af stort värde lör alla andra ängmachiner, såsom var.
aktig och snart sagdt fri från annan underhållskost-
nad än räntan för inköpspriset. Detta pris är onek-
ligen något högt, nemligen i Tyskland, der uppfin-
naren har patent på sitt instrument, och säljer det
som monopolist; det kostar hos honom, i Köln, 35
Thaler preuss. Courant. Men den noggrannhet,
hvarmed man med detsamma kan afmäta ångspän-
ningen och inspara allt öfverflöd i den vägen, tillå-
ter en så stor hushållning med bränsle, att inköps-
kåpitalet snart är betäckt. — Principen för denna ma-
nometer är alldeles ny; den beror på ångans sträfvan
att förändra formen på de rör, hvari den är inne-
sluten. Manometern består af ett långt, smalt och
tunnt kopparrör, af oval eller elliptisk genomsnitt,
och böjdt i 40 skrufspiraler. Dess ena ända öppnar
sig inåt ångpannan; den andra är tillsluten. När ån-
gan trycker på rörets insida, sträfvar den att för-
ändra rörets ovala form till cirkelform, och härvid
förkortas röret, så att det, om tryckningen går tilll
42 atmosferer, endast får 39 skrufspiraler i stället
för 40, och för alla mellanliggande atmosfertryck vi-
sar en nära nog proportionell förkortning. Ea taflal
med visare står i förening med rörets fria ända; och
genom omedelbara försök äro indelningarne på denna
tafla bestämda, från 0 till 6 atmosferer, men i ejl
mindre än 990 tydliga underafdelningar. Instru-j:
mentet är så finkänsligt, att det i ögonblicket angerl
om ångans spänning tilltager eller aftager. Det är
inneslutet i ett cylindriskt foder om 4 tums; diame-
ter och 37, till 4 tums längd. i
— SÄTSHÄRDNING 1 STÄLLET FÖR STÅLNING. Af
Vv. Biäinau och Loose. För att åt jern förskaffa
en sätshärdning, som intränger djupt i jernet och,
lik verklig stälbeläggning, bibehåller sig vid svets-
ning och upprepad bearbetning i smidhärden, före-l:
slog professor Biinau, för några år sedan, att in-l
doppa svetsande jern i smält gjutjern; men då detta !
sätt endast kan begagnas när man har smält gjut-
jern nära tillhands, antingen i ett nära smedjan i
gång varande gjuteri, eller i en särskild degel, så
påfann smedsmästaren Loose, att i stället begagna
fin svarfspån eller filspån af gjutjern, som man all-
tid kan hafva till hands i smideshärden. Inskjutes
ett svetsande jernstycke i en hög af sådant tack-l
jernspulver och kringyrides deri, så stålas det i ytan, !
och genom upprepande af samma förfarande kan
stålningen ökas så mycket man finner ändamålsen-
ligt. - .
— EN BEGRAFNING. En man vid namn Got-l,
hard afled för någon tid sedan i Walworth, nära
Cheltenham, hvarest han på sitt vis gjort lycka sä-
som grönmånglare. Den aflidne hade hyst en liflig
tillgifvenbet för en gumma, som under 26 år med
undergifvenhet delat hans arbeten. Han kalladel
henne sin kära Moak, och då han, såsom hvarje
god engelsman, firade julen med en högtidlig måltid,
lät han gumman sätta sig vid bordet och gaf henne
första skifvan af plumpuddingen. Den gamla tro-
tjenarinnan blef icke bortglömd i Gothards testa-
mente; en icke obetydlig ränta skulle under hennes
återstående dagar försäkra henne om ett komforta-
belt lif. Men detta var icke allt. Testatorn hade,
under hot att arfvingarne skulle mista sina lotter!
och executor testamenti afsättas, förordnat, att Moak
skulle vid begrafoingen anföra sorgtåget, insvept i
ett slags mantel med plöröser och sorgflor omkring
hufvudet.
