ändamålet vinnas, hvilket erfarenheten bättre än in-!.
dividuela åsigter torde vitsorda, så förfaller äfvenl
den löjliga sidan af saken, om ens någon sådan fin-
nes, och anser jag mig härmed tillfyllest belyst äm-
net från de båda hufvudsakliga synpunkter, hvar-
ifrån anmärkaren, i en oriktig dager, bedömt det-
samma.
Detta är nu historien om den famösa korrek-
tionsmusiken. Jag är öfvertygad att hvar och en
lugn och opartisk bedömare icke skall finna något
ondt i den framställning jag gjort, ej heller något
tadelvärdt i kongl. fångstyrelsens bifall till denna
framställning, och slutligen att — icke det minsta
ingrepp skett i kronoarbetsmanskapets arbetsförtjenst
samt att sjelfva besparingskassan deraf föga lidit, då
instrumenterna, (som t. o. m. enligt fanjunkaren
Dillströms omdöme erhållits för godt pris) äro dess
tillhörighet.
Att döma efter den illvilja hvarmed denna mu-
sik blifvit bedömd, vore jag nästan färdig att in-
stämma i den grekiska filosofens sats: att den men-
niska, som icke har känsla för musik, har ett
hårdt och elakt hjertax.
F. d. fanjunkaren Dillström har i Aftonbladsarti-
kein låtit angifva, det han blifvit förledd att lemna
sin plats vid soldatklassen, och i följd deraf måst
göra en kostsam flyttning; att han icke fått hvad
honom blifvit lofvadt; att han ej själf vet hvarföre
han erhållit afsked; att detta endtledigande blifvit
honom för sent meddeladt; att han erhållit afsked
ur krigstjensten; och slutligen tyckes han vara högst
missbelåten med att han erhållit ett så vackert af-
skedsbetyg. Detta allt tvingar mig till en utredning,
som jag hittills dels för hr Dillströms egen skull ve-
lat undvika, dels emedan jag ansett en chef skyldig
att med underlydande iakttaga all möjlig granula-
genhet, helst då de liksom fanjunkaren Dillström ega
en framtid, hvarpå beror omsorgen för en stor fa-
miljs utkomst och bergning; — men skylle han sig
sjelf!
Med allt detta förhåller det sig sålunda: Hr Dill-
ström antogs af mig 1844 till sergeant vid krono-
arbatskårns soldatklass, efter att ur krigstjenst förut
varit afskedad, samt, enligt egen uppgift, efter att
sednast varit anstäld vid kapellet hos den för min-
dre teaterns byggnad och första organisation för-
tjenstfulle och uppoffrande kapten Lindeberg, deri-
från han skiljt sig, dels som ett offer-för intriger,
dels för aflöningens ringhet och dess ojemna utfal-
lande, m. m. Då jag i Januari 1843 nådigst för-
ordnades till t. f. komme.xdant å Waxholms fästning,
inställde sig hr Dillström kort derefter hos mig, med
anhållan att blifva ihogkommen i händelse tillfälle
vid här förlagde kronoarbetskår yppades, med sam-
ma eller om möjligt bättre inkomster än vid soldat-
klassen. Med anledning häraf underrättade jag, år
1846, Dillström skriftligen att en underofficersplats
vore ledig; att frågan vore om att bilda en musik
kår, och erbjöd honom denna plats mot i brefvet
uppgifne vilkor till cirka 300 rdr bko prår. Ehuru
det sålunda stod hr Dillström fritt att antaga eller!1
förkasta mitt anbud gjorde han det förra, som det
syntes med tacksamhet. Hans befäl vid soldatklas-?
sen förklarade sig glade att blifva af med honom.
För sin resa från den ena tjenstgöringsorten till den
andra erhöll han skjutsersättning för tvenne hästar
och en riksdaler banko om dagen. Den öfriga flytt-
ningen måtte icke varit serdeles kostsam, emedan hr
Dillström lemnade Westmanland alldeles utfattig,!
derifrån han hade platt intet att förflytta mer än:
hustru och barn, hvilka hit anlände temligen lätt
ekiperade. Här erhöll han först en sergeantslön,
sedermera fanjunkarebeställningen vid ett af kompa-!
nierne, då de bestämda inkomsterne utgjorde: arf-,
vode 266 rdr 32 sk., servis 8 rdr, ved och ljus:
cirka 20 rdr; summa 294 rdr 32 sk. (Gratifikatio-
nen är här icke upptagen, men fördelas den på 2:ne
tjenstgöringsår, så utgör årliga lönen 328 rdr bko.)
