REVY AF TIDNINGARNE. Med anledning af vice amiralen hr C. F. Coyets befordran till amiral, och kontreamiralen N. I. Fischerströms till vice amiral, har tidningen Bore framställt den betraktelsen, att det uti en konstitutionel stat är lika mycket regeringens skyldighet, som det är dess rättighet att tillsätta de offentliga embetena, hvilka regeringen och nationalrepresentationen funnit nödvändiga för ordnandet af statens angelägenheter. — Amiralsembetet har nemligen, som man vet, en längre tid förut stått obesatt. Vi kunna icke obetingadt instämma i denna Bores anmärkning, som äfven på visst sätt synes motsagd af en påföljande reflexion: att om embetena lemnas obesatta, måste de antingen vara öfverflödiga eller ock sakna tjenliga personer för göromålens bestridande. — Om nåigot af dessa båda fall inträffar, gör icke då regeringen rätt i att icke besätta embetet, utan bespara statsverket en utgift? Tvärtom, tyckes det som om man stode i förbindelse hos regeringen, när den någon gång genom att lemna öfverflödiga embeten lediga under en längre tid, sjelf indirekt anvisar att sådana kunna indragas. Om regeringen finge den helsosamma ideen, att lemna största delen af generalsplatserna obesatta för att sedan föreslå deras indragning till besparing för statsverket, så skulle troligen ingen hafva något deremot, likasom krigstjensten i fredstid sannolikt ej skulle lida dervid. För öfrigt anmärker Bore sjelf att hr Coijet och br Fischerström båda hafva en på embetsmannabanan långt mer än vanligt framskriden ålder, och enligt naturens ordning måste hädanefter aftaga i tjenstbarhet, så att icke någon anledning finnes hvarför de nu borde befordras. Vi instämma fullkomligt häri. -Om ett krig komme i fråga, så skulle enhvar genast inse att det icke ginge an att bekläda sådana chefsplatser med snart orkeslösa gubbar, huru duglig och förtjente desse än må hafva varit i sina yngre dagar. Att en olika befordringsprincip nu kunnat följas, lemnar således ett bestämdt bevis, att de ifrågavarande tjensterna under fredstid äro öfverflödiga och i sjelfva verket utgöra pensioner. Aftonbladet tillhör icke dem, som vilja sila mygg och svälja kameler; och vi hafva icke förbisett att någon giltighet kan ligga uti den anmärkningen, att det icke är för mycket om ett visst antal väl aflönade sysslor finnas, i bvilka embetsmän kunna njuta lugn och beqvämlighet på gamla dagar, då så många i de lägre graderna, som beklädas af de yngre, äro svagt aflönade. Detta är godt och väl. Men å andra sidan är det just tillvaron af sådana sysslor, som genom det aflägsna hoppets förstoringsglas lyser i ögonen på dem som stå otanföre, och i en icke ringa mån ökar det tillströmmande till embetsmannabanan, hvaröfver man så allmänt klagar i vårt land. För ålderdomen och för behofvet af hvila äro dessutom pensionerna inrättade. Det synes allfid vara celt fel att till platser med ett högre befäl tillsätta personer, som enligt naturens ordning tillhöra pensionsstaten. — Göiheborgs Handelstidning för den I1:te dennes innehåller några betraktelser i anledning af krigsakademiens tidskrift, I:de häftet för detta år. Det kar redan förut frapperat många,