länderna. Denna rörelse gäller Schweiz, som skall anfallas från ena sidan af österrikisk-ryska och från den andra af preussiska armter, i fall det väzrar! att gå in på vissa fordringar af de tre makterna. Dessa hafva kommit öfverens om flyktingarnes förvisning samt äro nästan ense om Neufchatels afträ-l. dande; men de österrikiska underhandlarne yrka antingen moralisk borgen genom återställandet af sajkernas gamla skick i Schweiz, eller materiell genom besättande af kantonen Tessin och en del af kantonerna Zörich och Schaffhausen. Den gamle generalj i Dufour, som tjenat länge och känner noga de stridskrafter Preussen, Tyskland, Österrike och Rysslands kunna använda mot Schweiz, har öppet förklarat, c jan motstånd är alldeles omöjligt, och man är nu i I Schweiz allvarligt böjd för eftergift. Frankrike understödjer general Dufours kloka åsigt, och denne får troligen en beskickring till kejsar Nicolai.n ITALIEN. Joutnal des Debats innehåller följande korIrespondensartikel från Rom, daterad d. 34 Augusti: Sakerna blifva alltmer invecklade, och ställningens första svårigheter gåfvo icke anledning till en aning, att man så hastigt skulle komma till en sådan kris, som nu står för dörren. De åtgärder kar-: , dinalskommissionen sednast vidtagit, i tro!s af del. enträgnaste föreställnisgar, hafva samma karakter som de föregående; de äro lika uppeggande, lika litet försonliga, som de steg den tog vid sitt första! installerande i quirinalen. Man måste förundra sig! öfver att finna samma illasinthet i formfrågor och i vigtigare saker. Ni känner redan den officiellt kun-: gjurda planen, att inrätta en domstol, en rigtig inqvisition, för att ransaka rörande de mot religionen och påfvens anseende begångna brott och förseelser.! ,det vill på tydligare språk säga: för att rasa mot en ofantligt öfvervägande majoritet af romerska folIket. Detta skulle hafva framkallat angifvelser, och I dymedelst en stor process blifvit påbörjad mot hvar och en af Kyrkostatens inbyggare, under det franska. regeringen talade om amnesti och tillgift för det för-, flutna. En annan gång uppstår en formfråga: General Rostolan, nyss utnämnd till öfverbefälhafvare, gör sitt officiella besök i quirinalen och väntar två dagar förgäfves på besökets besvarande. Efter denna tids förlopp tillkallar kommissionen generalen, för att : göra honom ett meddelande. General Rostolan förklarar, att om icke kardinalerna hade inom två timmar besvarat hans besök, skulle han nödgas framför allt utverka sig den aktning man vore skyldig hans uniform och embete. Kommissionen beslöt ändtligen att aflägga besöket; men det påstås att den redan i förrgår morgon inberättat denna händelse till Gaöta, med det tillägget, att churu den icke dragit i betänkande att gifva efter i denna formfråga, hyste den fast föresats att icke vika ett steg i vigtiga fall. !. Så stå sakerna. Det är föga hopp att snart eller! utan brytning komma till någon lösning. Och denna utgång mäste man desto mer frukta, som de otaliga svårigheter, de hinder af ala slag, franska regeringens goda vilja (!) möter, utöfva en beklagansvärd! verkan på den förståndiga och moderata delen af Roms befolkning: sinnena uppfyllas af ovilja, och uttryckens bitterhet vittnar redan om den fiendtliga stämningen mot påfvens restauration. Denna restauration har aldrig varit omöjlig, och är det icke än; men det är nödigt för den helige fadrens rådgifvare att visa god vilja, att gå folket till mötes, hvilket de likväl nu mindre än någonsin göra. Man har räknat på de svårigheter Frankrike skulle finna att inom några dagar korstituera en regelmessig styrelse i Rom; man räknar äfven på dess naturliga otålighet att fullända sitt verk; de 4400 soldater, som fallit utanför Roms murar, måtte väl emedlertid Igifva det rättighet att lemna råd. Enligt Reforma di Lucca, skall franska regeringen hafva hotat påfliga regeringskommissionen att sjelf insätta en påflig tillsvidarestyrelse, hvilket nödgat kommissionen att förIklara att den icke ämnade anstasta någon för dess politiska eller religiösa tänkesätt. Kommissionen skall äfven gjort min att resignera, för att slippa blifva afsatt. I Marskalken Radetzky höll den 530 Augusti sitt högtidliga intåg i Venedig, åtföljd af erkehertig Sigismund och general Gorzkowski. EfIter en revy med trupperna, bevistade han en messa i St. Marcuskyrkan och derefter en stor I middag. Om gqvällen var staden illuminerad. En resande från Venedig har berättat, att I kyrkan degli Scalzi och sakristian i San GioI vanni e Paolo, med basreliefer z:f stort värde, äro alldeles förvandlade i grushögar och flera Jandra byggnader skadade. Före stadens uppgifvande hade 46:00 menniskor dött i koleIran. Orlogsvarfvet skall förblifva i Venedig, men de derå byggda fartygen hädanefter utredas i Pola. Sjöakademien och kadettskolan komma att flyttas till Triest. Antalet af utlemnade pass uppskattas till 50,000. Den nybildade ministören i Neapel är delad Ji två partier. Ischitella, Longobardi och CaIrascosa fordra ovilkorlig återställelse af de Jgamla förhållanderna; Fortunato, dUrso och I Troya vilja att konstitutionen upprätthålles. De förra äro starkast, emedan de hafva konungen på sin sida. Konung Ferdinand har, på kardinalerkebiIskopens af Neapel begäran, tillåtit jesuiterna att åter taga sitt fordna etablissemang i beIsittning. Ordens provincial pater Fava har ljemte flera ordensmedlemmar anmält sig, och Inycklarne hafva högtidligen aflemnats till dem. i GREKLAND. De italienska flyktingarne njuta öfverallt den största gästfrihet af enskide, men regeIringen understöder dem icke. sterrikiska sändebudet skall hafva fordrat deras förvisning, men inrikesministe n svarat att ban numera icke vågad: aflärsna flyktingarne, emedan det skulle framkalla uppror. TURKIET. I Händelserna i Ungern sysselsätta både regeringen och folket i Konstantinopel. När Bem gjorde infallet i Moldau, uppmanade Österrike och Ryssland Porten att fatta ett beslut. I sin korrespondans med Bem hade Kossuth nyttjat följande uttryck: vPorten spelar en iverItydig roll; man måste kompromettera denn. De sednaste hände!serna vid Theiss följde emelflertid så hastigt på hvarandra, att Porten skonades från stort bryderi, kanske ock från ilstora faror. I en skrifvelse af den 5 Aug. rjfrån Konstantinopel till Journal des Debats säges alt Bems infall i Moldau hade bragt Porten i en mycket kinkig ställning till Ryssrlland. I sin proklamation till Moldauerne kallade Bem sig för en försvarare af Portens rätIl ticheter. som voro kränkta af Pwuccland. och