navaror. som den hvilken är Calmar stads borgare
medpifsen. ;
Efter det Vi häröfver inhemtat edert, sedan Vår
befallningshafvande i länet blifvit hörd. den 48 sisth
Juli afgifna underd. utlåtande, hafve Vi i nåder lå-
tit Oss detta besvärsmål föredragas, dervid Vi, som
funnit stäl icke förekomma till ändring af landshöf-
dingeembetets öfverklagade utslag, ansett klagandens
tillika i underdånighet framställda begäran om för-
klaring rörande vidden af hans handelsrättighet icke
föranleda annat yttrande, än att, i händelse hinder
för honom skulle möta att från köpingen Döderhults-
vik till utrikes ort utföra ortens produkter, han eger
att deröfver å ort och ställe som vederbör föra kla-
gan. MHvi!ket Vi eder till svar och Vår befallnings-
hafvandes meddelande härmed i nåder tillkännagifve.
jemte det Vi nu låta nåd. resolution härom för kla
ganden utfärda. Vi befalle c. Stockholms Slott d.
8 Augusti 1849.
Allt detta är godt och väl; och hela saken
bevisar endast huru svårt allmänheten har att
rätt förstå och tillämpa Kongl. Maj:ts nådiga
Hande:s och Näringsordningar, hvilka beklag-
ligen, icke endast till uppställningen utan äf-
ven till redaktionen äro något invecklade, så
att man gerna kan falla på den tankan, att
meningen är det ingen enskild får företaga nå-
got utan anmälan och förfrågan hos embets-
män och myndigheter.
Men vi hafva många gånger undrat på det,
i såväl kungliga som embetsresolutioner så ofta
förekommande orakelspråket, att: i den ord-
ning frågan blifvit väckt,, den icke kan till
pröfning upptagas: utan att ringaste antydan
förekoriimer hvarföre så är. Detta besked fö-
refaller ofta sådant, att det kan göra till och
med en half-lagfaren och ännu mera en be-
skedlig borgersman yr i hufvudet; och vi kunna
omöjligen förstå, hvarföre icke, lika väl, som
hvarje resolverande myndighet är skyldig att
lemna hänvisning åt dem som villja klaga, den
äfven kunde anses pligtig att yttra öppet sin
mening, om den ordning hvari den enskilde
rättsenligen må kunna vinna rätt i sina väl-
färdsangelägenheter; heldst då sådant vanligen
kan ske med några få ord. — Det skall blifva
interessant nog att se, huru nu magistraten i
Calmar och de handlande i Döderhultsvik taga
saken.
— Direktionen af allmänna brandförsäkrings-
verket för byggnader å landet har tilldelat
timmermännen Gustaf Herman IHolmberg, Pe-
ter Björk och Gustaf Helin samt dalkullan
Brita Andersdotter, hvilka genom rådighet,
mod och oförtrutenhet, synnerligen bidragit
till dämpande af den uti egendomen HM 7,
qvarteret Alberget å Kongl. Djurgården, den
17 sistiidne Juli timade eldsvåda, en belöning
af 40 rår åt den förstnämnde och 6 rdr 32
sk., allt banko, åt hvardera af de öfrige.
— Behandlingen af det vid Consistorium
Academicum anhängiga bekanta tryckfrihets-
målet emot utgifvaren af tidninsen Upsala för
angrepp emot hr pastor Rundgren har, sådan
den refereras i nämnde tidning, väckt en viss
munterhet bland åtskilliga jurister här i huf-
vudstaden. Konsistorium säges hafva såsom
domstol dömt utgilvaren till 100 rdr böter,
att vid bristande tillgång förvandlas till 23
dygns vatten- och brödstraff, samt två måna-
ders fästning, och derjemte offentlig afbön.
Tryckfrihetslagens 5 8 15 moment innehåller
likväl, att böter efter denna lag må ej för-
vandlas i annat straff än fängelse å fästning,
efter beräkning af 16 rår 32 sk. såsom sva-
rande emot hvarje månads fängelsen — —;
och antingen har således konsistorium genom
böternas förvandling till vatten och brödstraff
begått en blunder in amplissima forma, eller
också uppställes genom denna dom den split-
ter nya tolkningen, att nyss åberopade före-
skrift i tryckfribetslagen icke alltid behöfver
följas.
Tidningen Upsala har dessutom sjelf fram-
lagt åtskilliga andra anmärkningar vid denna
rättegång. Så erinrar den, i anledning deraf,
att åklagaren åberopat 18 kapitlet 8 82 punk-
ten i Missgerningsbalken, att denna punkt
handlar derom, då någon dräper domare el-
ter annan Konungens embetsman. Detta kan
väl egentligen endast betraktas såsom ett ord-
rytteri, emedan åklagaren med 2 punkten tyd-
ligen förstått det 2 momentet, som handlar
om hötande, undsägande och smädeliga ord;
15:
men märkligare är, att svaranden skall gjort
invändning derom att åklagaren åberopat en
felaktig edition af allmänna lagen, utan att
vinna något afseende å denna erinran. Detär
således troligt att detta mål bllver återför-
vist. Det är emedlertid ej första gången det
sålunda inträffat, att professorer i lagfarenhe-
ten visa sig ej vara synnerligen stora praktici.
Det hade ksnske ejskadat om konsistorium nu
hade haft professor Bergfalk hemma ibland sig.
cm
—
DEN RYKTBARA FÖRBÄTTRINGEN
T SÅCKERPRODUKTIONEN.
