— Inom den litterära kritiken har nyligen
passerat följande kuriositet. Uti tidningen Na-
jaden lästes nemligen för kort tid sedan ett
flags anmälan af en bok med titeln: Clara
Winqvist, social roman af C. W. Bergman.
Denna artikel börjar med det uppriktiga till-
kännagifvandet, att recensenten icke läst boken.
Ett stycke längre ned får man dock veta att
han läst — tjugu blad af boken och redan vid
de första sidorna fann han, att boken ej kunde
vara af någon C. W. Bergman, som ingen får
reda på om det är fogel eller fisk, utan helt
enkelt af Almqvist. Anledningen till detta
fynd förmäles först vara stilen, som skall vara
frappant, och otäckt, lik Almqvists i hans
sämsta arbeten, och sedan bokens titel Clara
Winqvist, dervid man, säger recensenten,
ovilkorligen faller på den tanken, att det är
en kusin till Sara Widebeckp. Slutligen kom-
mer man, menar recensenten, i anledning af
orden social och Winqvist ovilkorligt att tänka
på Örebromötet och professor Wingqvistr, och
hvarföre skulle icke äfven detta vara ett be-
vis att boken är skrifven af Almqvist? (I för-
bigående kunde härtill äfven läggas, att skill-
nader mellan namnen Almqvist och Wingqvist
blott är ett par bokstäfver större än skillna-
den emellan namnen Wingqvist och Winqvis:.)
Vi mena att detta kan kallas bindande skäl
och slutsatser. Andtligen har samma recen-
sent af en annan recension i Posttidningen fått
se, att boken skall hafva till väsentligaste än-
damål att upphöja Almqvist i 7 gånger 7:de
himmelen,, hvaraf han finner ,att författaren
naturligtvis icke kan vara Almqvist; men
vill någon tro det ändå, så torde han ej hafva
något synnerligt deremot.
Vi hafva ansett detta prof på samvetsgrann
litterär kritik så eget i sittslag, att det väl för-
tjenar förvaras åt framtiden; men det utgör
ännu blott hälften af historien. Den goda vän-
nen Aftonposten måste äfven göra sitt nödvän-
diga vid denna sak. Altonpostens redaktörer
hafva väl, såsom bekant är, anspråket att följa
med sin tid, de veta således ganska väl att hr
C. W. Bergman är en lefvande och verklig
person, som förut gifvit utett par andra skrif-
ter, kallade den sociala frågan och den reli-
giösa frågan, och hr Bonnier, som haft bestyr
med romanen Clara Winqvists spridande, kunde
ytterligare upplysa härom. Men recensionen
i Najaden innehöll bra med ovett och en dråp-
lig insinuation mot hr Almqvist, och detta föll
vännerna i Aftonposten så på läppen, att de-
ras ärlighet ej kunde motstå begäret att af-
trycka Najadens anmälan utan något upply-
sande tillägg angående författaren. Lefve den
gamla ärligheten!