REVY AF TIDNINGARNE.
Med anledning af vice amiralen hr C. F.
Coyets befordran till amiral, och kontreamira-
len N. I. Fischerströms till vice amiral, har
tidningen Bore framställt den betraktelsen, att
det uti en konstitutionel stat är lika mycket
regeringens skyldighet, som det är dess rättig-
het att tillsätta de offentliga embetena, hvilka
regeringen och nationalrepresentationen funnit
nödvändiga för ordnandet af statens angelä-
genheter. — Amiralsembetet har nemligen, som
man vet, en längre tid förut stått obesatt.
Vi kunna icke obetingadt instämma i denna
Bores anmärkning, som äfven på visst sätt sy-
nes motsagd af en påföljande reflexion: att om
embetena lemnas obesatta, måste de antingen
vara öfverflödiga eller ock sakna tjenliga per-
soner för göromålens bestridande. — Om nåi-
got af dessa båda fall inträffar, gör icke då
regeringen rätt i att icke besätta embetet, utan
bespara statsverket en utgift? Tvärtom, tyc-
kes det som om man stode i förbindelse hos
regeringen, när den någon gång genom att
lemna öfverflödiga embeten lediga under en
längre tid, sjelf indirekt anvisar att sådana
kunna indragas.
Om regeringen finge den helsosamma ideen,
att lemna största delen af generalsplatserna
obesatta för att sedan föreslå deras indragning
till besparing för statsverket, så skulle troli-
gen ingen hafva något deremot, likasom krigs-
tjensten i fredstid sannolikt ej skulle lida der-
vid. För öfrigt anmärker Bore sjelf att hr
Coijet och br Fischerström båda hafva en på
embetsmannabanan långt mer än vanligt fram-
skriden ålder, och enligt naturens ordning må-
ste hädanefter aftaga i tjenstbarhet, så att icke
någon anledning finnes hvarför de nu borde
befordras. Vi instämma fullkomligt häri. -Om
ett krig komme i fråga, så skulle enhvar ge-
nast inse att det icke ginge an att bekläda
sådana chefsplatser med snart orkeslösa gub-
bar, huru duglig och förtjente desse än må
hafva varit i sina yngre dagar. Att en olika
befordringsprincip nu kunnat följas, lemnar
således ett bestämdt bevis, att de ifrågavarande
tjensterna under fredstid äro öfverflödiga och
i sjelfva verket utgöra pensioner.
Aftonbladet tillhör icke dem, som vilja sila
mygg och svälja kameler; och vi hafva icke
förbisett att någon giltighet kan ligga uti den
anmärkningen, att det icke är för mycket om
ett visst antal väl aflönade sysslor finnas, i
bvilka embetsmän kunna njuta lugn och be-
qvämlighet på gamla dagar, då så många i de
lägre graderna, som beklädas af de yngre, äro
svagt aflönade. Detta är godt och väl. Men
å andra sidan är det just tillvaron af sådana
sysslor, som genom det aflägsna hoppets för-
storingsglas lyser i ögonen på dem som stå
otanföre, och i en icke ringa mån ökar det
tillströmmande till embetsmannabanan, hvar-
öfver man så allmänt klagar i vårt land. För
ålderdomen och för behofvet af hvila äro dess-
utom pensionerna inrättade. Det synes allfid
vara celt fel att till platser med ett högre be-
fäl tillsätta personer, som enligt naturens ord-
ning tillhöra pensionsstaten.
— Göiheborgs Handelstidning för den I1:te
dennes innehåller några betraktelser i anledning
af krigsakademiens tidskrift, I:de häftet för
detta år. Det kar redan förut frapperat många,