tat: Inn
förtrolig åtbörd. Det var ganska ämabelt af
er att vara så punktlig.
Jag betraktade honom med förundran och
just med några sådana ögonkast som kunde
fordra en förklaring på en sådan helsning. Men
svängande sig sjelfsvåldigt om på klacken, vände
han mig ryggen, tog en stol och satte sig emel-
lan grefvinnan och mig på samma plats som
jag nyss lemnat.
På denne hennes tillkommande make har
jag hittills blott beskrifvit halsduken och fri-
syrn. Emellan desse tvenne ämnen af hans
individualtet befann sig ett temligen regu-
liert och manligt ansigte, ehuru hans krokiga
näsa var något för skarpt bugtad och hans blå
ögons uppåt dragne spetsiga vinklar gåfvo honom
ett slags chinesiskt syskontycke; hans blonda
skägg fullkomligt väl putsadt och ordnadt ef-
ter sednaste modejournal stötte för mycket i
rödt. För resten hade han en aristokratisk
hållning; väl tillsnörd om lifvet, fattades det
honom hvarken skick elier behag; han höll för
tilifället i handen ett litet ridspö med silfver-
knapp förträffligt ciselerad, ett verkligt konst-
stycke, som icke litet bidrog att öka hans yt-
tre elegans. MÅ
Min sköna tant, sade han, vändande sig
till grefvinnan; herr Albert de la Londe var
ingenting mer och ingenting mindre än den
aflidne grefvens de Mauduits sys
nad arflös genom sin morbrors gi
den nuvarande unga enkan; det var ock nu
genom ett giftermål ban hoppades komma i
besittning af en förmögenhet som genom ett
dylikt gått honom ur händerna.
Min sköna tant, vi skulle väl en gång taga
ett slutligt parti... vi skulle väl nu snart
utsätta den lyckliga dagen... vi kunna ej all-
tid kuttra så här som tvenne dufvor.,
Jag ville aldrahelst att ni lemnade mig i
lugnn, sade grefvinnan med en liten granntyckt
. ete. ete., glöm för all
del icke det, återtog fästmannen mitdt.
Sluta då med edra subjontif och conjon
tifl... Jag är i dag ej vid humör alt tala
grammatikaliskt . . - dessutom är det ju i dag så
hett ute, svarade den unga enkan.