————L—— — Posttidningen synes vara mycket angeläsen att sopa undan från sin dörr de gravamina för ensidighet och partiskhet, som den idragit sig för sin referering af underättelserna om Ungerska kriget. Detta må man ej undra på; lika litet är skäl att förvånas deröfver, att Posttidningen dervid begagnar de medel som stå till buds, såsom t. ex. bland annat den förevändningen att Aftonbladet skulle lagt Posttidningen till last de Ryska och Österrikiska ulletinernas oefterrättlighet, hvilket visserlisen hade varit stor synd. Kanske vi hade bordt stryka ut vissa delar af dessa bulletiner, menar P. T. och hela verlden skall ju se att en sådan pretention på Aftonbladets sida hade varit orimlig, och att den stackars mannen — eller gumman — hvilket man behagar; är oskyldigt förföljd och förtalad af det elaka Aftonbladet. Stackars Posttidning! Nej så illa hafve vi visst icke velat Dig! Du vill då ej fatta — och hvarföre Du icke vill det, kan man väl förstå — att då Aftonbladet nyligen påpekade bevis på ifrågavarande rapporters otillförlitligbet, skedde sådant för att öfvertyga Posttidningen huru orätt den hade alt följa dem nästan uteslutande eller åtminstone med en för hela verlden i ögonen fallande förkärlek och partiskhet. Att nu för tillfället ånyo genomgå alla de detaljer, som ådagalägga denna partiskhet i alla dess delar, skulle blifva alltför tröttande för publiken och kanske synas käbbligt af Aftonbladet, helst vår mening med anmärkningarne ifrån början endast var, att genom framläggande af sjelfva den hufvudkarakter och det fe. ska Rn an