På Söndagen ankommo gardeshussarerna samt 1:sta och 2:dra lätta och 3:dje liniebataljonerna. General Schlteppegrell anförde dem. En afdelning af marinen deltog äfven efter uppmaning i intåget och helsades på samma sätt. Trupperna mottogos af H. K. H. Arfprinsen ledsagad af Prins Christian af Gläcksburg, krigsministern, hufvudstadens kommendant och flera officerare i deras svit. Tåget öppnades af borgarkårerna och lifkåren under anförande af general Bruhn. Samtlige handtverksföreningar, m. fl. bildade spalier ifrån Vesterport till Kongens Nytorv. Öfverpresidenten konferentsrådet Lange omgifven af festkomitöens ledamöter mottog trupperna med ett tal, vid Frihetsstoden (friheds-stötten) utanför vesterport: Det besvarades af general Schleppegrell. På ,Gamnmeltorv var en läktare för prinsessorna, ministrarne och stadens presterskap samt myndigheter. Hr Ploug hade författat en vacker sång, som utdelades till trupperna vid deras förplägning i Rosenborgs trädgård och på exercisplatsen. Vid måltiden herrskade en hjertiig och glad stämning, och sångföreningarne, som slutat sig tilltåget, biträdde i de många sånger, som glädjen framkallade. Den största ordning rådde vid festen, som icke stördes af någon annan obehaglighet, än att en läktare för barnhusbarnen med deras lärare något gaf sig, så att några al dem blefvo litet skadade, och den af dem tillämnade sången måste uteblilva. . De trupper, som på måndagen intryckte, voro två batterier artilleri samt första reservjägarkårn. De mönstrades först af konungen på revyplatsen, och sedan egde den festliga! mottagningen rum på e. m. Från Slesvig bestyrka underrättelserna det hufvudsakligaste af hvad vi i går efter Hamburgertidningar be. ättat om de tysksinnade embetsmännens uppförande. Landsförvaltningen har i följd deraf ansett sig böra handla med beslutsamhet. Den har infordrat kategoriska svar af de olydige, och då i Husum tyska partimännen yttrat missnöje öfver amtmannens och borgmästarens endtledigande, samt sökt alt genom magistratspersonalen vägra de tillsatte nye embetsmännens insättning i embetena, har grefve Eulenburg sjelf rest till Husum, för att installera dem, samt förkunnat att om ej befallningen åtlydes militär kommer att inskrida. Grefve von Eulenburg och den honom åtföljande kommissionen förkunnade derpå amtman v. Raup och borgmästar Thomson sina afsked, hvaremot desse likväl protesterade; hvarefter landsfogden Adler, amtsförvaltaren Setzen och husfogden Thedeus blefvo kallade alt möta för kommissionen. Flera andra afsättningar motses. Frågan om Slesvigska flaggan har nu af konungen af Danmark blifvit afgjord på det sätt, nattsålänge vapenstilleståndet varar, må för de Slesvigska fartygen anbringas, i den danska flaggans öfversta hörn vid flaggstången det Slesvigska vapnet med de två lejonen, samt att likaledes under den tiden må i dem inbrännas, såsom märke, endast H. M. namncehiffer med krona; dock att det följaktligen skall stå de fartyg från Hertigdömet Slesvig fritt, som äro försedda med dansk flagg och märke, att utan någon förändring fara under densamma, om de sådant föredraga. Den danske Slesviger berättar, att borgmär staren Schow i Apenrade vägrat de danskt sinnade borgare, som i våras blefvo transporterade ur staden af tyskarne och då för att få återkomma måste utställa förskrifningar på 1000 mark med kautioner för deras uppförande, att nu återbekomma sina reverser. De hafva klagat deröfver hos grefve Eulenburg, som genast förklarade, att de borde utfå reverserna då kautionerna voro ogiltige och förskrifningarne icke kunde anses förbinda till betalning. Då en af dessa män, doktor Grauer, återkom till Apenrade, befallde Schow honom att inom 24 timmar lemna staden; men genom den svenske kommendantens mellankomst förmåddes borgmästaren att genast återtaga befallningen, och hantillsades att vidare icke gifva hefallning om bortvisandet af någon, lika litet en dansk-sinnad man som tysk-sinnad, derest han sjelf ville undgå att blifva arresterad. Landsförvaltningen har förklarat, att des. k. Slesvigholsteinska kassabevisen eller sedelmyntet icke mottages i Slesvigska kassorna. Afgörandet lärer berott af medlaremaktens agent, enzelske öfversten Hodges. Ännu var ingen tullinie bestämd mellan Slesvig och Holstein. Posten mellan Holstein och de danska städerna går nu ordentligt. De hemförlofvade danske trupper emottagas öfverallt i landet på det bästa sätt. Det är rörande att läsa beskrifningarne, icke blott från Seland och Fyen, m. fl. af kriget icke härjade orter, utan äfven från Jutlands städer och landsbygder, om den glädje och den lifliga erkänsla för de trogne fosterlandets försvarare, som öfverallt är rådande vid de anställda festerna, äfvensom de varma, hjertliga tal, hvilka dervid vexlas, och hvilka bevisa den förträffliga, medborgliga anda som råder hos hela danska folket, och hvilken så manligt och sjelfständigt delas af dess militär. SPANIEN. General Narvaez har åter haft ett svårt krampanfall, och det befaras att hans sjukdom är obotlig. Med spanska finanserna ser ännu sorgligt ut. Huru stor skicklighet en finansminister än må hafva, kan han ej betala 100 rdr med 50. Armeen slukar nästan all statsinkomst. Den nya tulltariffen skulle möjligen kunna afhjelpa statsbristen, men nu motses fortsatta svårigheter, ty ministerkrisen antyder, att tariffen möjligen icke kommer till stånd. Soto Major afslår anbudet att öfvertaga finansportföljen och man