såckret. I följd häraf skulle så väl koloniernas såckerrörsplantager, som de europeiska hvitbetsodlingarne, komma att gifva en högst betydligt ökad afkastning jemte ett renare råämne; hvaraf åter verkan måste blifva en motsvarande minskning i såckerpriset och tillvext i såckerförbrukningen. Melsens upptäckt har likväl hittills hållits hemlig. Först vid F anska Vetenskapsakademiens sammankomst den 5 innevarande September hafva några underrättelser meddelats derom. De äro af följande innehåll: Den saft, som under pressvalsarne drifves ur såckerröret och under rifjernen frigöres ur hvitbetan, innehåller endast krista!liseran.!e såcker, blandadt med några andra vextämnen. I samma ögonblick denna saft träffas af luften, börjas en kemisk sönderdelning af dess beståndsdelar. Härvid danas syror, som förvandla en del af det kristalliserande såckret till okristalliserbart; och denna förändring medför en högst betydlig minskning i hvad man egentligen kallar såcker. För att hindra sönderdelningen och minskningen, måste syrornas verkan förekommas. Enligt det hittills antagna bruket mättar man syrorna med kalk, hvilken i ansenlig mängd tillblandas såckerrörssaften eller den rifna hvitbetsmassan, som derefter bringas i stark kokning, och denna kokning måste fortsättas för att hindra saftens jäsning, ysta den deri befintliga fröhvita och påskynda afdunstningen, så att det kristalliserbara såckret kan anskjuta. Operationens hufvudändamål är, att neutralisera de vid luftens åtkomst i såckersaften danade syrorna. Melsens förfarande hindrar dylika syror att uppkomma. Härigenom hindrar det äfven deras verkan att förvandla kristalliserande såcker till okrvistalliserbart; i följd hvaraf åter hela den i såekersaften befintliga såckerhalten tillgodogöres i sin ursprungliga form af såcker. I det medel, som Melseus använder, ingår äfven kalk, men såsom beståndsdel af ett upplösligt kalksalt. Han tillblandar nemligen en lösning af tväfaldt svafvelsyrlig calciumoxid (nbisulfite de chaux): en förening af svafvelsyrlighet och kalk, med ett öfverskott på svafvelsyrlighet. Till hvitbetsmassan blandas, efter vigt räknadt, 2 proc. af saltet: till såckerrörssaft 1 proc. Tiilblandningen sker, hvad hvitbetsmassan beträffar, under det rifningen ännu påstår, så att kalksaltlösningen träffar massan före atmosferens syre, och inhöljer den, till skydd emot dettas åverkan. Till mättning af de organiska syror, som ändå möjligen skulle kunna bilda sig, är kalksaltets kalk tillhands, medan den härvid frigjorda svafvelsyrligheten förekommer den jäsning, som khunde af såckerämnet bilda nya syror. Det vanliga bruket af kalk ensam och det derifrån oskiljaktiga behofvet att ysta såckersaftens fröhvita, ger färg åt såckret; för att bortskaffa denna färg måste man sedan begagna benkol eller annat animaliskt kol. Melsens förfarande åstadkommer ingen färgning och fordrar ingen ystmiug; vätskan förblilver vattenklar och påkallar ingen klarning med djurkol. Man upphettar den väl till kokpunkten, men blott för några ögonblick; derefter silas! den, afdunstas vid måttlig värma, till 30 gr. Baumde, silas på nytt och lemnas i ett föga varmt rum, att anskjuta. Alltsammans anskjuter då, till hvitt såcker, utan någon inblandning al melass. Försöken med Melsens metod bedrifvas redan i stort, så väl inom Frankrike som Belgien. Den 238 Augusti anställdes ett sådant med flera tusen kilogrammer hvitbetor. Kokning, silning, klarning och kristallisering gingo för sig fullkomligt, utan kalk och utan djurkol. För att granska halten af kristalliserande såcker i den till anskjutning färdiga såckerlagen, undersöktes den med polarisationsinstrument, som angaf den till 72 å 73 proc. En omedelbar upplösning af rent såcker, innehållande lika såckerhalt, efter vigt, undersöktes sedan med samma instrument, som äfven då angaf 72 till 73 proc. Detta återupprepande af samma siffror visade att det efter Melsens sätt utdragna såckret var helt och hållet kristalliserande, och att icke ett spår af okristalliserbart såcker fanns deribland. Mot dessa uppgifter till franska vetenskapsakademien, grundade på omedelbara försök, afsticka likväl ganska skarpt några i Journal d Anvers, dem tidningen emedlertid anför med ett i afseende på tllförlitligheten något tvetydigt tillägg. Om, — säger den — ,de underrättelser vi erhållit från god källa, äro noggranna, så är resultatet af de försök som er hållits hos m:r Claes, att vi, utan all beskyllas för ovilja, måste säga att, i fall, som man påstått, den dervid använda hvitbetskörden icke var mogen, så är hr Melsens upptäckt det icke heller.n Man ser häraf — tillägger det franska blad, som meddelar den föregående uppgiften — att ingen är profet i silt eget fädernesland, och att fransmännen bedöma den belgiske uppfinnaren på helt annat vis. . i Påtagligen skola en mängd mäktiga industriella intressen råka i verksamhet för och emot den nya uppfinningen; men deras föga vetenskapliga polemik kan endast erfarenheten afsluta. DEN TILLÄMNADE NYA BRON ÖFVER NORRSTRÖM.