(Insändt.)
UTREDNING AF FÖRHÅLLANDERNA
VID WAXHOLMS FÄSTNING.
(Se Aftonbladet J4 200 för tisdagen d. 28 Aug. 1849.)
Det är musikkårens bildande vid kronoarbets-
bataljonen å Rindö, som åter utgör utgångspunkten
för en, denna gången, mer än tillbörligt ilsken och
sanningslös artikel, hvaråt f. d. favjunkaren C. Dill-
ström lånat sitt namn; ty, så vidt man kan dömma
af svenska språkbruket, synes artikeln aldrig varit
ämnad till hr Dillströms underskrift, är måhända af
honom icke ens genomläst, utan tyckes det att han,
såsom dertill lämpligast ansedd, derom blifvit anmo-
dad, då red. troligen gjort betänkligheter vid arti-
kelns införande utan namnteckning,
För att en gång för alla afsluta ett för publiken
föga intressant ämne, lemnas läsaren härmed en full-
ständig upplysning om tillkomsten af den, oaktadt
sakens obetydlighet, så mycket omskrifna och rykt-
barvordna musikkåren å Rindö?
Man har hufvudsakligast klandrat, ej allenast att
kostnaderna för dess uppsättning utgått från kårens
besparingskassa, utan man har velat förlöjliga hela
idcen af dess tillvaro. Skälet till det förra är tro-
ligtvis helt enkelt det, att man gjort sig den orik-
tiga förutsättningen att besparingskassan vore en
slags sparbank, deruti. kronoarbetskarl finge insätta
sin arbetsförtjenst, och således egde rätt att af sin
insättning draga den fördel, som dylik inrättning
medför. Under ett sådant förhållande sku!le klan-
dret att använda kassan till ett för densamma främ-
mande ändamål, vara rättvist och alldeles på sitt
ställe; men jag hoppas att läsaren skall få ett möj-
ligen motsatt omdöme om saken, då jag upplyser att
besparingskassan är något helt annat än en manska-
pets sparbank. Vid kronoarbetskompanierne skall
neml. enligt 42 i kårens reglemente en kassa be-
nämnd Besparingskassa bildas, hufvudsaikligast: af
frivilliga gåfvor och gratifikationer; af rymde och
icke ertappade kronoarbetskarlars qvarlemnade pen-
ningar och tillhörigheter; af sådan vid visitation in-
om kompanierna, i beslag tagen egendom, dertill
egare icke igenfinnes; af innestående arbetsförtjenst
hos de kronoarbetskarlar, som enligt 52 i kårens
reglemente ur rullorna afföras och insättas å kor-
rektionsinrättning, eller för brott dömas till fästning;
och slutligen, af med döden afgångne kronoarbets-
karlars innestående arbetsförtjenst och tillhörigheter,
såvida dertill icke laglig arftagare sig anmäler. I
denna kassa ingår således icke ett runstycke af
det i tjenst varande kronoarbetsmanskapets ar-
betsförtjenst.
Kassans ändamål är: att användas till uppmun-
tringar för välförhållande, samt till understöd för så-
dane kronoarbetskarlar som utmärkt sig genom ett
godt uppförande och arbetsamhet under tjenstetiden.
Ingen annan kronoarbetskarl kan således komma
i åtnjutande af en enda skilling ur kassan.
Emedlertid, då endast få tillfällen lemnats, att med
full rättvisa anlita kassan för detta sitt ändamål, har
den genom samvetsgrann förvaltning småningom växt
till det icke obetydliga kapitalet af 92404 rdr 30 sk.
3 rst. banko, som den nu utgör, sedan alla utbetal-
ningar blifvit gjorda.
Efter att ett års tid fört befälet öfver här förlagde
kronoarbetsbataljon, tyckte jag mig finna, hvad ock
straffjournaler och krigsrättens domböcker vitsorda,
att kronoarbetsmanskapet i sitt uppförande, jemfördt
med de förhållanden som från kårens första uppsätt-
ning egt rum, betydligt förbättrats, och att den i
allmänhet iakttog den bättre ordning, som en nå-
gorlunda uppfattad militärdisciplin borde ingifva. Un-
der en mångårig vunnen erfarenhet af arbetsfolks
bandhafvande i allmänhet, och en sexårig af krono-
arbetsmanskap särskildt hade jag funnit, hvad ock i
allmänhet antages som regel, att i de flesta fall upp-
nuntringar, rättvist och i rättan tid gifne, medfört
god verkan och ytterligare upplifvat den belönade
förtjensten, så enskildt som kollektift. Under sådan
ifvertygelse och då jag ville uppmuntra manskapet
allmänhet till ett fortsatt godt och om möjligt ännu
bättre uppförande, och då den för dylikt ändamål der-
ill befintlige kassan lemnade riklig tillgång, och slut-
igen då jag tillika ville att denna uppmuntran skulle
vara ett varaktigt minne af den förtjenst som blif-
it belönad, fick jag den ingifvelsen, som sedermera
utgjort ett så rikt ämne för tadel och båp. Uti
krifvelse till kongl. fångvårdsstyrelsen af d. 41 Ja-
wari 1846 anhöll jag att för kårens räkning få an-
vända 400 rdr bko af hvardera kompaniernes bespa-
ringskassa för blåsinstrumenters inköpande, samt
lessutom 25 rdr bko äfven af hvardera kassan, till
sratifikation åt den underofficer som, med kännedom
musik, på lediga stunder ville åtaga sig att deri
indervisa. Såsom skäl till min ansökan har jag an-
ört: alt dit vore måhända ett lämpligt sätt att upp-