VT verkställighet. Hr Schartau: Innan majoriteten och borgerskapets äldste afgöra frågan om en kommittes bildande, beder jag att få framställa ännu en annan broplan. Redan för trettiofem år tillbaka beslöt Stockholms borgerskap, genom dess äldste, en ny bro öfver norrström ifrån slutet af Drottninggatan öfver Helgeandsholmen till Mynttorget. Detta blef ej allenast beslutadt, utan äfven med handling bekräftadt. Borgerskapets äldste anslogo dertill medel, som skulle hos borgerskapet årligen uttaxeras och verkligen blifvit uttaxerade till en summa af 450,000 rdr bko, som sedermera gått i liqvid med drätselkommissionen, då kommitterades öfver brooch hamnbyggnaden befattning för några år tillbaka med drätselkommissionen förenades. Denna id är en gång förut, såsom nämndt blifvit, af borgerskapet omfattad; och det synes ej vara utur vägen, attäfven vid detta tillfälle någon uppmärksamhet deråt egnas. Ehuru beslutet ej försågs med Kongl. Maj:ts nådiga sanktion, blef det dock hos Kongl. Maj:t anmäldt och med nådigt välbehag emottaget. I sammanhang dermed står en annan sak, som på sin tid var eelebre. För medel, tillhöriga den så kallade rubelfonden, inköptes den husrad, som ännu qvarstår på vestra delen af Gamla Norrbro, först för statens räkning; men sedermera vidtogs, uppå Kongl. Maj:ts befallning, af magistraten uti köpehandlingarne den förändring, att köpet ställdes till Hans Maj:t Konung Carl XIV Johan, som på detta sätt blef af busen sjelf egare. Svårligen kan man till denna förändring föreställa sig annat skäl, än att Kongl. Maj:t afsåg att såmedelst med större lätthet kunna om husen, till stadens fördel, vid berörde broanläggning, disponera. Om nu de förblifvit statens tillhörighet, i hvilket sednare fall afhändandet skulle hafva erfordrat Rikets Ständers bifall och medverkan. Detta lär förmodligen hafva varit Konungens afsigt, då han bevekte Stockholms magistratitill förändringens vidtagande. Emedlertid har det inträffat, att inkomsterna af husen af Konung Carl XIV Johan användes på ett sätt, som hedrade hans menniskoälskande hjerta, nemligen till understöd för obemedlade, till ett slags pensioner. Då, under en sednare tid, fråga varit å bane om användande af Helgeandsholmen till lokal för nationalmuseum, har det sports, att vår nuvarande Konung ej visat sig obenägen att låta husen derstädes raseras, om blott de 5000 rdr bko, som lär utgöra ungefärliga inkomsten af husen å Gamla Norrbro, och hvilken användes till pensioner, blefvo garanterade att ifrån annat håll utgå, så länge innehafvarena voro vid lif och i behof. Häraf drager jag den slutsats, att meranämnde förmån skall kunna emot enahanda vilkor lika gynnsamt äfven nu vinnas. Härigenom skulle Stockholms stad vinna eganderätt till husen för att begagnas i sammanhang med en sådan brobyggnad, som den af borgerskapet beslutade. Det är ej eller sagdt, att dessa hus skulle genast nedrifvas, utan troligen komma de ännu en längre tid att qvarstå, ehurw det vore af vigt, att det bestämdes, att något hinder för anläggningen ej var att hemta ifrån meranämnde å Helgeandsholmen belägna hus. Min önskan är, att detta förslag till plan för anläggningen af en ny bro öfver Norrström jemväl må göras till föremål för diskussion, och att drätselkommissionen må af magistraten och borgerskapets äldste erhålla uppdrag att aniwnoda hr öfverstelöjtnanten Ericsson, som, in parenthesi sagdt, är ojemförligt den största notabilitet vi ega uti vattenbyggnadskonst, sjelfva vägoch vattenbyggnadsstyrelsen ej ens undantagen, att uppgöra ritning och kostnadsförslag till den bro, hvars plan jag understödt, eller till en bro öfver Norrström ifrån slutet