af stort värde lör alla andra ängmachiner, såsom var. aktig och snart sagdt fri från annan underhållskostnad än räntan för inköpspriset. Detta pris är onekligen något högt, nemligen i Tyskland, der uppfinnaren har patent på sitt instrument, och säljer det som monopolist; det kostar hos honom, i Köln, 35 Thaler preuss. Courant. Men den noggrannhet, hvarmed man med detsamma kan afmäta ångspänningen och inspara allt öfverflöd i den vägen, tillåter en så stor hushållning med bränsle, att inköpskåpitalet snart är betäckt. — Principen för denna manometer är alldeles ny; den beror på ångans sträfvan att förändra formen på de rör, hvari den är innesluten. Manometern består af ett långt, smalt och tunnt kopparrör, af oval eller elliptisk genomsnitt, och böjdt i 40 skrufspiraler. Dess ena ända öppnar sig inåt ångpannan; den andra är tillsluten. När ångan trycker på rörets insida, sträfvar den att förändra rörets ovala form till cirkelform, och härvid förkortas röret, så att det, om tryckningen går tilll 42 atmosferer, endast får 39 skrufspiraler i stället för 40, och för alla mellanliggande atmosfertryck visar en nära nog proportionell förkortning. Ea taflal med visare står i förening med rörets fria ända; och genom omedelbara försök äro indelningarne på denna tafla bestämda, från 0 till 6 atmosferer, men i ejl mindre än 990 tydliga underafdelningar. Instru-j: mentet är så finkänsligt, att det i ögonblicket angerl om ångans spänning tilltager eller aftager. Det är inneslutet i ett cylindriskt foder om 4 tums; diameter och 37, till 4 tums längd. i — SÄTSHÄRDNING 1 STÄLLET FÖR STÅLNING. Af Vv. Biäinau och Loose. För att åt jern förskaffa en sätshärdning, som intränger djupt i jernet och, lik verklig stälbeläggning, bibehåller sig vid svetsning och upprepad bearbetning i smidhärden, före-l: slog professor Biinau, för några år sedan, att in-l doppa svetsande jern i smält gjutjern; men då detta ! sätt endast kan begagnas när man har smält gjutjern nära tillhands, antingen i ett nära smedjan i gång varande gjuteri, eller i en särskild degel, så påfann smedsmästaren Loose, att i stället begagna fin svarfspån eller filspån af gjutjern, som man alltid kan hafva till hands i smideshärden. Inskjutes ett svetsande jernstycke i en hög af sådant tack-l jernspulver och kringyrides deri, så stålas det i ytan, ! och genom upprepande af samma förfarande kan stålningen ökas så mycket man finner ändamålsenligt. . — EN BEGRAFNING. En man vid namn Got-l, hard afled för någon tid sedan i Walworth, nära Cheltenham, hvarest han på sitt vis gjort lycka säsom grönmånglare. Den aflidne hade hyst en liflig tillgifvenbet för en gumma, som under 26 år med undergifvenhet delat hans arbeten. Han kalladel henne sin kära Moak, och då han, såsom hvarje god engelsman, firade julen med en högtidlig måltid, lät han gumman sätta sig vid bordet och gaf henne första skifvan af plumpuddingen. Den gamla trotjenarinnan blef icke bortglömd i Gothards testamente; en icke obetydlig ränta skulle under hennes återstående dagar försäkra henne om ett komfortabelt lif. Men detta var icke allt. Testatorn hade, under hot att arfvingarne skulle mista sina lotter! och executor testamenti afsättas, förordnat, att Moak skulle vid begrafoingen anföra sorgtåget, insvept i ett slags mantel med plöröser och sorgflor omkring hufvudet. Kyrkans tjenstemän och öfrige auktoriteter ville icke tillåta ett sådant spektakel; men arfvingarne och framförallt den person, som hade sig vården om gumman anförtrodd, förklarade med bestämdhet, att de icke ville gå miste om de i testamentet dem u!Jofvade