hvilken hela muskelsystemet så harmoniskt agerar som i simning, och häruti ligger, medelst kallbadets samverkan, dennas öfvervägande förträffiighet. Derföre äro kroppskrafterna efter simbadets rationella bruk så stärkte, att man då känner nära nog en flägt af den anda, som på Archimedis tunga lade de orden: Da mihi punctum, et movebo terram!) — Hvilken pharmakopå, huru rik den än må vara, innehåller väl något medel, som framlockar denna känsla? Och, de stora, ja, undergörande hälsovän nerna, den friska luften och den svala böljan, — se vi ej huru de, på den allvise och allgode skaparens befallning, likasom truga sig på oss? Böra vi då icke genom deras anlitande fria oss från krämpor utan tal? Bättre förstodo eljest forntidens folk att läsa uti naturens för allom uppslagna bok. Hos de bildsköna grekerna var unte VELV, UNTE YIULUUUTA saoraraov kännetecknet på en odugling, och om de tidigt härdade romarne sjunger skalden: Durum a stirpe genus: natas ad flumina primum Deferimus, sevoque gelu duramus et undis.n Så berättas ock om kejsaren Augustus, hvilken Nepoter et litteras et natare per se plerumque docuit, att han, just för läkaren Antonii Muse med framgång åt kejsaren ordinerade kall vattenkur, tacksamt helsade denna för Roms archiater. Äro simöfningarne än vidare uti något hänseende en god och samhällsvigtig sak? Ja! jag vågar tro att de inverka välgörande ej blott till physiskt utan till psykiskt välbefinnande, äfven uti högre mening taget. — Uti den moraliska verlden verka krafterna i flerfaldiga, närslägtade riktningar. Finner man välbehag uti att vara ren till det yttre, så ligger ju häruti en väckelse att vara sådan äfven till själ och. hjerta? Har man kommit derhän, att man med mod kastar sig uti den djupa, fradgande böljans famn, och utan fruktan kämpar med den falska Ran, så möter man merendels oförfårad äfven andra faror, för hvilka mången annan torde bäfya och rygga. — Detta gäller i alla de mångfaldiga strider, dem man här i tiden har att genomkämpa; det gäller ock vid försvaret af det dyrbaraste vi äga: vår konung och vårt fosterland. Rättelse: I lördagsnumret, sidan 5; spalten 4, art. Litteratur, rad. 3 nedifrån, står: men väl; läs: men tror väl.