Ae ART AR DR Presidenten Bonapartes intåg i Epernay liknade en triumf, säger en tidning; traktens hela oefolkning hade infunnit sig och egnade presidenten sin hyllning. Biskopen af Chålons läste välsignelsen öfver lokomotiven. I afseende vå presidentens tal och svar anmärkte man, utt han undvek ordet republik. I Meaux ropades lefve republiken! Under hela den öfriga resan hörde man blott lefve Napoleon ! och någon gång: Vive PEmpereur! Den 8 Oktober skulle la haute cour, sammanträda i Versailles för att döma de anklasade af den 13 sistl. Juni. Den 3 innevaranle September fingo fångarne del af de dem rörande akter. De anklagades antal var, som förr blifvit nämndt, 73, af hvilka 6 snart nog åter försattes i frihet. 66, af hvilka 39 frånvarande, äro instämde för la haute cour,. De iro indelade i 6 klasser: 1) 14 ledamöter af den socialistisk-demokraiska 253-mannakommitteen , 2) 7 ledamöter af en s. k. presskommittå, hvaribland 5 tidningsskrifvare; 3) 4 ledamöter af skolkommitteenn; 4) 33 representanter, af hvilka 22 aflägsnat sig; 5) 3 personer häktade med anledning af sjelfva manifestationen nämnde dag; bland dem befinner sig Etienne Arago. 6) 12 andra personer, bland hvilka må anmärkas de vid det parisiska nationalgardets artilleri anställda officerarne Guinard, Forestier och Kersausie. På Guadeloupe hafva nya oordningar förefallit, dock af mindre betydenhet. En korrespondent skrifver följande: Efter kongressen i Ems hålla legitimisterna sig fullkomligt stilla och tyckas ämna på allvar följa den utaf grefven af Chambord uttalade föresatsen, att icke taga något steg på sammansvärjningens eller våldets väg. De fästa sitt hopp på det nya presidentvalet. Alla. rykten om en formell försoning mellan den äldre och yngre bourbonska familjen förklaras nu för ogrundade, ehuru allt hat under en gemensam olycka sannolikt upphört af sig sjelf. För någon tid sedan nämndes, att utgifvaren af en tidning i Rouen vid namn Furet, såsom anklagad endast för tryckfrihetsförseelser, blifvit förd till fots och med jernbojor från Rouen till Paris. Sedermera har det blifvit upplyst att denna stränga åtgärd hade härledt sig från ett misstag med ett i S:t Denis utgifvet läkarebetyg, att Furet kunde i likhet med andra delinqventer gå till fots. Läkaren hade ansett Furet för en vanlig delinqvent, och fångföraren hade blott rättat sig efter läkarebetyget. KRIGSTEATERN I UNGERN. Den 24:de ryska armeåbulletinen meddelar följande: Flygeladjutanten öfverstelöjtnant Isakson begaf sig på den österrikiska krigsministerns uppmaning, åtföljd af en österrikisk officer, från Raab till Komorn, för att meddela dess besättning underrättelse om sakernas verkliga ställning i Ungern och förmå densamma att uppgifva fästningen utan alla vilkor. Kommendanten Klapka, som befinnner sig i ett förskansadt läger under Komorns murar med en härafdelning, svarade att han måste först och främst hafva visshet om hvad som förefallit vid Arad, hvarföre han ville sända 2 officerare till nämnde fästning. Man afslutade en 14 dagars vapenhvila, under hvilken tid såväl magyarerna som belägringskåren skulle förhålla sig stilla. Derföre marscherade general Grabbe med sin kår från Neusohl till Leva, dit han ankom den 25, för att der låta sina trupper hvila ut efter strapatserna. — Från Siebenbärgen berättar Läders, att major Frummiers kår, som sträckte vapen vid Hotzeg, var 1500 man stark och medförde 8 kanoner, 8 ammunitionsvagnar och 8 standarer. Den hlef eskorterad till Hermannstadt. General Läders berömmer mycket de wallachiska partisanerna Jankos, Aksemtzis och Sentivans käckhet, emedan de genom sin uthållighet mycket bidragit till segern öfver szeklerna. General Grotenhjelm erfor efter sin ankomst till Dress, att magyarerna under Kosinczy den 15 Aug. hade lemnat denna by. Han sände till dem en stabsofficer med ett bref från Görgey, för att förmå dem att gifva sig på nåd och onåd. Denne officer träffade Kosinezys kår, 15,000 man stark med 30 kanoner, i ett läger vid Szibo. Kosinczy sände tvenne parlamentärer till Görgey i Peterwardein. Dit ankommo de den 24:e, talade med Görgey och afreste den 25:e, efter att förut hafva gifvit försäkran om att Kosincezy skulle sträcka vapen. ITALIEN. . Det i gårdagsbladet omtalade brefvet från Rom till tidningen Siecle är skrifvet af en bland det moderata partiets anhängare, och har följande lydelse: Jag är modfälldare än någonsin. Händelserna bekräfta med en styrka, som kan göra en förtviflad, gissningarne i mitt förra bref. Hvarthän går påfven? Hvarthän drifves han af sina rådgifvare? När jag ser den fullkomliga bristen på förutseende, det ytterliga föraktet för allmänna tänkesättet, det oupphörliga trotset mot idter, som ändock aldrig skola kunna besegras, frågar jag mig sjelf, om icke det är Försynens mening, att låta Pius IX genom sin blindhet vara ett bevis, äfven för de mest hårdnackade, på den fullkomliga oförmågan att upprätta påfvens verldsliga välde; ty detta välde — det ser man dagligen — stödjer sig blott på nonsens och hvilar på omöjligheter. Kan någon begripa att, i nittonde seklet, en stats styresmän förklarar folket, atv det är ett ting och tillhör en kast, hvilken under religionens mantel regerar det och drager parti af det? Kan någon begripa, att ett sådant system kan upprätthållas, icke i ett ociviliseradt land, som nyss blifvit befriadt från lifegenskapen, såsom Ryssland, utan i ett land, der Dante, Macchiavelli, Vico och Beccaria äro födda; i ett land, som på mindre än 20 år har gjort 3 revolutioner för att återvinna de rättigheter man fråntagit det; i ett land, som blott behöfver vända jordtorfvan, för att i sig sjelf finna vittnesmål om sin forntida storhet och rätt till en framtida? Kan nå