VT
verkställighet.
Hr Schartau: Innan majoriteten och borgerskapets
äldste afgöra frågan om en kommittes bildande, be-
der jag att få framställa ännu en annan broplan.
Redan för trettiofem år tillbaka beslöt Stockholms
borgerskap, genom dess äldste, en ny bro öfver norr-
ström ifrån slutet af Drottninggatan öfver Helgeands-
holmen till Mynttorget. Detta blef ej allenast be-
slutadt, utan äfven med handling bekräftadt. Bor-
gerskapets äldste anslogo dertill medel, som skulle
hos borgerskapet årligen uttaxeras och verkligen
blifvit uttaxerade till en summa af 450,000 rdr bko,
som sedermera gått i liqvid med drätselkommissio-
nen, då kommitterades öfver bro- och hamnbyggna-
den befattning för några år tillbaka med drätsel-
kommissionen förenades. Denna id är en gång
förut, såsom nämndt blifvit, af borgerskapet omfat-
tad; och det synes ej vara utur vägen, attäfven vid
detta tillfälle någon uppmärksamhet deråt egnas.
Ehuru beslutet ej försågs med Kongl. Maj:ts nå-
diga sanktion, blef det dock hos Kongl. Maj:t an-
mäldt och med nådigt välbehag emottaget. I samman-
hang dermed står en annan sak, som på sin tid var
eelebre. För medel, tillhöriga den så kallade ru-
belfonden, inköptes den husrad, som ännu qvarstår
på vestra delen af Gamla Norrbro, först för statens
räkning; men sedermera vidtogs, uppå Kongl. Maj:ts
befallning, af magistraten uti köpehandlingarne den
förändring, att köpet ställdes till Hans Maj:t Ko-
nung Carl XIV Johan, som på detta sätt blef af
busen sjelf egare. Svårligen kan man till denna
förändring föreställa sig annat skäl, än att Kongl.
Maj:t afsåg att såmedelst med större lätthet kunna
om husen, till stadens fördel, vid berörde broan-
läggning, disponera. Om nu de förblifvit statens
tillhörighet, i hvilket sednare fall afhändandet skulle
hafva erfordrat Rikets Ständers bifall och medver-
kan. Detta lär förmodligen hafva varit Konungens
afsigt, då han bevekte Stockholms magistratitill för-
ändringens vidtagande. Emedlertid har det inträf-
fat, att inkomsterna af husen af Konung Carl XIV
Johan användes på ett sätt, som hedrade hans men-
niskoälskande hjerta, nemligen till understöd för
obemedlade, till ett slags pensioner. Då, under en
sednare tid, fråga varit å bane om användande af
Helgeandsholmen till lokal för nationalmuseum, har
det sports, att vår nuvarande Konung ej visat sig
obenägen att låta husen derstädes raseras, om blott
de 5000 rdr bko, som lär utgöra ungefärliga inkom-
sten af husen å Gamla Norrbro, och hvilken använ-
des till pensioner, blefvo garanterade att ifrån an-
nat håll utgå, så länge innehafvarena voro vid lif
och i behof. Häraf drager jag den slutsats, att me-
ranämnde förmån skall kunna emot enahanda vil-
kor lika gynnsamt äfven nu vinnas. Härigenom
skulle Stockholms stad vinna eganderätt till husen
för att begagnas i sammanhang med en sådan bro-
byggnad, som den af borgerskapet beslutade. Det
är ej eller sagdt, att dessa hus skulle genast ned-
rifvas, utan troligen komma de ännu en längre tid
att qvarstå, ehurw det vore af vigt, att det bestäm-
des, att något hinder för anläggningen ej var att
hemta ifrån meranämnde å Helgeandsholmen be-
lägna hus. Min önskan är, att detta förslag till plan
för anläggningen af en ny bro öfver Norrström jem-
väl må göras till föremål för diskussion, och att
drätselkommissionen må af magistraten och borger-
skapets äldste erhålla uppdrag att aniwnoda hr öfver-
stelöjtnanten Ericsson, som, in parenthesi sagdt, är
ojemförligt den största notabilitet vi ega uti vatten-
byggnadskonst, sjelfva väg- och vattenbyggnadssty-
relsen ej ens undantagen, att uppgöra ritning och kost-
nadsförslag till den bro, hvars plan jag understödt, el-
ler till en bro öfver Norrström ifrån slutet af Drott-
ninggatan öfver vestra sidan af Helgeandsholmen till
Mynttorget. Säkerligen skall kostnaden blifva min-
dre, än till någon af de förut föreslagne broarne;
och ej mera, än hälften af tiden skall troligen be-
böfvas för arbetets fullbordande, oberäknad den
nytta, då Helgeandsholmen blifver, i sammanhang
dermed, upphjelpt utur det mindre prydliga skick,
hvaruti denna lokal nu befinnes. Man invänder,
att denna nya bro kommer att sträckas alltför nära
Norrbro, och af detta skäl finnes! vara mindre nöd-
vändig. Jag anmärker, att här bör tagas i betän-
kande tvenne väsendtliga ändamål; nemligen: den
nya brons tjenlighet för trafiken eller det lättade
medlet för enskilde att råka hvarandra vid uträttande
af deras angelägenheter, och behofvet af en annan
kommunikation emellan staden och Norrmalm, för
den händelse att Norrbro skulle komma i obestånd.
