men icke förr än nu af Handelstidningen blif-
vit påpekadt, att den politiska tonen som rå-
der i denna vetenskapliga skrift, åtminstone i
den delen som kommer från utgifvaren sjelf,
stöter något på rysk eller österrikisk, så att
man vid läsningen emellanåt kan tro innehål-
let vara dikteradt af någon liten Haynau eller
Windisch-Grätz med pennan i handen. H:s
t:d:i gen innehåller härom några ganska lämp-
liga yttranden och citationer:
Det kan således icke annat än förefalla anmärk-
ningsvärdt, om man i nämnde tidskrift finner om-
fattade läror, som hylla de krassa principer cm re-
geringsmaktens rätt att godtyckligt behandla folkets
angelägenheter och landets institutioner, hvilka un-
der dessa sista tiderna gjort sig gällande och som
hota hela Europa att snart blifva underkastadt ett
asiatiskt envåldsskick.
I detta afseende är det rätt märkvärdigt att läsa
de Blandkorn, som hr Hazelius utsökt, för att, i
egenskap af den blinda lydnadens försvarare och det
godtyckliga maktbegärets organ, utdela, såsom soc-
kerpullor, till de menlöst barnsliga sinnena inom
svenska krigsmakten.
;Utur den skroderande marskalken Bugeauds tal
till officerarne vid alparmten, hvari denne yttrade,
att det icke var strider i främmande land som var
armeens enda bestämmelse, utan att Frankrikes inre
ställning fordrade en odelad hängifvenhet och med-
verkan, samt att det var dess uppgift, att skydda
samhället emot ondskefulla passioner), 0. s. V. an-
föres med all den vigt, som kursiv stil förmår å-
stadkomma, följande:
I detta ögonblick synes det ju vara alla större
europeiska krigshärars bestämmelse att göra den
inre styrelsen stark.
Ur Allgemeine Militär-Zeitung anföres följande
tyskeri:
Medlen till ett grundligt botande af vårt sam-
hälles sjukdom äro bekante: strängaste rättvisa,
styrelsernas ändamålsenliga kraftyttringar och ef-
terdömet uppifrån och nedåt af oegennyttig foster-
landskärlek. Men! dessa medel till sedlig förbätt-
ring och statsskickets kraftiga återupprättande for-
dra tid. Att vinna tid, derpå beror det bästa och
förnämsta. Vinna vi den icke, skola beredandet och
grundläggandet af en bättre framtid qväfvas af anar-
kiens och barbariets vexande elementer.
Men huru vinna vi denna tid? Genom fruktan.
— Till dess samvetets inre tygel hos de innebyg-
gare, som äro dessa elementers slafvar, vunnit styrka,
behöfves så mycket mera en yttre tygel. Blott ge-
nom fruktan skaffa vi förnuftet rum hos den
råa hopen; genom fruktan blir den mottaglig
för minnet af ordning och tukt; fruktan in-
gifver den aktning: fruktan väcker dess med-
vetande.
Men vill statsmakten denna så nödvändiga fruk-
tan, så måste den äfven vara i besittning af dessa
yttre materiella medel att fördrifva våld med våld,
att handhafva lagarna och dessas beslut. Den må-
ste således kunna befalla öfver en tillräcklig härs-
makt.n
Ofvanstående citationer äro verkligen pi-
kanta, och blifva det ännu mera när man tän-
ker efter, att tonen i den ifrågavarande tid-
skriften blifvit mera högstämd i den här an-
gilfna riktingen, på samma gång som tidskrif-
tens redaktör, hr öfverstelöjtnanten Hazelius
sjelf stigit i ynnest.
Det var en tid då man ville låta påskina,
att hr Hazelius förnekades på högre ort och
att man t. o. m. vore ledsen öfver hans kon-
servativa skriftställeri uti Post- och Inrikes-
tidningen. Det är ännu i friskt minne, att
Aftonposten den tiden var dupe af detta för-
bållande och med hvilken fröjd densamma för-
kunnade om det famösa munlåsets anbringande.
Det var då, som det föreföll många underligt
och lika som litet otydligt, att hr Hazelius
det oaktadt nästan alla dagar syntes i rummen
af östra slottsflygeln, utan att han i synlig
måtto var behäftad med något munlås. Nu-
mera äro åtminstone dessa ovissheter sking-
rade, och dermed är alltid något vunnet.
Det ena af de här ofvan citerade styckena
är så mycket mera upplysande, som det ovil-
korligt påminner om Montesquieus bekanta
sats: att fruktan är basen för det despotiska
regeringssättet, likasom dygden för det republi-
kanska. — För öfrigt om denna i krigsveten-
skapsakademiens tidskrift, och således troligen
med vederbörandes goda minne uttryckta, poli-
tiska trosbekännelse sammanlägges med för-
bållanden, sådana som det nyligen afslöjade
med kapten Zachrisson, i afseende på veder-
börandes tanka om officerares politiska rättig-
heter, så tyckes systemet äfven här gå med
hastiga steg till sin utbildning.
—
— Malmö tidning för den 1 dennes skildrar
såsom motstycke till den beklagliga ställning,
hvari frihetens sak för ögonblicket befinner sig
på kontinenten, det behagliga tillståndet här