af Drottninggatan öfver vestra sidan af Helgeandsholmen till Mynttorget. Säkerligen skall kostnaden blifva mindre, än till någon af de förut föreslagne broarne; och ej mera, än hälften af tiden skall troligen beböfvas för arbetets fullbordande, oberäknad den nytta, då Helgeandsholmen blifver, i sammanhang dermed, upphjelpt utur det mindre prydliga skick, hvaruti denna lokal nu befinnes. Man invänder, att denna nya bro kommer att sträckas alltför nära Norrbro, och af detta skäl finnes! vara mindre nödvändig. Jag anmärker, att här bör tagas i betänkande tvenne väsendtliga ändamål; nemligen: den nya brons tjenlighet för trafiken eller det lättade medlet för enskilde att råka hvarandra vid uträttande af deras angelägenheter, och behofvet af en annan kommunikation emellan staden och Norrmalm, för den händelse att Norrbro skulle komma i obestånd. fvad trafiken vid en brobyggnad beträffar, är det lämpligt att här jemföra förhållandet med det, som eger rum emellan folket och folkets embetsmän. Ej är folket till för) embetsmännens skull, utan embetsmännen äro till för folket. Likaså byggas broar ej för broarnes skull, utan för folkets, som skall begagna dem. En bro bör derföre anläggas der trafik finnes, hvaremot en sådan anläggning icke är tillräcklig att framkalla trafik; och att trafiken vid Drottninggatan är ojemnförligt större, än den i trakten af Kejserska huset vid röda bodarne, lärer ej kunna bestridas. Märkvärdigt är ock att finna en af de största gatorna, Drottninggatan, sluta sig, såsom man uttrycker sig, bums i kanalen. Jag tviflar, att de trafikerande skola mycket besvära med begagnande af en bro, som går ifrån Tegelbacken. Drottninggatan är deremot mycket besökt och det skall ofelbart vara beqvämare att färdas öfver en bro derifrån till staden, än att begifva sig vVesterut, genom, den trånga passagen vid Kejserska huset, för att komma till staden öfver en bro. Detta skulle synnerligast komma att spörjas, i händelse den nya kommunikationen måste begagnas, i följd af Norrbros inträffade obestånd. Det är uppenbart att trafiken på detta sätt blifver dragen utur sin stråk. Nu återstår att taga i betraktande den påräknade inkomsten af den nya bron. Vid passage öfver en bro ifrån Drottninggatan öfver Helgeandsholmen till Mynttorget torde svårligen någon broafgift kunna uppbäras, med afseende på närheten af Norrbro; men jag tror ej eller, att nettorevenyen af bropenningarne vid den långa bron, som förut är föreslagen, skall blifva stor. Man beräknar att roddarbåtarne å denna öfverfart nu årligen inbringa 5000 rdr bko, och man vill deraf sluta, att den nya bron skall inbringa i bropenningar en motsvarande inkomst; men man beräknar ej, att roddarbåtarne begagnas synnerligen af arbetare och tjenare, som, jemte den hvi!la de under öfverfarten å båtarna åtnjuta, hafva tillfälle att aflägga under tiden bördor, till lättnad och lisa för deras lekamen. Detta skäl för dem att begagna den nya bron äger icke rum. Dertill. kommer, att stora utgifter erfordras för denna bros lyshållning, renhållning och vakthållning, äfvensom till underhåll af körbanan af trä. Att sådana ej bestå i evighet är gilvet. Detta kunna drätselkommissionens räkenskaper ock bäst vitsorda. Jag tror ej alt dessa kostnader skola kunna ersättas af den trafikerande mängdens bropenningar; och måhända skall man småningom nödsakas att låta dessa bropenningar försvinna. Frågan är nu att välja emellan en bro, som afser att passeras utan kostnad för de trafikerandn, men är för dem tjenlig, å ena, och en bro, hvara man vill beräkpa för stadens kassas fördelar, som ock äro för stadens kassa osäkra, men hvilken f JA SAMMA 0 VR OD