FRANKRIKE.
Allt som den tid nalkas, då lagstiftande för-
samlingens sessioner ånyo skola öppnas, börjar
man åter kannstöpa om ministerförändring; så
lyder t. ex. en: version, att Mol skulle få Du-
faures portfölj, Benoit dAzy (af yttersta hö-
gern) få Passys o. s. v. Enligt ett annat rykte
skulle Mol blifva konseljpresident.
Ytterligare en Bonaparte hoppas man få in
nationalförsamlingen: nemligen Anton Bo-
JD till Carl (prinsen af Canino) och
naparle, brox STR M Å
TN tette Bonaparte; han Ule up p träda Fm
kandidat i Yonne-departementet, hvarest nvus
Napoleon Bonaparte, som bekant, först blef
vald till folkrepresentant.
Genom en ordre af presidenten utaf den 19
September, har en kommission af I medlem-
mar blifvit nedsatt för att undersöka de pap-
per, som man funnit i Tuilerierna efter den
24 Febr. 1848 och under försegling deponerat
i nationalarkiverna. Så snart dessa papper
blifvit undersökta, skola de öfverlemnas efter
pröfvade anspråk dels till staten, dels till f. d.
konungafamiljen, dels till andra!personer.
Ett stort antal polackar ämna lemna Frank-
rike och utvandra till Amerika, för att an-
lägga polska kolonier. De hafva, efter erhål-
len tillåtelse af polisprefekten, hållit ett möte
för att diskutera om medlen att utföra denna
stora plan. En kommission af 6 ledamöter
har blifvit bildad för att så snart som möjligt
vidtaga alla förberedande anstalter i detta syfte.
Koleran rasade ännu i Marseille. Enligt
det algieriska bladet Atlas,, har den också
utbrutit i Algier, hvarest 22 personer aflidit
af den i militärhospitalerna.
Lamartines månadsskrift Le Conseiiler du
Peuple har väckt stor förbittring bland det
demokratiska partiet, i synnerhet för det sed-
nåste numret, som innehöll en lång artikel mot
skollärarnes socialistiska åsigter. Man har nu
heslutat utgifva en Anti-Conseiller,, för att
motverka denna skrift. Hvad Lamartine sjelf
beträffar, så synes han allt mer och mer draga
sig ifrån sina gamla vänner och närma sig till
des. k. moderata. Högst märkvärdigt är hans
yttrande i ett af de föregående numren om
presidenten L. N. Bonaparte, hvars motstån-
dare han städse varit ända till den 10 Dec.
1848. Lamartines ord äro följande:
Personligen kände jag icke den president,
som nationen genom sin omröstning satte i
spetsen för den verkställande makten. Jag
inbillade mig att han var — hvad mina po-
litiska fördomar och de af honom sjelf vid
åsynen af sitt gamla fängelse i Ham så ädelt
bedömda fel läto mig frukta för mitt land —
lättsinnig, passionfull, äregirig och hersklysten.
Jag misstog mig. Åren hade mognat hans själ
och eftertanken hade upplyst honom. Olyc-
kan hade förvandlat honom. Jag har seder-
mera sett, observerat och lärt att känna re-
publikens president, och jag är skyldig san-
ningen den förklaring, att i honom finnes en
man, som är den närvarande. ställningen och
sina pligter vuxen, en statsman med riktig
och klar blick, godt hjerta, stort praktiskt
förstånd, öppen redlighet och en modesti, som
förkastar all storprålighet.
Jag säger eder, hvad jag tänker; jag har
intet intresse af att smickra honom; ty jag
har icke mer att vänta af honom, än enhvar
af eder. Jag har ofta i mitt lif afslagit något,
men aldrig begärt något.
Jag tror emedlertid, att republiken varit
lycklig och att den der funnit en man, hvar-
est den-blott väntade att finna ett namn. För-
synen ledde valurnans resultat.
OSTINDIEN.
Banken i Benares har inställt sina betalnin-
gar, men lärer likväl kunna tillfredsställa sina
kreditorer; aktieegarne erhålla deremot ingen-
ting och förlora således hela sitt kapital. Di-
rektörerna voro de hufvudsakliga låntagarne.
En af dem, öfverste Pew i Bengaliska armåen,
som för en tid sedan skulle kunnat lemna tjen-
sten med en årlig inkomst af 40,000 p. st., har
nu uppgifvit sin stat med en skuld af 260,000
p. st., den han åsamkat sig blott och bart ge-
nom misslyckade spekulationer.
——LAD—
NA med. sårlarennosten antända såväl frans