oss TTR O———————L sve) är det fyra! Ni är nu den fjerde personen som begär den af mig.n Nå-å! Hvarföre just ett vad ? sade Lucie; ni känner de lockande skäl som fästa mig dervid. Ja, det är sannt; hvad er angår, det är något helt annat; men af de andra förstår jag sannerligen ingenting. Tror ni väl, man har gått ända derhän att bjuda mig en stor summa penningar ? Och ni har nekat? Utan tvifvel. , Ni håller då mycket af denna platsen ? Ja, mer än jag kan omtala. Och hvarföre? Frågan var nu halkad öfver läpparne, denna stora fråga, på hvars lösning framgången af den unga grefvinnans företag hvilade. Timothå svarade derpå; till en början, endast obestämdt. Han hade ett skäl, ett mäktigt skäl, som intill närvarande stund endast Gud och han sjelf kunde fatta; men nu kände han just som ett behof af att utbyta tankar med någon; och den behagliga och vackra tvätterskan, om hon ännu icke talade till hans hjerta såsom konstnär betraktad, började hon dock så småningom att utöfva ett stort inflytande på hans hjerta såsom menniska. Han var just på vägen att låta undfalla sig några små förtroliga meddelanden, då dörren hastigt uppslogs och Julie Monicaud steg in. Hon var en af dessa pikanta brunetter, med kullrig och skinande panna, breda och utskjutande kindknotor; jemte en liten, något uppåt stående, näsa. Ända: sedan Socrates tid har det blifvit anmärkt, att. dessa uppåt vända näsor steg för steg öfvergått ifrån filosoferne till favoriterne. Med detsamma hon blef varse Lucies vid dörren stående korg, kastade hon sig, med ett utrop, ned öfver densamma, ryckte upp en