tanke, framlades någon enda protest till den afsatta maktens förmån? Nej, icke en enda. Några vid neapolitanska gränsen posterade karabinierer rym de: måhända trodde de sig, fastän utan skäl, komprometterade genom de arresteringar de hade måst verkställa under Gregorii tid. Det var alltsammans. Städer och byar helsade med gemensamt glädjeskri republiken. De gamla municipaliteterna, valda under påfliga styrelsen, inskickade förklaringar att de anslöte sig, och de nya som genom allmänna val tillsattes den 11 Mars förenade sig med de gamla. Pius IX hade ännu några personliga vänner: påfliga regeringen ej en enda. Efter den 30, då republikanska regeringen hade, vid den öfverhängande fyrfaldiga invasionen, sammandragit i Rom alla disponibla trupper och icke egde något annat än ett blott och bart moraliskt inflytande på provinserna, — under penningekrisens bryderi och några retrogradas bemödanden, förnyade det konserverande elementet i staten sin anslutning till den republikanska styrelsen. Bologna, An: cona, Perugia, CivitaVecchia, Ferrara, Ascoli, Cesena, Fano-Faenza, Forili, Foligno, Macerata, Narni, Pesaro, Orvieto, Ravenna, Rieti, Viterbo, Spoleto, Urbino, Terni, 273 municipaliteter skickade till Rom adresser, i hvilka de förklarade, i sina menigheters namn, att verldsliga maktens afskaffande och republikens upprättande vore tvänne oundgängliga vilkor för statens bestånd. Grundlagstiftande församlingen — bestående af 150 ledamöter, urvalet af landets inbyggare i anseende till hjertats egenskaper om icke till hufvudets, och af hvilka blott sex ej tillhörde romerska staterna — höll oafbrutna.sammankomster ända tills den råa styrka upplöste den, kränkande Frankrikes pligter och löften. Denna församling befallde eller stadfästade allt hvad som gjordes från den 9 Febr. till den 2 Juli. Och hvarigenom styrde den? Sökte den, till fer FR AA 0 LÄlbarnr hacunnarlig icnlarino