oss TTR O———————L sve)
är det fyra! Ni är nu den fjerde personen
som begär den af mig.n
Nå-å! Hvarföre just ett vad ? sade Lucie;
ni känner de lockande skäl som fästa mig
dervid.
Ja, det är sannt; hvad er angår, det är nå-
got helt annat; men af de andra förstår jag
sannerligen ingenting. Tror ni väl, man har
gått ända derhän att bjuda mig en stor summa
penningar ?
Och ni har nekat?
Utan tvifvel. ,
Ni håller då mycket af denna platsen ?
Ja, mer än jag kan omtala.
Och hvarföre?
Frågan var nu halkad öfver läpparne, denna
stora fråga, på hvars lösning framgången af
den unga grefvinnans företag hvilade.
Timothå svarade derpå; till en början, en-
dast obestämdt. Han hade ett skäl, ett mäk-
tigt skäl, som intill närvarande stund endast
Gud och han sjelf kunde fatta; men nu kände
han just som ett behof af att utbyta tankar
med någon; och den behagliga och vackra
tvätterskan, om hon ännu icke talade till hans
hjerta såsom konstnär betraktad, började hon
dock så småningom att utöfva ett stort infly-
tande på hans hjerta såsom menniska. Han
var just på vägen att låta undfalla sig några
små förtroliga meddelanden, då dörren hastigt
uppslogs och Julie Monicaud steg in.
Hon var en af dessa pikanta brunetter, med
kullrig och skinande panna, breda och utskju-
tande kindknotor; jemte en liten, något uppåt
stående, näsa. Ända: sedan Socrates tid har
det blifvit anmärkt, att. dessa uppåt vända nä-
sor steg för steg öfvergått ifrån filosoferne till
favoriterne.
Med detsamma hon blef varse Lucies vid
dörren stående korg, kastade hon sig, med ett
utrop, ned öfver densamma, ryckte upp en