fvad trafiken vid en brobyggnad beträffar, är det
lämpligt att här jemföra förhållandet med det, som
eger rum emellan folket och folkets embetsmän.
Ej är folket till för) embetsmännens skull, utan
embetsmännen äro till för folket. Likaså byggas
broar ej för broarnes skull, utan för folkets, som
skall begagna dem. En bro bör derföre anläggas
der trafik finnes, hvaremot en sådan anläggning icke
är tillräcklig att framkalla trafik; och att trafiken
vid Drottninggatan är ojemnförligt större, än den i
trakten af Kejserska huset vid röda bodarne, lärer
ej kunna bestridas. Märkvärdigt är ock att finna
en af de största gatorna, Drottninggatan, sluta
sig, såsom man uttrycker sig, bums i kanalen. Jag
tviflar, att de trafikerande skola mycket besvära
med begagnande af en bro, som går ifrån Tegelbac-
ken. Drottninggatan är deremot mycket besökt och
det skall ofelbart vara beqvämare att färdas öfver
en bro derifrån till staden, än att begifva sig vVe-
sterut, genom, den trånga passagen vid Kej-
serska huset, för att komma till staden öfver
en bro. Detta skulle synnerligast komma att spör-
jas, i händelse den nya kommunikationen måste be-
gagnas, i följd af Norrbros inträffade obestånd. Det
är uppenbart att trafiken på detta sätt blifver dra-
gen utur sin stråk. Nu återstår att taga i betrak-
tande den påräknade inkomsten af den nya bron.
Vid passage öfver en bro ifrån Drottninggatan öfver
Helgeandsholmen till Mynttorget torde svårligen nå-
gon broafgift kunna uppbäras, med afseende på
närheten af Norrbro; men jag tror ej eller, att
nettorevenyen af bropenningarne vid den långa bron,
som förut är föreslagen, skall blifva stor. Man be-
räknar att roddarbåtarne å denna öfverfart nu år-
ligen inbringa 5000 rdr bko, och man vill deraf
sluta, att den nya bron skall inbringa i bropennin-
gar en motsvarande inkomst; men man beräknar
ej, att roddarbåtarne begagnas synnerligen af arbe-
tare och tjenare, som, jemte den hvi!la de under öf-
verfarten å båtarna åtnjuta, hafva tillfälle att aflägga
under tiden bördor, till lättnad och lisa för deras
lekamen. Detta skäl för dem att begagna den nya
bron äger icke rum. Dertill. kommer, att stora ut-
gifter erfordras för denna bros lyshållning, renhåll-
ning och vakthållning, äfvensom till underhåll af
körbanan af trä. Att sådana ej bestå i evighet är
gilvet. Detta kunna drätselkommissionens räkenska-
per ock bäst vitsorda. Jag tror ej alt dessa kost-
nader skola kunna ersättas af den trafikerande mäng-
dens bropenningar; och måhända skall man små-
ningom - nödsakas att låta dessa bropenningar för-
svinna. Frågan är nu att välja emellan en bro, som
afser att passeras utan kostnad för de trafikerandn,
men är för dem tjenlig, å ena, och en bro, hvara
man vill beräkpa för stadens kassas fördelar, som
ock äro för stadens kassa osäkra, men hvilken f
JA SAMMA 0 VR OD