käraste såmtalsämne. Vi bodde tillsammans
vid Calandregatan.n
Mycket rätt. Ja! det var der han bodde.
Men hur kunde ni gissa till, att denna Lucie
va jag?
Ingenting är enklare. Då jag för fyra må-
nader sedan inflyttade i dessa rum, var det
första jag blef varse på en af spegelbitarne,
ty den var då endast i tvenne stycken, Paul
Mequelles och Lucie. Dessa båda namn voro
sanska vackert och gentilt inflätade och in-
bundna till ett. Nå väll se här stå de ännu.
Ni skall få se sjelf. Jag hade litet svårt vid
att tro, det denna Lucie var mamsell Pichon.
Ni säger mig i dag att ni har bebott detta
rum före henne; helt visst är det då ni, och
om så är, tack vare min lyckliga stjerna och
min hederlige vän Paul Meqnilles; då äro vi
samla hekanta:; det fäller af sig sjelf, och der-
ned punktum!
Min herre, tillåt mig fråga ert namn?
Thimoth Brisson, tjugofyra år, fem fot och
itta tum lång, ornamentsbildhuggare i afvaktan
Då bättre, svarade den unge handtverkaren, i
let han gjorde ställningssteg och hbelsade med
anden på militäriskt sätt.
Jag kan ej påminna mig, att min kusin nämnt
letta namn.
Det är mycket möjhgt. Stackars gosse! då
han hade den lyckan att vara tillsammans med
, glömde han allt, och tänkte föga på andra;
ir det icke så? ... Ni säger då, att det är han
som planterat dessa slingerväxter ?
,Ja, min herre, just han. På första söndagen
April månad kom ban hem till oss till mid-
lagen. Solen sken så herrligt och skönt. Jag
ser honom ännu för mina ögon, liggande på knä
och med uppvikna rockärmar anordnande sina
Irifbänkar ... Då bör npi också kunna begripa
nöjden af min rörelse vid anblicken af dessa
blommor, liksom allt hvad i denna boning så