fördelar, och att endast våld skulle hindra dem från att uppfylla den aflidnes sista vilja. Tåget satte sig sålunda i gång på b stämd tid till kyrkan, för att derifrån begifva sig till kyrkogården. Gumman marcherade gravitetiskt efter liket, i spetsen: för 44 anförvandter eller arfvingar, hvilka, ledvis ordnade två och två, hade tagit på sig riktiga domkyrkomiaer. Denna egna procession åstadkom en oerhörd folkskockning. Man väntade sig en emöt, och alla poVisens tjensteandar voro på benen. Underhandlingar öppnades, hvaraf resultatet blef, att gumman skulle qvarstanna utanföre kyrkoporten och icke gå öfver tröskeln, på det att icke alltför stor trängsel skulle uppstå i kyrkan. Jordfästningen skedde derpå efter; protestantisk ritual, hvarefter Moak m:d aktningsbjudande pomp beledsagades till den hydda, der hon ji lugn skulle tillbringa sina åters ående dagar. — MoRrD AF KÄärLtekR. En fransk tidning innehåller följande: Den 20 sisil. Maj, kl. 44 e. m., gick en ung flicka, Desirte Cherran, från en bal il faudourg S:t Antoine. Hon-hade gifvit sin arm åt en ung man, som för närvarande är i tjonst. En sorglig aning hade intazit henne. Hon fruktade, hon darrade och bad sin ledsagare styrka henne. Plötsligen utropade hon: Se der!, visande på en person, sam gick emot henne. I samma ögonblick hördes ett pisto!skott; den unga flickan, som blifvit lindrigt sårad i hufvudet, tog till flykter; men nästan ögonblickligt derefter smällde ett nytt skott, och denna gång föll den olyckliga, för avt icke mer uppstå. Mördaren festtogs. I början nekade han till sitt brott; man förde honom till corps de gardet och anställde undersökning i hans kläder. Man fann knalihattar i en ficka, och då bekände han, att det var han som begått brottet. Mannen kallade sig Dupuy-Dutour. Haa hade följt svartsjukans ingifvelse. Sedan flera år tillbaka hade han underhållit förtroliga förbindelser med Desiree Cherran. Han hade för den unga flickan fattat en häftig kärlek, som hennes lättsinne nekade henne att dela; och hon belönade hans kärlek endast med sina otroheter. Dupuy-Dätour hade varit sergeant vid 24:de regementet. Då hans tjenstetid lupit ut lät han lega sig för en: annan, i afsigt ätt med den erhållna penniogesumman kunna hjelpa Desirte Cherran och hennes närmaste slägtingar. Om morgonen samma dag, som han hade inträdt i sitt nya regemente, det A8:de, kaserneradt vid Courbevoie, berättade man honom, att Desirbe Cherran med en rival hade delat den kammare, som han hyrt, och den säng som han köpt åt henne; Man fattade lätt hvad intryck en sådan berättelse skulle: göra på Dupuy. Å Tillfrågad några ögonblick :efter Dosirte Cherrans död, förklarade Dupuy-Dutour: Jag har kännt henne i fem och ett halft år. Sedan jag bade blifvit verkligen förälskad, förklarade jag för henne, att om hon bedroge mig, skulle jag taga lifvet af henne och sedan af mig sjelf. Seder. mera öfvertygad, att jag blifvi: bedragen, har jag emedtertid velat komma till visshet genom mina egna ögon. Jag kom; jag såg. henne vid en mans arm och jag kunde icke längre hysa något tvifvel.n Vid ett annat tillfälle yttrade Dupuy-Dutour ytterligare: . Jag hade två skott, ett för henne och ett för mig sjelf; jag ville, att hvarken den ena eller den andre skulle undkomma; men då det första skottet icke gjorde behörig verkan, blef jag tvungen att skjuta andra skottet på henne. I följd af dessa omständigheter inställdes DupuyDutour den 45 Sept. för domstolen, ankliged för frivilligt mord. Under rättegången uppläste Nogent-Saint-Laurent, dan antlagadas föravarara an för RDupuyv-Dutour he—— —-— ——