Kyrkans tjenstemän och öfrige auktoriteter ville
icke tillåta ett sådant spektakel; men arfvingarne
och framförallt den person, som hade sig vården om
gumman anförtrodd, förklarade med bestämdhet, att
de icke ville gå miste om de i testamentet dem u!-
Jofvade fördelar, och att endast våld skulle hindra
dem från att uppfylla den aflidnes sista vilja. Tåget
satte sig sålunda i gång på b stämd tid till kyrkan,
för att derifrån begifva sig till kyrkogården. Gum-
man marcherade gravitetiskt efter liket, i spetsen:
för 44 anförvandter eller arfvingar, hvilka, ledvis
ordnade två och två, hade tagit på sig riktiga dom-
kyrkomiaer.
Denna egna procession åstadkom en oerhörd folk-
skockning. Man väntade sig en emöt, och alla po-
Visens tjensteandar voro på benen. Underhandlingar
öppnades, hvaraf resultatet blef, att gumman skulle
qvarstanna utanföre kyrkoporten och icke gå öfver
tröskeln, på det att icke alltför stor trängsel skulle
uppstå i kyrkan. Jordfästningen skedde derpå efter;
protestantisk ritual, hvarefter Moak m:d aktnings-
bjudande pomp beledsagades till den hydda, der hon
ji lugn skulle tillbringa sina åters ående dagar.
— MoRrD AF KÄärLtekR. En fransk tidning in-
nehåller följande: Den 20 sisil. Maj, kl. 44 e. m.,
gick en ung flicka, Desirte Cherran, från en bal il
faudourg S:t Antoine. Hon-hade gifvit sin arm åt
en ung man, som för närvarande är i tjonst. En
sorglig aning hade intazit henne. Hon fruktade, hon
darrade och bad sin ledsagare styrka henne. Plöts-
ligen utropade hon: Se der!, visande på en person,
sam gick emot henne.
I samma ögonblick hördes ett pisto!skott; den
unga flickan, som blifvit lindrigt sårad i hufvudet,
tog till flykter; men nästan ögonblickligt derefter
smällde ett nytt skott, och denna gång föll den
olyckliga, för avt icke mer uppstå.
Mördaren festtogs. I början nekade han till sitt
brott; man förde honom till corps de gardet och
anställde undersökning i hans kläder. Man fann
knalihattar i en ficka, och då bekände han, att det
var han som begått brottet.
Mannen kallade sig Dupuy-Dutour. Haa hade
följt svartsjukans ingifvelse. Sedan flera år tillbaka
hade han underhållit förtroliga förbindelser med De-
siree Cherran. Han hade för den unga flickan fat-
tat en häftig kärlek, som hennes lättsinne nekade
henne att dela; och hon belönade hans kärlek endast
med sina otroheter.
Dupuy-Dätour hade varit sergeant vid 24:de rege-
mentet. Då hans tjenstetid lupit ut lät han lega
sig för en: annan, i afsigt ätt med den erhållna pen-
niogesumman kunna hjelpa Desirte Cherran och
hennes närmaste slägtingar. Om morgonen samma
dag, som han hade inträdt i sitt nya regemente, det
A8:de, kaserneradt vid Courbevoie, berättade man
honom, att Desirbe Cherran med en rival hade de-
lat den kammare, som han hyrt, och den säng som
han köpt åt henne; Man fattade lätt hvad intryck
en sådan berättelse skulle: göra på Dupuy. Å
Tillfrågad några ögonblick :efter Dosirte Cherrans
död, förklarade Dupuy-Dutour:
Jag har kännt henne i fem och ett halft år. Se-
dan jag bade blifvit verkligen förälskad, förklarade
jag för henne, att om hon bedroge mig, skulle jag
taga lifvet af henne och sedan af mig sjelf. Seder.
mera öfvertygad, att jag blifvi: bedragen, har jag
emedtertid velat komma till visshet genom mina
egna ögon. Jag kom; jag såg. henne vid en mans
arm och jag kunde icke längre hysa något tvifvel.n
Vid ett annat tillfälle yttrade Dupuy-Dutour yt-
terligare: .
Jag hade två skott, ett för henne och ett för mig
sjelf; jag ville, att hvarken den ena eller den andre
skulle undkomma; men då det första skottet icke
gjorde behörig verkan, blef jag tvungen att skjuta
andra skottet på henne.
I följd af dessa omständigheter inställdes Dupuy-
Dutour den 45 Sept. för domstolen, ankliged för
frivilligt mord.
Under rättegången uppläste Nogent-Saint-Laurent,
dan antlagadas föravarara an för RDupuyv-Dutour he-
—— —-— ——