————L——
— Posttidningen synes vara mycket angelä-
sen att sopa undan från sin dörr de grava-
mina för ensidighet och partiskhet, som den
idragit sig för sin referering af underättelserna
om Ungerska kriget. Detta må man ej undra
på; lika litet är skäl att förvånas deröfver, att
Posttidningen dervid begagnar de medel som
stå till buds, såsom t. ex. bland annat den fö-
revändningen att Aftonbladet skulle lagt Post-
tidningen till last de Ryska och Österrikiska
ulletinernas oefterrättlighet, hvilket visserli-
sen hade varit stor synd. Kanske vi hade
bordt stryka ut vissa delar af dessa bulletiner,
menar P. T. och hela verlden skall ju se att
en sådan pretention på Aftonbladets sida hade
varit orimlig, och att den stackars mannen —
eller gumman — hvilket man behagar; är
oskyldigt förföljd och förtalad af det elaka Af-
tonbladet.
Stackars Posttidning! Nej så illa hafve vi
visst icke velat Dig! Du vill då ej fatta —
och hvarföre Du icke vill det, kan man väl
förstå — att då Aftonbladet nyligen påpekade
bevis på ifrågavarande rapporters otillförlitlig-
bet, skedde sådant för att öfvertyga Posttid-
ningen huru orätt den hade alt följa dem nä-
stan uteslutande eller åtminstone med en för
hela verlden i ögonen fallande förkärlek och
partiskhet.
Att nu för tillfället ånyo genomgå alla de
detaljer, som ådagalägga denna partiskhet i alla
dess delar, skulle blifva alltför tröttande för
publiken och kanske synas käbbligt af Afton-
bladet, helst vår mening med anmärkningarne
ifrån början endast var, att genom framläg-
gande af sjelfva den hufvudkarakter och det
fe. ska Rn an