Jag hade således ärligt hållit hvad jag lofvat, men
jag gjorde än mer: jag upplät till hans hustru kon-:
trakt på sjuk-utspisningen för kronoarbetsmanskapet,
med dervid åtföljande icke obetydliga förmåner, hvar- a
jemte henne tilläts att hålla spisning åt befäl och 3
underbefäl å Rindö; genom de yngre underoflicerar- f
nes sammanflyttande af flere i ett rum, beredde jag ?
fritt husrum, eller 3 rum och kök i kasern, för hela!
Dillssrömska familjen. Vidare: så länge hr Dillström
lefde något så när ordentligt och åtminstone något ;
sysselsatte sig med musiken, utföll äfven den lofva-!a
de gratifikationen af 50 rdr bko, den han då, vidf
emottagandet visserligen icke fann, såsom i ett af.c
hr Crusenstolpes bref uttryckes: något sur; men
då hr Dillström sedermera, bland annat, började
mera sysselsätta sig med flaskan än med musiken,
blef han sjelf deremot mycket sur, då jag förklara-
de honom icke vidare förtjent af några gratifikatio-
ner. Emed ertid, om man skall tro, hvad hr Dill-
ström säkerligen vill, att han förskjutit för kompa-
niet, och att han egde uteståendeförsringar af nära
600 rdr bko, så synes hans vilkor och ställning, I
jemförd med den fattigdom hvari han i Westman- 7
land befann sig, icke så alldeles beklagansvärd. Men :s
nu är händelsen den, att hans kompanichef förkla-
rat uppgiften om det stora förskottet för alldeles n
falsk; och hvad det sednare åter beträffar, har jag c
visserligen äfven här hört detta omtalas; men somd
sådant helt och hållet är Dillströms egen affär, eger fi
han att deruti taga de mått och steg, hvartill han
kan finna sig berättigad. Lägges härtill, att hr Dill-,
ström hade tillfälle att temligen yppigt uppkläda si- j.
na barn och hålla dem i dansskola m. m., så harn
han väl icke så alldeles giltiga skäl till missnöje med h
sin flyttning från Westmanland. Pp
Fanjunkaren Dillström vet mycket väl att han er- a
höll afsked för det kompanichefen flere gånger för-
klarat sig missbeiåten med det sätt, hvarpå han
skötte kompaniets rustkammare; för dryckenskap och .,
en oordenilig lefnad; för det han låg i ständig delo:
med sina kamrater (Se bil. litt. A. — denna skrifts
nlemnande till kommendanten förekom jag vid min
nemkomst. Det var kanske illa gjordt mot hr Dill-
ström); för det att manskapet tidt och ofta klagadejY
öfver hr Dillströms orättvisa hårdragningar och miss-
handlingar; för det att afgående manskap klagat att
deras egna klädespersedlar, som voro i hr Dillströms
vård, dels voro törskingrade, dels bortbytte mot
sämre m. m.; — allt detta vet hr Dillström ganska
väl, äfvensom att då af mig flera gånger förnyade
a väl vänliga som allvarsamma förmaningar, samt
lutligen bestraffningar (Se bil. litt. B.) icke kunde
ätta honom, han redan i Juni månad underrätta-
les om sitt endtledigande från kåren den 4 Okto-q
er, just derföre i så god tid, att han skulle ega gå
illfälle bereda sig annan bergning; för hvilket än-ti
lamål han äfven 2:ne gånger under loppet af som-!m
naren begärde och erhöll permission till Stockholm.k
Sedan Dillström enligt bataljonsorder, hvilka visser-m
igen icke för honom voro eller ens då syntes
vara öfverraskande, erhöll sitt endtledigande, in-
tällde han sig hos mig, med ödmjuk anhål-
an, att för sin framtids skull erhålla ett ordentligt
fskedsbetyg; jag anmodade då bataljonens auditör
ut i vanliga termer ett sådant utskrifva, så att det I
itminstone vitsordade, att han icke blifvit från ba-
aljonen utstruken. Detta skedde, som jag sagt, för
ans framtids skull. Det är denna välvilja, somh
rämer hr Dillström, och jag erkänner, det jag härat!
f mitt goda bjerta förleddes att begå ett möjligt ö!
jenstefel. Från annan krigstjenst, än den han ilA
tt OLA — VV - m mm VA TI RT
-—
I
S
a
t
s
I