men icke förr än nu af Handelstidningen blifvit påpekadt, att den politiska tonen som råder i denna vetenskapliga skrift, åtminstone i den delen som kommer från utgifvaren sjelf, stöter något på rysk eller österrikisk, så att man vid läsningen emellanåt kan tro innehållet vara dikteradt af någon liten Haynau eller Windisch-Grätz med pennan i handen. H:s t:d:i gen innehåller härom några ganska lämpliga yttranden och citationer: Det kan således icke annat än förefalla anmärkningsvärdt, om man i nämnde tidskrift finner omfattade läror, som hylla de krassa principer cm regeringsmaktens rätt att godtyckligt behandla folkets angelägenheter och landets institutioner, hvilka under dessa sista tiderna gjort sig gällande och som hota hela Europa att snart blifva underkastadt ett asiatiskt envåldsskick. I detta afseende är det rätt märkvärdigt att läsa de Blandkorn, som hr Hazelius utsökt, för att, i egenskap af den blinda lydnadens försvarare och det godtyckliga maktbegärets organ, utdela, såsom sockerpullor, till de menlöst barnsliga sinnena inom svenska krigsmakten. ;Utur den skroderande marskalken Bugeauds tal till officerarne vid alparmten, hvari denne yttrade, att det icke var strider i främmande land som var armeens enda bestämmelse, utan att Frankrikes inre ställning fordrade en odelad hängifvenhet och medverkan, samt att det var dess uppgift, att skydda samhället emot ondskefulla passioner), 0. s. V. anföres med all den vigt, som kursiv stil förmår åstadkomma, följande: I detta ögonblick synes det ju vara alla större europeiska krigshärars bestämmelse att göra den inre styrelsen stark. Ur Allgemeine Militär-Zeitung anföres följande tyskeri: Medlen till ett grundligt botande af vårt samhälles sjukdom äro bekante: strängaste rättvisa, styrelsernas ändamålsenliga kraftyttringar och efterdömet uppifrån och nedåt af oegennyttig fosterlandskärlek. Men! dessa medel till sedlig förbättring och statsskickets kraftiga återupprättande fordra tid. Att vinna tid, derpå beror det bästa och förnämsta. Vinna vi den icke, skola beredandet och grundläggandet af en bättre framtid qväfvas af anarkiens och barbariets vexande elementer. Men huru vinna vi denna tid? Genom fruktan. — Till dess samvetets inre tygel hos de innebyggare, som äro dessa elementers slafvar, vunnit styrka, behöfves så mycket mera en yttre tygel. Blott genom fruktan skaffa vi förnuftet rum hos den råa hopen; genom fruktan blir den mottaglig för minnet af ordning och tukt; fruktan ingifver den aktning: fruktan väcker dess medvetande. Men vill statsmakten denna så nödvändiga fruktan, så måste den äfven vara i besittning af dessa yttre materiella medel att fördrifva våld med våld, att handhafva lagarna och dessas beslut. Den måste således kunna befalla öfver en tillräcklig härsmakt.n Ofvanstående citationer äro verkligen pikanta, och blifva det ännu mera när man tänker efter, att tonen i den ifrågavarande tidskriften blifvit mera högstämd i den här angilfna riktingen, på samma gång som tidskriftens redaktör, hr öfverstelöjtnanten Hazelius sjelf stigit i ynnest. Det var en tid då man ville låta påskina, att hr Hazelius förnekades på högre ort och att man t. o. m. vore ledsen öfver hans konservativa skriftställeri uti Postoch Inrikestidningen. Det är ännu i friskt minne, att Aftonposten den tiden var dupe af detta förbållande och med hvilken fröjd densamma förkunnade om det famösa munlåsets anbringande. Det var då, som det föreföll många underligt och lika som litet otydligt, att hr Hazelius det oaktadt nästan alla dagar syntes i rummen af östra slottsflygeln, utan att han i synlig måtto var behäftad med något munlås. Numera äro åtminstone dessa ovissheter skingrade, och dermed är alltid något vunnet. Det ena af de här ofvan citerade styckena är så mycket mera upplysande, som det ovilkorligt påminner om Montesquieus bekanta sats: att fruktan är basen för det despotiska regeringssättet, likasom dygden för det republikanska. — För öfrigt om denna i krigsvetenskapsakademiens tidskrift, och således troligen med vederbörandes goda minne uttryckta, politiska trosbekännelse sammanlägges med förbållanden, sådana som det nyligen afslöjade med kapten Zachrisson, i afseende på vederbörandes tanka om officerares politiska rättigheter, så tyckes systemet äfven här gå med hastiga steg till sin utbildning. — — Malmö tidning för den 1 dennes skildrar såsom motstycke till den beklagliga ställning, hvari frihetens sak för ögonblicket befinner sig på kontinenten, det behagliga tillståndet här