AVI MJ BRM ARME PE fp
resa sig för sin gamla nationalitetside. Knappt
hafva magyarerna lemnat Banatet och Backa,
förr än Raizerna och Servierna åter träda un-!
der vapen, och i Kroatien hotar missbelåten-;
heten utbryta i öppen revolution.
Wallachernas tribuner och prefekter, skrif-
ver man från Siebenbärgen, hafva både öppet:
och i hemlighet utfärdat cirkulär till alla wal-
lachiska kommunalföreståndare och poper, hvar-
uti de uppmana dem att organisera landstorm!
och sammankomma på en stor folkförsamling,
lik den som egde rum den 1 Maj förlidet år
vid Bales-Folva (Blasendorf), för att rådgöra:
om betryggandet af den wallachiska nationens:
rättigheter. Förgäfves antydde militärkom-
mandot i Hermannstadt uti en ganska mild
ton olagligheten af sådana företag); förgälves!
hotade den slutligen med ståndrättsbehandling.!
Wallacherna och deras ledare tro, att det ärj!
de, som uti Österrikes strid med ungrarna
hafva räddat kejsarstaten; de hänvisa på de
löften som man gaf dem under denna strid;
de nedlade icke vapen, och sökte äfven vinna
Sachsarna för sitt intresse. Ty äfven hos de:
sistnämnde är missnöjet stort; deras välstånd;
har lidit oerhördt genom det blodiga och för-
störande kriget, genom kontributioner af alla
slag, genom leveranser till ungerska, öster-
rikiska och ryska trupper, samt genom de
Kossuthska banknoternas aflysande, och skola
nu, sedan Puchner och Bem hos dem re-
kryterat, ånyo icke blott inom 14 dagar
uppställa 5000 rekryter (hvar 40:de man af.
befolkningen), utan äfven fullständigt utrusta
desamma. Det talas numera intet vidare om
deras gamla nationalprivilegier, för hvilka de
gripit till vapen mot magyarerna, hvaremot
man söker trösta dem med den oktrojerade
författvingen af den 4 Mars. Följaktligen äro
missnöjet och förbittringen i Siebeniiärgen all-
männa, och hota mer än någonsin; aflägsna
detta lands pacifikation, under det revolutio-
nens brännmaterialier hota på nytt antändas
och uppflamma fruktansvärdare än någonsin.
Ännu sämre står det till hos de illa be-
ryktade Raizerna, Serverna och Gränsbefolk-
ningen. Raizerna uti Kikinda-distriktet och
S:t Thomas, der de bekanta skansarna äro be-
lägna, hafva åter trädt under vapen och tå a
härjande och brännande genom de angränsande
trakterna. Trupper måste med största skynd-
samhet på vagnar afsändas från Temeswar, för
att tukta dessa gamla vapenvänner, men nya
rebeller. Så berätta Wienerblad. Medfödd
krigslystnad och stråtröfvarfallenhet drifver här
massorna under vapen, under det att rörelsens.
ledare säga sig uppträda för ett nationellt syfte,
nemligen den serviska nationaliteten. Osterri-
karne hafva förut gifvit dem vapen, för att
kämpa mot Ungern, och nu kan det ej styra
de onda makter som det förut uppkallat. Till
och med den ,ständigt segerrika banens arm,
som efter nederlaget vid Zombor allsicke låtit
höra af sig, synes vara smittad af dålig anda.
Redan i slutet af Juli visade sig i denna s.k.
mA IL
sydarmå revolutionens första spår; hela batal-
joner återvände utan befallning till hemorten,
och det lyckades icke banen att åter föra sina
trupper öfver Donau, med undantag af någral
reguljera kavalleri-sqvadroner. Detta är skä-
let hvarföre sydarmen måste upplösas, hvil-
ken underrättelse i dag (den 11 Sept.) ingått
från Agram.
Men betänkligast stå dock sakerna i Kroa-
tien och Slavonien. Fyra gånger skickade ba-
nen den okirojerade författningen af den 4:e
Mars till banatrådet i Agram, med uppfor-
dran att publicera densamma; fyra gånger af-
böjde banatrådet denna uppmaning, men afgaf
slutligen offentlig protest deremot. Det heter
deruti att den oktrojerade författningen af d.
4 Mars ingriper i landets rättigheter, står i mot-
sägelse till 1790—91 års riksdagsartiklar, samt
kränker banatauktoriteten. Banen erinras form-
ligen om sin ed, och till slutet förklarar ba-
natrådet att det ej ansåge sig berättigadt, att
kungöra författningen, emedan sådant endast
kan ske af den förenade landtdagen. Baners
svar på denna protest af hans banatråd är sär-
deles karakteristiskt för hans segerrika exel-
lens,. Detsammas innebiil är i korthet föl-
jande: Under mitt fältherrekalls djupa om-
sorger, kan jag ej företaga en närmare under-
sökning om edra gamla historiska rättigheter;
eder gamla författning med status el ordines
och misera contribuens plebs är ett feodallipp-
verk, som måste gifva plats åt den moderna
statens system. Men j hafven blott den verk-
ställande, icke den rådplägande myndigheten,
och följaktligen pligten att offentliggöra kejsa-
rens och mina befallning2r) Men banatrådet!
visste en utväg ur detta svåra dilemma: det
skickade den oktrojerade kartan till landets
alla jurisdiktioner, väl vetande attingen skullel
kungöra densamma, hvilket också ännu i denna
stund ej skett. Banen har i följd af denna
händelse afrest från sitt upplösta höggvarter
till Agram. Hans mottagande skall ej blifva
särdeles lysande. Ty hans redan länge under-
gräfda popularitet har nu fått sista stöten, och
från sin höga ställning, såsom en talrik folk-
stams första man, har han nedsjunkit till den
prekära äran af en k. k. fälttygmästare. Sic
transit gloria mundi!n
Pester Zeitung meddelade den 6 följande
af fältmarskalkslöjtnanten Haynau utfärdade
kungörelse: .
Den ungerska revolutionen är slutad. Jag upp-
manar härmed:
alla kejserliga officerare, militära och civila em-
betsmän, som öfvergått på insurgenternas sida, eller
på något sätt deltagit i revolutionen;
alla medlemmar af deputeradekammaren samt af
magnat-taffeln, hvilka efter publikationen af det al-
lerbögsta manifestet af den 3 Oktober 1848, hvari-
genom den ungerska landtdagen upplöstes, deltagit i
dess förhandlingar och beslut, i synnerhet i det af
den 8 Oktober;
alla med!emmar af det så kallade landtförsvars
utskottet, så vidt de efter den 8 Oktober 1848 fun-
gerat i detsamma;
alla, hvilka hos in:urgenterna varit anställda så-
a ve ÖQ
a arm AnNfirarn -— 0