tat: Inn förtrolig åtbörd. Det var ganska ämabelt af er att vara så punktlig. Jag betraktade honom med förundran och just med några sådana ögonkast som kunde fordra en förklaring på en sådan helsning. Men svängande sig sjelfsvåldigt om på klacken, vände han mig ryggen, tog en stol och satte sig emellan grefvinnan och mig på samma plats som jag nyss lemnat. På denne hennes tillkommande make har jag hittills blott beskrifvit halsduken och frisyrn. Emellan desse tvenne ämnen af hans individualtet befann sig ett temligen reguliert och manligt ansigte, ehuru hans krokiga näsa var något för skarpt bugtad och hans blå ögons uppåt dragne spetsiga vinklar gåfvo honom ett slags chinesiskt syskontycke; hans blonda skägg fullkomligt väl putsadt och ordnadt efter sednaste modejournal stötte för mycket i rödt. För resten hade han en aristokratisk hållning; väl tillsnörd om lifvet, fattades det honom hvarken skick elier behag; han höll för tilifället i handen ett litet ridspö med silfverknapp förträffligt ciselerad, ett verkligt konststycke, som icke litet bidrog att öka hans yttre elegans. MÅ Min sköna tant, sade han, vändande sig till grefvinnan; herr Albert de la Londe var ingenting mer och ingenting mindre än den aflidne grefvens de Mauduits sys nad arflös genom sin morbrors gi den nuvarande unga enkan; det var ock nu genom ett giftermål ban hoppades komma i besittning af en förmögenhet som genom ett dylikt gått honom ur händerna. Min sköna tant, vi skulle väl en gång taga ett slutligt parti... vi skulle väl nu snart utsätta den lyckliga dagen... vi kunna ej alltid kuttra så här som tvenne dufvor., Jag ville aldrahelst att ni lemnade mig i lugnn, sade grefvinnan med en liten granntyckt . ete. ete., glöm för all del icke det, återtog fästmannen mitdt. Sluta då med edra subjontif och conjon tifl... Jag är i dag ej vid humör alt tala grammatikaliskt . . dessutom är det ju i dag så hett ute, svarade den unga enkan.