navaror. som den hvilken är Calmar stads borgare medpifsen. ; Efter det Vi häröfver inhemtat edert, sedan Vår befallningshafvande i länet blifvit hörd. den 48 sisth Juli afgifna underd. utlåtande, hafve Vi i nåder låtit Oss detta besvärsmål föredragas, dervid Vi, som funnit stäl icke förekomma till ändring af landshöfdingeembetets öfverklagade utslag, ansett klagandens tillika i underdånighet framställda begäran om förklaring rörande vidden af hans handelsrättighet icke föranleda annat yttrande, än att, i händelse hinder för honom skulle möta att från köpingen Döderhultsvik till utrikes ort utföra ortens produkter, han eger att deröfver å ort och ställe som vederbör föra klagan. MHvi!ket Vi eder till svar och Vår befallningshafvandes meddelande härmed i nåder tillkännagifve. jemte det Vi nu låta nåd. resolution härom för kla ganden utfärda. Vi befalle c. Stockholms Slott d. 8 Augusti 1849. Allt detta är godt och väl; och hela saken bevisar endast huru svårt allmänheten har att rätt förstå och tillämpa Kongl. Maj:ts nådiga Hande:s och Näringsordningar, hvilka beklagligen, icke endast till uppställningen utan äfven till redaktionen äro något invecklade, så att man gerna kan falla på den tankan, att meningen är det ingen enskild får företaga något utan anmälan och förfrågan hos embetsmän och myndigheter. Men vi hafva många gånger undrat på det, i såväl kungliga som embetsresolutioner så ofta förekommande orakelspråket, att: i den ordning frågan blifvit väckt,, den icke kan till pröfning upptagas: utan att ringaste antydan förekoriimer hvarföre så är. Detta besked förefaller ofta sådant, att det kan göra till och med en half-lagfaren och ännu mera en beskedlig borgersman yr i hufvudet; och vi kunna omöjligen förstå, hvarföre icke, lika väl, som hvarje resolverande myndighet är skyldig att lemna hänvisning åt dem som villja klaga, den äfven kunde anses pligtig att yttra öppet sin mening, om den ordning hvari den enskilde rättsenligen må kunna vinna rätt i sina välfärdsangelägenheter; heldst då sådant vanligen kan ske med några få ord. — Det skall blifva interessant nog att se, huru nu magistraten i Calmar och de handlande i Döderhultsvik taga saken. — Direktionen af allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet har tilldelat timmermännen Gustaf Herman IHolmberg, Peter Björk och Gustaf Helin samt dalkullan Brita Andersdotter, hvilka genom rådighet, mod och oförtrutenhet, synnerligen bidragit till dämpande af den uti egendomen HM 7, qvarteret Alberget å Kongl. Djurgården, den 17 sistiidne Juli timade eldsvåda, en belöning af 40 rår åt den förstnämnde och 6 rdr 32 sk., allt banko, åt hvardera af de öfrige. — Behandlingen af det vid Consistorium Academicum anhängiga bekanta tryckfrihetsmålet emot utgifvaren af tidninsen Upsala för angrepp emot hr pastor Rundgren har, sådan den refereras i nämnde tidning, väckt en viss munterhet bland åtskilliga jurister här i hufvudstaden. Konsistorium säges hafva såsom domstol dömt utgilvaren till 100 rdr böter, att vid bristande tillgång förvandlas till 23 dygns vattenoch brödstraff, samt två månaders fästning, och derjemte offentlig afbön. Tryckfrihetslagens 5 8 15 moment innehåller likväl, att böter efter denna lag må ej förvandlas i annat straff än fängelse å fästning, efter beräkning af 16 rår 32 sk. såsom svarande emot hvarje månads fängelsen — —; och antingen har således konsistorium genom böternas förvandling till vatten och brödstraff begått en blunder in amplissima forma, eller också uppställes genom denna dom den splitter nya tolkningen, att nyss åberopade föreskrift i tryckfribetslagen icke alltid behöfver följas. Tidningen Upsala har dessutom sjelf framlagt åtskilliga andra anmärkningar vid denna rättegång. Så erinrar den, i anledning deraf, att åklagaren åberopat 18 kapitlet 8 82 punkten i Missgerningsbalken, att denna punkt handlar derom, då någon dräper domare elter annan Konungens embetsman. Detta kan väl egentligen endast betraktas såsom ett ordrytteri, emedan åklagaren med 2 punkten tydligen förstått det 2 momentet, som handlar om hötande, undsägande och smädeliga ord; 15: men märkligare är, att svaranden skall gjort invändning derom att åklagaren åberopat en felaktig edition af allmänna lagen, utan att vinna något afseende å denna erinran. Detär således troligt att detta mål bllver återförvist. Det är emedlertid ej första gången det sålunda inträffat, att professorer i lagfarenheten visa sig ej vara synnerligen stora praktici. Det hade ksnske ejskadat om konsistorium nu hade haft professor Bergfalk hemma ibland sig. cm — DEN RYKTBARA FÖRBÄTTRINGEN T SÅCKERPRODUKTIONEN.