AVI MJ BRM ARME PE fp resa sig för sin gamla nationalitetside. Knappt hafva magyarerna lemnat Banatet och Backa, förr än Raizerna och Servierna åter träda un-! der vapen, och i Kroatien hotar missbelåten-; heten utbryta i öppen revolution. Wallachernas tribuner och prefekter, skrifver man från Siebenbärgen, hafva både öppet: och i hemlighet utfärdat cirkulär till alla wallachiska kommunalföreståndare och poper, hvaruti de uppmana dem att organisera landstorm! och sammankomma på en stor folkförsamling, lik den som egde rum den 1 Maj förlidet år vid Bales-Folva (Blasendorf), för att rådgöra: om betryggandet af den wallachiska nationens: rättigheter. Förgäfves antydde militärkommandot i Hermannstadt uti en ganska mild ton olagligheten af sådana företag); förgälves! hotade den slutligen med ståndrättsbehandling.! Wallacherna och deras ledare tro, att det ärj! de, som uti Österrikes strid med ungrarna hafva räddat kejsarstaten; de hänvisa på de löften som man gaf dem under denna strid; de nedlade icke vapen, och sökte äfven vinna Sachsarna för sitt intresse. Ty äfven hos de: sistnämnde är missnöjet stort; deras välstånd; har lidit oerhördt genom det blodiga och förstörande kriget, genom kontributioner af alla slag, genom leveranser till ungerska, österrikiska och ryska trupper, samt genom de Kossuthska banknoternas aflysande, och skola nu, sedan Puchner och Bem hos dem rekryterat, ånyo icke blott inom 14 dagar uppställa 5000 rekryter (hvar 40:de man af. befolkningen), utan äfven fullständigt utrusta desamma. Det talas numera intet vidare om deras gamla nationalprivilegier, för hvilka de gripit till vapen mot magyarerna, hvaremot man söker trösta dem med den oktrojerade författvingen af den 4 Mars. Följaktligen äro missnöjet och förbittringen i Siebeniiärgen allmänna, och hota mer än någonsin; aflägsna detta lands pacifikation, under det revolutionens brännmaterialier hota på nytt antändas och uppflamma fruktansvärdare än någonsin. Ännu sämre står det till hos de illa beryktade Raizerna, Serverna och Gränsbefolkningen. Raizerna uti Kikinda-distriktet och S:t Thomas, der de bekanta skansarna äro belägna, hafva åter trädt under vapen och tå a härjande och brännande genom de angränsande trakterna. Trupper måste med största skyndsamhet på vagnar afsändas från Temeswar, för att tukta dessa gamla vapenvänner, men nya rebeller. Så berätta Wienerblad. Medfödd krigslystnad och stråtröfvarfallenhet drifver här massorna under vapen, under det att rörelsens. ledare säga sig uppträda för ett nationellt syfte, nemligen den serviska nationaliteten. Osterrikarne hafva förut gifvit dem vapen, för att kämpa mot Ungern, och nu kan det ej styra de onda makter som det förut uppkallat. Till och med den ,ständigt segerrika banens arm, som efter nederlaget vid Zombor allsicke låtit höra af sig, synes vara smittad af dålig anda. Redan i slutet af Juli visade sig i denna s.k. mA IL sydarmå revolutionens första spår; hela bataljoner återvände utan befallning till hemorten, och det lyckades icke banen att åter föra sina trupper öfver Donau, med undantag af någral reguljera kavalleri-sqvadroner. Detta är skälet hvarföre sydarmen måste upplösas, hvilken underrättelse i dag (den 11 Sept.) ingått från Agram. Men betänkligast stå dock sakerna i Kroatien och Slavonien. Fyra gånger skickade banen den okirojerade författningen af den 4:e Mars till banatrådet i Agram, med uppfordran att publicera densamma; fyra gånger afböjde banatrådet denna uppmaning, men afgaf slutligen offentlig protest deremot. Det heter deruti att den oktrojerade författningen af d. 4 Mars ingriper i landets rättigheter, står i motsägelse till 1790—91 års riksdagsartiklar, samt kränker banatauktoriteten. Banen erinras formligen om sin ed, och till slutet förklarar banatrådet att det ej ansåge sig berättigadt, att kungöra författningen, emedan sådant endast kan ske af den förenade landtdagen. Baners svar på denna protest af hans banatråd är särdeles karakteristiskt för hans segerrika exellens,. Detsammas innebiil är i korthet följande: Under mitt fältherrekalls djupa omsorger, kan jag ej företaga en närmare undersökning om edra gamla historiska rättigheter; eder gamla författning med status el ordines och misera contribuens plebs är ett feodallippverk, som måste gifva plats åt den moderna statens system. Men j hafven blott den verkställande, icke den rådplägande myndigheten, och följaktligen pligten att offentliggöra kejsarens och mina befallning2r) Men banatrådet! visste en utväg ur detta svåra dilemma: det skickade den oktrojerade kartan till landets alla jurisdiktioner, väl vetande attingen skullel kungöra densamma, hvilket också ännu i denna stund ej skett. Banen har i följd af denna händelse afrest från sitt upplösta höggvarter till Agram. Hans mottagande skall ej blifva särdeles lysande. Ty hans redan länge undergräfda popularitet har nu fått sista stöten, och från sin höga ställning, såsom en talrik folkstams första man, har han nedsjunkit till den prekära äran af en k. k. fälttygmästare. Sic transit gloria mundi!n Pester Zeitung meddelade den 6 följande af fältmarskalkslöjtnanten Haynau utfärdade kungörelse: . Den ungerska revolutionen är slutad. Jag uppmanar härmed: alla kejserliga officerare, militära och civila embetsmän, som öfvergått på insurgenternas sida, eller på något sätt deltagit i revolutionen; alla medlemmar af deputeradekammaren samt af magnat-taffeln, hvilka efter publikationen af det allerbögsta manifestet af den 3 Oktober 1848, hvarigenom den ungerska landtdagen upplöstes, deltagit i dess förhandlingar och beslut, i synnerhet i det af den 8 Oktober; alla med!emmar af det så kallade landtförsvars utskottet, så vidt de efter den 8 Oktober 1848 fungerat i detsamma; alla, hvilka hos in:urgenterna varit anställda såa ve ÖQ a arm AnNfirarn -— 0